Driftstoppskoma

Driftstoppskoma är det sinnestillstånd som kommer smygande sista fredagen i månaden.
Man har jobbat till sent (ibland mycket sent) på torsdagen med intensivt serverunderhåll.
Eftersom man ruskat runt med i stort sett alla servrar och system som finns går man hem med en lätt intesiv ångest.
Ångest som gör det ganska svårt att somna på natten.
Man somnar vid 01:00, sover en orolig sömn innehållande mycket sjukt abstrakta och surrealistiska drömmar om arbetsplatsen och när klockan ringer 5.30 studsar man upp och tänker: HJÄLP, jag måste till jobbet! Ingenting fungerar!
Lyckligtvis är det sällan några katastrofer, fredagen brukar vara ganska lugn men vid 17:00 börjar man känna sig lätt drogad.
Man kommer hem, äter lite mat och tar ett glas vin.
Då slår det till...
Beeeeh!
Trött, trött, trött!!

Veckan har gått fort. Lillasyster har ju som sagt varit här och förgyllt vår och den lilla kattens vardag. Hennes närvaro och matlagning gjorde oss underbart bortskämda ett tag.
Nu har hon åkt och det är tomt.
Katten tittar på mig under lugg och frågar varför vi skickat ut hennes bonusmänniska i utet.
Simsfamiljen, som vad jag förstod till slut blev en ekonomiskt oberoende borgarfamilj med hushållerska och swimmingpool, kommer inte ha någon som talar om för dem att gå på toaletten.
Nudelwok med kokosmjölk och knaperstekta grönsaker kommer att ersättas med BOB's grötkorv.
...livet går vidare, men vi saknar henne.

Vi var ju på Gardell i onsdags. Han var lika underbar som vanligt. Utsåg ett antal offer som obetänkt nog beställt biljett på första raden. Lite djupa inslag om mobbing, lite snusk, några kommentarer om Guillous korta armar(!), en iakktagelse av likheten mellan honom själv och Gollum, lite religion och ja, en mycket bra föreställning.
Iklädd sina blå elefantbyxor, givetvis.
Xtra bonus för Sara som fick en närakändisupplevelse när hon åkte med samma flyg som honom till Arlanda.

OS, ja, vad ska man säga. Medaljerna regnar som manna från himlen och stoltheten över att vara svensk är stor. Konstigt att man kan gå omkring och känna sig så duktig över andras prestationer.
Nu missade jag ju curlingfinalen igår, men jag tror många satt hemma och hade mycket hög puls... av en "idrott" som går ut på att kasa iväg en stenbumling på is. Bara OS kan framkalla sådana ögonblick!

Nä, nu ska jag sluta svamla.
Håkan har äntligen slutat hicka.

Gäsp!
Kram!
/Maria