Som ni läst i Håkans tidigare inlägg så har Galna kräksjukan kommit till Skellefteå sjukhus.
Så det blir ingen operation i morgon.
Detta innebär att jag alltså har gurglat i äcklig jod för att hålla mig frisk, grubblat och därav sovit dåligt de senaste nätterna, avstyrt arbetsuppgifter och hållit en vecka tom i kalendern och framförallt, slutat snusa...helt i onödan!!
Eller ja, sluta snusa hade jag tänkt göra ändå och NEJ, jag har inte trillat dit igen, trots det enorma behov av tröstsnus som infann sig under förmiddagen.
Skit!
Men, jag ligger ju inte för döden och det är ju bra att de är försiktiga med smittan på sjukhuset.
Det är bara att ladda om...och hoppas att både jag och sjukhuset är redo nästa gång.
Det jobbiga just nu är att mitt religiösa sinnelag börjat fundera på om det kanske inte är meningen att jag ska opereras.
Tänk om Den övre makten nu två gånger försökt visa mig att det där med narkos inte är något för mig.
Jag är nämligen otroligt stressad över tanken på att låta någon annan stänga av mitt medvetande, för att sedan lita på att de får igång det igen.
När man är sövd har man ju ingen tidsuppfattning, så när man vaknar så har man ingen aning om hur länge man varit borta. Det känns som en sekund men kan vara timmar...eller år.
Tänk om man vaknar upp där efter operationen, vad man tror, strax efter man blev sövd.
Istället gick något snett och man har legat sövd i 60 år.
Man har då man sov blivit kvarglömd i en gammal skrubb på sjukhuset som med tiden blivit omgjort till ett klassiskt dårhus. Man är därför inspärrad med bl a stora, dövstumma indianer som frenetiskt sopar golven eller bär omkring på tunga handfat.
På TV sänds säsong 55 av Lost, karaktärerna är utbytta flera gånger om, men de sitter fortfarande och trycker in siffrorna 4, 8, 15, 16, 23 och 42 på terminalen nere i skyddsrummet.
Alla nära och kära har gått bort och själv är man en 31 åring i en 91-årings kropp.
Man försöker i sin förtvivlan göra sig förstådd, men svenska språket är för länge sedan, och efter 8 folkomröstningar, ersatt av euroska.
Hemska tanke!
Håkan bruka säga till mig att jag inte ska fundera så mycket.
Kanske har han rätt. ;-)
Nu ska jag ta en kopp O'boy.
G'natt!
/Maria
1 kommentar:
Narkos är bara kul. Och innan får du en Sobril eller Stesolid, det är ännu roligare :) Sedan är man jätteglad när man vaknar och operationen är över.
Skicka en kommentar