På väg ner till garaget i morse stannade hissen halvvägs och tre barn, förmodligen syskon, klev in. Lite sömndruckna, iklädda pyamas och släpandes på en svart sopsäck.
Den minsta av barnen, en liten tjej på 3-4 år, hann inte mer än kliva in i hissen innan hon spände ögonen i mig och utbrast:
- Vem är du?
- Jag heter Maria.
- Jaha, men du ser ut som en Kerstin!
- Jasså, eeeeh, tycker du det?
- Ja, det gör du, vart ska du?
Kände att jag kanske fick förklara min utstyrsel med signalkläder och grovarbetarskor för det lilla frågvisa barnet, så jag svarade:
- Jag ska till min häst.
- VA? Står den UTE!?
Det fanns inte tid att mellan våning 2 och källarplan hinna förklara närmare om hästhållning och att i vissa stall står hästarna ute dygnet runt, men i andra stall står de inomhus så jag svarade bara kort:
- Jo.
- Men vad heter hästen då?
- Han heter Leo.
Här tystnade hon, huruvida Leo såg ut som en Leo eller som en Calypso, Brunte eller Svarten kunde hon ju inte avgöra eftersom hon inte sett honom, annars hade det säkert kommit även det.
Dialogen slutade när vi alla befann oss i garaget och hon vrålskrek efter mig:
- SKA DU ÅKA BIL ELLER?
- Ehhh, jo.
Söt tjej. ;-)
Blir glad av att se att barn idag inte är lika blyga som jag själv var i den åldern då jag aldrig ens vågade titta på främmande människor.
En härlig körtur blev det idag, tillsammans med Inger.
Leo var väldigt lugn och rofylld efter gårdagens övning och körturen var alltigenom trevlig. Han fick springa av sig ordentligt på raksträckorna så den här helgen känner jag mig nöjd med den dos konditionsträning han fått.
Nu ska jag plocka fram symaskinen och fixa ett par gardiner i ett försök att få vårt hem lite mer ombonat.
/Maria, eller var det kanske Kerstin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar