09 februari 2006

Suomi

Jag har de sista två åren fått lite andra uppgifter på mitt arbete, vilket innebär att vår lilla Key Customer grupp ska ta hand om de ärenden och önskemål som kommer från våra fem största kunder. Dessa är då Stockholm, Göteborg och Malmö i Sverige, samt Helsingfors och Esbo i Finland. När man jobbar mot två olika länder så märker man sån't som man inte tänkt på förut, när det gäller ett så nära grannland som Finland. Nämligen att det finns klara kulturella skillnader mellan oss, i alla fall vad gäller arbetslivet.

I Sverige har vi som regel ett arbetssätt som betyder att beslut skall fattas i consensus. Alltså ungefär att man diskuterar sig fram till en lösning på ett problem och hela gruppen sluter upp bakom detta och jobbar gemensamt mot det mål som man kommit fram till. Detta betyder ofta att det blir många möten på vägen.
Detta tycker våra finska kollegor är knapsu. Har ni läst Populärmusik från Vittula vet ni vad de menar.
Ett typiskt finskt beslut, om jag generaliserar lite, fattas inte på det sättet. De sätter sig ner, tittar på problemet som ska lösas, och sedan bestämmer chefen vad som ska göras och hur det ska göras. Detta ser de som höjden av effektivitet eftersom svenska möten bara tar en massa tid från arbetet. Att det beslut som fattats av chefen kanske är helt fel och jobbet måste göras om från början bekymrar dem föga. De har ju fattat beslut och visat handlingskraft. Kontentan av de två arbetssätten är att det i slutändan oftast tagit lika lång tid att utföra jobbet för den finska som den svenska gruppen.

En annan sak som jag märkt är viktig i Finland är hierarkin. I Sverige är en chef oftast en i gruppen på något sätt, man fikar tillsammans och kan skämta med sin chef även om denna är både ett och två pinnhål "högre".
Så är inte fallet i Finland. De finska kollegor som besökt oss var helt chockade i början över den atmosfär som finns här mellan fotfolk och arbetsledare. De sa att de ALDRIG skulle kunna skämta med eller sitta och fika med sin chef. Inte heller skulle chefen nedlåta sig till att ta en kopp kaffe vid samma bord.

Jag tror jag slutar där, det finns mer att säga när det gäller Sverige kontra Finland, allt är nämligen inte till Sveriges fördel, men det får bli ett framtida inlägg om detta.
Hadebra.

/ Håkan

1 kommentar:

Anonym sa...

Hmm.. Det är nog mer Norrländskt isåfall att fika med chefen. Om jag satte mig bredvid vår platschef och drack kaffe skulle han nog få sitt kaffe i fel strupe av förskräckelse.