I väntan på syster

Dan före dan före dan före dan före dan före dan före dopparedan.
Julafton närmar sig och snart är även jag klar med julklapparna.
Det har lönat sig att inte stressa... julen kommer iallafall.

På lördag kommer "ungdomarna" hit och de är väldigt efterlängtade.
Någon som oxå är väldigt efterlängtad är lillasyster katt.
Framförallt Zelda längtar efter den enda katten i världen förutom hon själv som duger att umgås med.
Men även Zeldas matte, dvs. undertecknad, längtar efter en extra katt i huset.
Inte för att jag hyser en pervers längtan efter att få tömma kattlådan oftare.
Men jag skulle verkligen behöva en stunds vila här hemma.

Zelda har alltid varit väldigt "mammig" och ser mig som hennes alldeles egna matmaskin, lekkamrat, magkliare, lådtömmare, sovkudde och tuggleksak.
Hennes syn på mig är att mattes uppgift i livet är att finnas till för henne och enbart henne.
Och i hennes värld är det så, det är hennes sanning och visst är det underbart att vara älskad.
Underbart men även ganska tröttande ibland.

Jag får inte gå på toaletten själv - att stänga dörren om mig med henne på andra sidan är otänkbart, när jag gör mig i ordning i badrummet ligger hon på en hylla i badrumskåpet och följer mig med blicken hela tiden. Så fort jag satt mig lägger hon sig en bit ifrån, så att hon har uppsikt över vad jag gör och så fort jag reser mig springer hon efter.
Hon gör rivstarter framför fötterna på mig i väntan på att jag ska springa efter och jaga henne och i de fall jag gör det blir hon överlycklig.
Så här har det alltid varit, sedan den dagen jag hämtade hem henne från Byske och hon sov sin första natt utan sin riktiga mamma på kudden vid min kind.

Jag vet inte om vi kanske tog henne för tidigt från hennes kattmamma eller vad som gjort henne så här. Kanske gjorde vi misstaget att hämta henne när Håkan var bortrest så att hon istället för att vänja sig vid två människor bara hade mig de första dagarna att präglas på.
Kanske har jag bara helt enkelt skämt bort henne med för mycket kärlek och uppmärksamhet (om man nu kan göra det).
Jag vet inte, men det jag dock vet är att enda gången som hon tappar intresset fullständigt för mig är då hennes syster är här.
Då bryr hon sig inte för fem öre om var jag är, vad jag gör eller om jag ens är i närheten.

Då kan jag få gå på toaletten själv och då kan jag få duscha utan publik.
;-)

"Längst svans vinner..."

/Maria