Det är en sån där dag.
En sån där dag då man-inte-har-något-inplanerat-för-kvällen-och-som-borde-ägnas-åt-det-där-man-annars-inte-hinner-med-men-kroppen-säger-NÄ -dag!
Min älskade sambo, som alltid ser långt innan jag själv ens lägger märke till att jag håller på att säcka ihop, har placerat mig framför TV'n.
Själv håller han på med disken efter att ha serverat mig middag.
Middagen som för övrigt bestod av blodpudding, bacon, vitkål och lingonsylt.
Mycket gott!
När jag såg min upplagda tallrik kunde jag inte låta bli att le och dra paralleller till min ömma moder och faders matupplägg till deras spanska, extremt magra, vinthund.
Toppat på mina blodpuddingar var nämligen en rejäl klick smör som till och med hade fått Per Moberg att höja på ögonbrynen.
Ännu ett av hans försök att få mig att sluta minska i vikt.
Inte för att jag tror att det hjälper, men gott var det!
I morgon fyller han år, sambosen.
Han vill bli gratulerad på morgonen vilket innebär att han får sin present 06:00 på morgonen innan jag går till jobbet.
Undrar om han tycker att det är en lika bra idé i morgon som idag.
;-)
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar