I väntan på chokladglögg

Idag har jag varit gräsänka.
Bor man i norrland så ingår det i Håkans jobb som innebandytränare att åka på bortamatcher långt bortom all rimlighet, idag till Örnsköldsvik.
Men jag har haft fullt upp hela dagen.

Till att börja med har jag tillbringat nästan fyra timmar i stallet.
Det blir inte några uteritter i skogen på vardagkvällarna längre så jag bad om att få ha Leo i dag så att vi kunde få njuta av fenomenet dagsljus.
Med en överlycklig häst gav jag mig ut i den snötäckta skogen och han var alldeles underbar.
Öronen pekade åt alla håll och han skuttade som ett föl fram genom snön.
Jag log för mig själv när han hellre ville gå och plumsa i snön än på den mer släta vägen.
Men han är ju bara 8 år och då måste man ju få plumsa snö.

Första och andra galoppen flöt fint men den tredje blev något okontrollerad.
Leo behövde göra av med sin överskottsenergi och farten blev nog lite högre än lämpligt.
Jag ansträngde mig dock inte så värst för att få stopp på honom.
Det är härligt att galoppera fort och så länge han inte försöker kasta av mig så är det okej.
Dessutom red jag för första gången ut med hans nya portugesasadel (med tjock fårskinnsfäll) och galopp i denna sadel var en fantastisk upplevelse.
Man sitter bekvämt som i en fåtölj inklämd mellan de höga valven och blir verkligen ett med hästen.

Efter ridturen blev han ordentligt ompysslad och jag tog mig dessutom tid att sopa stallet och när jag ändå var igång - höladan.
Det är kul att sopa och förutom att jag ser det som ett lagom träninspass så sopar man samtidigt hjärnan ren från tankar, terapi - precis som när man skottar box.

Väl hemkommen och nyduschad for jag tillsammans med resten av Skellefteås befolkning till Ica och handlade, därefter satte jag upp julgardinerna.
Nä, nä, nä, nä, nä ...inte hemma hos oss.
Hos svärmor.
Min svärmor ville ha julgardinerna och julstjärnan uppsatt och i utbyte av en kopp kaffe ställde jag mer än gärna upp.
Vi pratade och skrattade och pysslade hennes kök julmysigt, som vanligt missade jag säkert hälften av det hon sa pga. mitt dialektala handikapp, men det gör inte så mycket.
Huvudsaken är att jag förstod sammanhanget.
När jag gick fick jag världens björnkram och fick återigen höra att jag är det finaste i hela världen och återigen gick jag därifrån och förbannade mig själv att jag inte är hos henne oftare.

Resten av kvällen har ägnats åt att pynta vårt eget hem.
Och som nämndes i tidigare inlägg gick det ganska fort.
Det bökigaste har varit att stuva om bland förlängningssladdarna så att alla lamporna kan tändas med fjärrkontrollen och att dölja alla kablarna.
Är det nått jag verkligen avskyr så är det synliga kablar.

Nu ska jag ägna en stund åt en sällskapssjuk katt och invänta Håkan så att vi får sprätta den nyinköpta chokladglöggen.
Jag är skeptisk - men, gott och gott borde bli gott.

Kram!
/Maria