Bra utekväll

När man vaknar dagen efter med träningsvärk i benen och hes röst har det varit en bra utekväll.
Igår dansade jag av mig hela höstens uppdämda dansabstinens på Station 8, Club 27.
Man kan säga mycket om schlager.
Det är ytligt, lättsmält och vid fel tillfälle rejält tröttsamt.
Men på ett dansgolv med rätt kompisar är det oslagbart.
Vi ägde dansgolvet och då en och annan karlslok försökte närma sig och ansluta till vår mäktiga uppvisning hade Anna bra metoder för att hålla dem på avstånd. ;-)

Trött och lycklig, med löfte om att skicka ett "jag är hemma och välbehållen"-sms till Anna, skildes jag från tjejerna vid E4-korsningen för att halka hem i den regninga fredagsnatten.
Som jag nämnt tidigare fixar jag som sörlänning inte väglag bestående av blankis - men med alkohol i kroppen gick det hur bra som helst.
Insåg att när skorna bär iväg över isen är det bara att slappna av, sluta streta emot och snällt följa med i rörelsen.
Har man tur så glider båda fötterna åt samma håll.

Hemma blev det traditionsenlig nattamat bestående av varm Oboy med ostmacka.
Jag slamrade på i köket som man lätt gör efter en kvälls alkoholintag och det är ett under att jag inte lyckades väcka far och son som sov sött i var sitt rum.
De båda är på stan och shoppar för tillfället och när de kommer hem bär det av på hockey.

Kram!
/Maria