Om tre timmar är det dags.
Jag ska äntligen bli av med mina ärkefiender Halsmandlarna.
Ja, jag vet att det här inte är något bypassoperation eller lungtransplantation.
Men det här är min första operation och jag är N E R V Ö S!
Nervositeten yttrar sig i att jag vimsar runt i lägenheten och flyttar saker från punkt A till punkt B, från punkt B till punkt C och därefter tillbaka till punkt A.
Allmedan jag gäspar och skakar tänder med axlarna uppe vid öronen.
Just nu har jag fått för mig att jag tappat bort ett papper från Landstinget med livsviktig information inför operationen.
(Som om jag inte läst de där jäkla pappren trehundra gånger redan, hundra gånger per tänkt operationstillfälle).
Iallafall, det här är de här scenarierna som frenetiskt gnuggar runt i min hjärna för tillfället och som jag blir mer och mer övertygad om kommer att inträffa:
- Narkossköterskan har en dålig dag och jag kommer inte att vakna alls.
- Något går snett med narkosen och jag vaknar först om 65 år.
- Det börjar brinna, mitt under operationen. Alla tar sig ut och överlever utom jag, som ligger sövd.
- Det som de plockar ut ur halsen är inte halsmandlar utan långt gången cancer. Jag har ingen tid kvar att leva så det lönar sig inte ens att väcka mig.
...och så till de, kanske mer troliga, scenarierna:
- Jag vaknar upp med två köttsår i halsen och spyr som en kalv.
- Drogad på Stesolid pratar jag en massa konstigheter inför personalen (har hänt förr, under tarmundersökningar, att jag svamlat om Rocagil i tunneln och att jag vill äta semlor... Pinsamt)
Ja, hur som helst så ska det bli skönt att få det överstökat.
Har tappat räkningen på alla de gånger jag de senaste 6 åren legat hemma i hög feber och halsont.
Snart är den tiden över. Snart ska jag få börja träna igen.
Längtar efter att få ge mig ut och springa igen, att få bli riktigt ordenligt fysiskt slutkörd.
Är övertygad om att jag kommer må bättre på jobbet igen bara jag får börja träna igen.
Nu ska jag packa ihop en liten väska med en Arto Paasilinna-bok (lagom lättsmält inför övernattningen), CD-boken jag köpte på rean igår (om jag inte orkar använda ögonen) och en korsordstidning.
Hej så länge då.
Återkommer i morgon igen om hur det gått.
/Maria
5 kommentarer:
Nej men! Maria! Vad glad jag blev! vilken kompimang! Jaså du har också släktingar med tarmproblem. Hoppas att du slipper! Jag har bott i Umeå i sex år, så jag har varit i "Skellet" några gånger. (Många gånger) Louise säger att vi skulle förstå varandra om vi träffades. Jag får ta en sväng förbi i sommar när vi ska till Lappland. Det blir någon form av blog-blind-date genom en gemensam bekant?
Hoppas att din operation går bra! Håller tummarna!
Ps. Nu ska jag säta mig och läsa din blogg också!
Oj, stavfel. Svenskläraret *rodnar*
Lycka till!! Ska tänka på dig
Hej Maria!
Operationen går säkert bra! Vi tänker på dig ska du veta. Och vad skönt det kommer att vara när det är över!
Kramar!!
Skicka en kommentar