Det har varit trevligt så länge det varade, men inget varar för evigt.
Sägs det.
Jag har lärt mig mycket under tiden, och förhoppningsvis (men mer tveksamt) har även jag lyckats förmedla något som kan vara av godo.
Det var smärtsamt innan beslutet togs, men nu känner jag nog ändå mest lättnad.
Ibland måste man inse fakta (man kan inte mucka med fakta har jag hört sägas) och göra något åt det som inte fungerar.
Jag har alltså sagt upp mig från uppdraget som innebandytränare.
Det funkar inte att jobba fem dagar i veckan, plus kvällar då och då, samt att hoppa in på helgerna och köra uppdateringar åt kunder, och utöver det ha tre kvällsträningar med ett innebandylag som dessutom har match på helgerna. Ibland på bortamatcher som innebär drygt 50 mils bussresa tur och retur. En halv helg försvinner i ett enda långt resande.
Man vill ju faktiskt träffa sin sambo då och då...
Dessutom VET jag att det bara kommer att bli etter värre i januari och februari, det är de tyngsta månaderna på jobbet, och 2008 kommer att bli värst hittills det vet jag redan nu.
Nu kan jag dessutom ägna lite tid åt min egen kropps välbefinnande, tror aldrig att jag tränat så lite någon höst som denna. Att stå och leda träningar åt andra främjar inte direkt den egna muskulaturen. Möjligen får man en något starkare röst, men det har man ju inte någon större nytta av.
Så får det bli, och nu är det bestämt.
Och jag ser verkligen fram emot att få fler normala hemmakvällar med Maria!
/ Håkan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar