Festivalrapport

Skellefteå Stadsfest är slut för den här gången.
En gång om året är det ett fyradagarsbaluns i den här stan, alla går man ur huse och för att inte missa något gick vi in hårt för uppgiften och valde att medverka under alla dagar.
Ska man orka med utgång 4 dagar i rad gäller det att vara taktisk.
Man kan inte vara helt nykter, då står man inte ut med de som inte är det.
Man kan heller inte dricka sig för full, då orkar man inte gå dagen efter.
Därför får man hålla sig på en lagom nivå, precis såpass så att man står ut med stöket, men med ett sparsamt drickande blir festivalbesöket kanske lite mer av en stilstudie.
Min stilstudie i år har varit att kategorisera och vilt generalisera fram de olika partydjur som besöker Stadsfesten.

De hänsynslösa
Dessa människor är ganska orutinerade festivalbesökare. Oftast kvinnor i övre medelåldern vars festande vanligtvis består av två glas vin på altanen en stillsam sommarkväll.
När De hänsynslösa kommer in i ett trångt öltält förvandlas de till monster.
De har tagit sig in på området tidigt på kvällen, för att inte missa uppträdandet av Lena PH, Carola eller någon annan folkkär artist, för att därefter placera sig längst in i ett öltält i väntan på folkstormen.
När tältet väl är fullpackat drabbas de av panik och ska ut, fram, bort och det jävligt fort.
Likt transformers fäller de ut sina sylvassa armbågar, välspetsade axlar, skjuter fram hakan och med blicken placerad 2 dm över huvudet på alla andra banar de väg genom folkmassorna.
Att de välter stolar, trampar på spädbarn eller skvimper ut andras dryckjom märker de inte ens. De hänsynslösa går över lik för att nå en BajaMaja eller för att bara ta sig ut.

De orutinerade
Detta är förstagångsfestivalare, oftast unga tjejer, som ännu inte förstått hur det ser ut eller fungerar på en stadsfest.
Iklädda tunna linnen, vita byxor och vita högklackade tygskor.
I bästa fall fryser de som djur under den kalla norrlandssommarnatten, i värsta fall åker de kana på rumpan i den lervälling som kan skapas i gräsbackarna så att skor och byxor blir till oigenkännlighet.
Det är även dessa flickor som inte förstått att hur gärna man än vill så bör man inte gå in tre samtidigt på en BajaMaja.
Man vill INTE att en BajaMaja ska välta!

Mr Nolimit
Oftast unga män, finns dock i alla åldrar och kön, men lyckligtvis inte så vanligt förekommande.
Mr Nolimit har haft en sjuhelsikes förfest och antagligen "tömt dunken" timmen innan han/hon tågar in på området.
Väl inne i trängseln slås alla system ut. Vederbörande kräks ner sig själv och andra eller blir sittade över en BajaMaja-holk resten av natten (o hemska tanke).
Blir oftast utburen tidigt på kvällen... så man ser sällan till dem, guschelov.

De generösa
Dumsnälla festivalbesökare som går in för att bjuda alla sina polare på pilsner.
Behjärtansvärt, men ställer dock till med en del problem.
Detta pga. att de inte bara åtar sig att betala för kompisarnas öl utan även att hämta dem.
Bestyckade med 4-5 öl i famnen ska de försöka kryssa sig tillbaka genom folkmassan i tältet (eftersom de alltid sätter sig vid bordet längst från baren).
Efter att ha mött ett par av De hänsynslösa (se ovan) återstår en skvätt i botten av de köpta plastglasen och ölinnehållet klibbar försmädligt på kläderna för de som råkade stå i vägen.

De rutinerade
Dessa har varit med sedan begynnelsen.
De vet precis hur man ska klara sig lindrigast undan på en festival.
Tidigt på kvällen väljer de ut det bästa bordet i bästa tältet med bästa bandet. Där sitter de tills området stänger, helt obrydda om vilka artister som spelar.
I sällskap med en av De generösa (se ovan) behöver de aldrig lyfta rumpan för att bli försedda med alkohol. Hur de löser urinerandet har jag ännu inte räknat ut men det finns säkert medicinska lösningar på sånt i form av rör som leder ner genom byxbenet.
De behöver inte cruisa runt för att träffa folk, de som vill träffa dem vet vars de sitter och får ta sig dit bäst de kan.

Galningarna
Slutligen finns de som bara älskar att festivala.
Det mest kännetecknande för dessa är att de ALLTID måste upp på bord och stolar.
Om ett bord står vingligt och de trillar ner fyra-fem gånger så ska de lik förbannat upp och studsa, tills bordet, med öl och vinglas, vält över kringstående gäster.
Vinglasen rinner alltid ut över De orutinerades vita byxor, eftersom De orutinerade av någon konstig anledning alltid flockas runt Galningarna.

Vilka tillhör då vi?
Ja, jag vet inte, men vi tillhör dem som alltid har roligast på förfesten.
Vi kommer i väg sent och väl inne på området ska någon kissa, någon träffa en kompis i tältet vid älven, någon äta en Souvas osv osv.
Man sprids för vinden i myllret och därefter ägnas mesta tiden åt att försöka hitta varandra igen.
Men det är roligt, mycket roligt och om ett år är vi där igen!
Den gången förhoppningsvis i sällskap med några glada Uddevallakompisar. ;-)

/Maria

Övergångsställsfunderingar

Det är en sak jag funderat på...
Sedan några år finns det ju en ny trafikregel, att man som bilist ska stanna vid obevakade övergångställen om en fotgängare är på väg ut över det.
En regel som för övrigt funnits sedan urminnes tider i Strömstad, där norrmän, ivrigt och glatt letande efter billig tobak och sprit, alltid klivit rätt ut i gatan framför bilar, oavsett hur stor risken är att de blir nedmejade.

Iallafall.
Den här regeln gäller ju bara fotgängare och inte cyklister.
MEN, när man som cyklist kommer cyklande mot ett övergångsställe, måste man ju följdaktligen kliva av sin cykel, eftersom bilen inte måste stanna.
När man då kliver av sin cykel och står bredvid den, förvandlas man direkt till en fotgängare.
Detta innebär ju att bilen måste stanna likt förbannat.
Vad är det då för vits med att regeln inte gäller cyklister?
Saxat från Vägverkets hemsida:
"Tänk på att fordonsförare inte har någon väjningsplikt mot den som cyklar på ett övergångsställe. Men den som leder en cykel räknas som gående, vilket innebär att fordonsförare har väjningsplikt."

Det märks att det börjar närma sig semester när hjärnan fladdrar iväg i liknande funderingar.
Pulsen sjunker, man går och cyklar långsammare och man hinner stanna upp och tänka.
(Stanna upp vid alla övergångsställen.)
Idag märktes det tydligt på oss båda när vi var på Ica och handlade.
I vanliga fall är vi extremt stressade i det mesta vi gör, i synnerhet handling.
"Hämtar du mjölk, fil och juice så tar jag bröd och frukt så ses vi borta vid mjölet, hepp hepp hepp".
Allt för att så effektivt som möjligt avklara uppgiften.
Men idag var det helt annorlunda. Vi hasade in på Ica, trampade i slow motion runt och småfunderade på vad som skulle köpas, inhandlade en smörgåstårta till middag (varför inte, det är ju tisdag), klämde på några ungerska korvar för att slutligen bli helt stillastående och dofta på olika sköljmedel i 10 minuter.

Underbart!

I morgon kväll är det drakbåtsrodd på älven. KLK ställer upp med ett lag, själv är jag dock inte med, bara som ivrigt påhejande vid sidan av.
Hoppas att de vinner.

Mjau!
/Maria

Midsommar och snart festival

Det är sommar, tiden flyger iväg och det bloggas ganska lite.
Men, efter 2.5 timmes gatupromenering känns det skönt att få sjunka ner i soffan och bloggpladdra lite.

Vad har hänt sen sist.
Midsommarafton, trevlig tillställning på Kläppen.
Träffade nya människor, grillade, spelade brännboll och hade det mycket gemytligt. Dock var det ganska kallt, eller ja, jag var dåligt klädd och det blåste.
Längtade efter att det skulle mojna men när det väl gjorde det kom de.
Myggen!
Jo, det måste erkännas, det FINNS mygg i norrland.
Kanske inte här i stan, men ute på landet var det tamejfan tätt.
Vi löste det hela med att gå inomhus och fortsätta festandet.
Sammanfattningsvis, en rolig fest var det och natten till midsommardagen sov vi över och fick lite Drängsmarksightseeing dagen efter.
Håkan passade även på att testa studsmattan. Varannan villa vi passerar under våra promenader har studsmatta och det har nog kliat länge i hans gosseben att få prova och nu är det gjort. :-)

Det är lustigt det där med midsommarfester.
Är man svensk så SKA man sitta ute på midsommar.
Oavsett väder, vind, knottinvasioner eller hällregn.
Sillspadet blir utspätt, myggbetten ger oss ett böldpestsmittat utseende och texten på sånghäftena kladdar ut, men HELAN GÅR och vi sjunger HOPPFADERALLANLÄÄÄJ!

I går tog jag mitt första dopp. Det var kallt, men skönt. Som ung hade jag ett tag en regel att bada 1 maj. Det gäller inte här kan jag säga (isen måste ju bort först).
Midsommar känns som en mer rimlig gräns.

På stan har festivaltälten börjat ploppa upp som vita svampar invid älvskanten.
Festivalen, eller Stadsfesten som det nu kallas, går av stapeln under helgen som kommer.
Där ska det hinkas öl, klafsas i lera och trängas kring BajaMajor.
Att tjejer går på toaletten tillsammans är ju allmänt känt, men förra året såg jag tre tejer gå in på en BajaMaja samtidigt.
Jag funderar än idag på hur de bar sig åt, man ryms ju knappt en därinne.
Men, finns det hjärterum...

/Maria

Morotskaka

I morgon är det midsommarafton.
Detta ska vi i år fira hemma hos min kollega på Kläppen.
Det är alltid lika roligt att bli inbjuden till andra människors traditioner.

Kollegan i fråga gör för övrigt världens godaste morotskaka.
Några gånger varje år kommer hon till jobbet med en vit TupperWare-bytta.
Ofta efter påtryckningar och bedjanden från oss kollegor, muntliga eller i form av beställning via vårt ärendesystem.
Det går som en sus på avdelningen och fram till eftermiddagsfikat går alla omkring med förväntansfulla leenden som små barn i väntan på jultomten.
Är det någon dag som fikarummet är fullt så är det på Morotskakedagarna.
Den enda gången då en märklig tystnad infinner sig bland annars friskt frispråkiga och bredkäftade IT-tekniker och vi alla låter maten tysta mun.
Stämningen är mycket speciell denna dag.
Det pratas om livet före och efter Morotskakan.

I går fick vi Morotskaka.
Det var en lycklig dag i våra liv!

Godnatt!
/Maria

Otacksamt

Nu är kärringen klar!
Jo, jag tar mig faktiskt friheten att kalla min matte för kärring för det är precis det hon är.

Hon har av någon anledning fått för sig att jag är rädd för dammsugaren.
Rädd, JAG, pfffh!
När hon tar fram den där eländes apparaten och jag kryper in under kuddarna i sängen så är det inte för att jag är rädd.
Jag är SUR!
Sur, ledsen och besviken för att allt arbete man lagt ner den senaste veckan fullständigt raseras.
Här har man gått, i sitt anletes... päls och slitit som ett djur, bokstavligt talat, med att försöka fixa till den här sterilt och smaklöst inredda boningen.
Man har släppt sin vackra päls i lagom portionerade doser i varje hörn och man har pyntat med sina älskade leksaker, allt för att försöka skapa lite stämning.
Jag har t.o.m. tvingats äta gräs för att på ett tämligen obehagligt sätt skapa dekorativa hårbollar på den annars mycket trista vardagsrumsmattan.

Idag, före kärringen förstörde allt, var det dessutom extra fint. Jag hade hjälp av min syster och vi har samarbetat otroligt bra och t.o.m jobbat natt med inredningen. Är man två går det ju så mycket lättare. Speciellt i badummet där det går avsevärt fortare att fylla lådan med aromatiska kluttar med unik design.
Men vad spelar det för roll, nu är allt pynt borta och det är bara att börja om från början igen.
Otack är världens lön.

/Zelda, en sårad och missförstådd inredare.

Dammsugning

Började städa lägenheten idag, men jag har inte hjärta att fortsätta.

Vissa säger att djur inte kan tänka, men när djur drar slutsatser baserade på tidigare erferenheter måste det väl ändå vara någon form av tankeverksamhet som pågår... eller?

Tänker på vår fyrbenta pälshög Zelda, vars största skräck i livet är dammsugaren.
Och NEJ, jag har inte laborerat med henne genom att se hur tassarna sladdar på parketten om man suger in svansen i röret eller försökt få henne att fälla mindre hår med hjälp av möbelmunstycket.
Hon bara hatar den och i hennes ögon ser man verklig dödsångest då man tar fram den.

Den senaste tiden har jag insett att katten drar vissa slutsatser utefter vad jag utför här hemma. Göromål som hon tydligen förknippar med dammsugning.
Detta innefattar dammtorkning, ihopsamlande av kattleksaker från lägenhetens alla hörn, städning av toalett eller bara att jag går fort fram och tillbaka i lägenheten och flyttar saker från punkt A till B.

Gör jag något av ovanstående springer hon genast och gömmer sig samt intar igelkottsställning.
Stackars kisse.

Nåväl, vill ändå inte väsnas med dammsugaren eftersom Håkan sover.
Är lite orolig för min älskade sambo. :-/
I vår familj är det ju jag som är den sjuklige av oss.
Håkan är aldrig sjuk.
Därför är det så ovant att han kommer hem från jobbet, ramlar ihop i en liten penicillindoftande hög och somnar.
Och då undrar ni säkert varför han inte är hemma från jobbet när han är sjuk?!
Ja, tvångströjorna och fotbojorna var tyvärr slut på Claes Ohlssons och att tjata hjälper inte.
Andra tips om hur man skapar sjukdomsinsikt hos en envis norrlänning emottages med tacksamhet.

/Maria

Yrkesval

När jag var barn ville jag bli veterinär.
Det var det enda yrke jag kunde tänka mig. Men som tur var fick jag tillfälle till en dags prao med bygdens djurläkare. Veterinärdrömmen svalnade allteftersom dagen gick med seminering av kossor, avlivning av hästar etc. för att vid dagens slut vara lika död som det stackars djuret.
Vet egentligen inte vad jag hade hoppats på, även om jag säkert var ett mycket korkat barn så måste jag väl ändå ha förstått att yrket inte skulle innebära att man fick sitta och gosa med kattungar hela dagarna.
Hur som helst, kom att tänka på detta nu när jag ser Veterinärerna på TV4 och bara vill kräkas när jag ser en uppsprättad råttbuk.

Var hos tandläkaren i går. Tändläkare platsar under kategorin Otrevliga måsten, som jag tidigare skrivit om, tillsammans med frisörer, bilbesiktare och gynekologer.
Hade ett hål som behövde lagas och jag är SÅ tacksam för att han gjorde det direkt så att jag slapp oroa mig för det framöver.

Igår hände det för övrigt. Inköp av digitalkamera, en Sony DSC-W50.
Har värkt och funderat i flera år och i går var det dags.
Nya teknikprylar är något av det bästa som finns.
Ny teknik luktar gott!!
När jag får en ny grej kan jag sitta i timmar och snusa på detaljerna, lusläsa manualen och trycka på alla små knappar.
I natt fick kameran sova bredvid mig på sängbordet.
En trevlig pryl, liten, lätt och lagom avancerad.
Tyvärr lyckas vi inte få den att ansluta mot TVns USB-port, men man kan ju faktiskt leva utan det. Men jag har inte gett upp än, det finns säkert någon detalj som är missad.
Skam den som ger sig!

Match om 40 minuter.
Häja Svärje!

/Maria

PS Nu har Maria fixat TV-anslutningen från kameran! Det tog bara fem minuter. Tre för att kolla i manualen och två för det praktiska genomförandet, inklusive målmiljötest. Duktig tjej!!
/ Håkan

Fotoalbum

Det känns som om vi varit usla på att lägga in nya bilder i fotoalbumet här på bloggen.
Men, Maria känner nu en svårsläckt längtan att köpa upp sig till en ny digitalkamera.
Något säger mig att om hon kommer till skott med detta så kommer bilduppdateringarna att ske med en något högre frekvens än vad som hittills varit fallet.

Vi får vänta och se, helt enkelt.

/ Håkan

Connys hämnd

Som ni minnesgoda läsare kanske kommer ihåg så hade jag ju dragit med mig en fästing från västkusten, som vi döpte till Conny, senast vi var ner och hälsade på. Den tog ju Maria bort och så var det inte mer med det.
Trodde jag...
Idag hade det börjat framträda ett rött område runt den plats där han hade slagit sig till ro, och Maria började genast bli orolig för att det kunde vara sviter efter fästingen.

Hur det såg ut kan ni se på bilden, och JA, jag har så knotiga, håriga och bleka ben, jag vet...

För att försäkra oss om att det inte var någon fara åkte vi upp på lasarettet efter att vi hade varit ute vid Falkträsket och solat.
När vi hade väntat i enochenhalvtimme fick vi träffa en läkare som efter en snabb blick på benet sa: "Det är Borrelia, du ska få en penicillinkur!".
Jaha, jävla Conny... Första gången man öht ser en fästing, så får man borrelia på kuppen.
Nog om detta.

I kväll åkte vi till utedansbanan på Nordanå för att linedancea lite. Det var trevligt.
Vad som dock var ännu mer fascinerande var den hägg som stod bredvid dansbanan. Den var helt inlindad i väv från Häggspinnmal, och såg snarare ut som något hämtat ur Sagan om Ringen, eller något annat trollskt.
Tog några bilder med mobilen. Såg rätt mäktigt ut.

På den högra bilden kan man nästan se hur det kryllar av larver under silkestäcket.
Gonatt på er nu!
/ Håkan

Studentgubbe i snö

Det är nu bara tre veckor kvar till semester och en knapp vecka kvar till midsommar.
Drömmen att få bygga min första midsommarsnögubbe kommer pga. den senaste veckans värmebölja att bli svår att uppfylla.
Därför gick vi till det som kvarstod av den gigantiska snöhögen idag och byggde en liten formation av den lilla snö som fanns kvar.
30 cm hög blev den, med studentmössa.
Som tur var dokumenterade vi konstverket på plats, för två timmar senare var den bortsmält.
Men en gubbe blev det, och det är nästan midsommar iallafall :-)
Idag har vi avverkat resten av gatorna på området Sunnanå. Kartans gator börjar sakta men säkert bli bläckfyllda och projektet känns inte längre oöverkomligt.

För att prata lite fotboll, som sig bör i dessa tider, hade vi en trevlig After Work i torsdags.
Efter en god picknick i Bryggarbacken blev det fotbollskväll med skarpöl på Old Williams.
En härlig känsla när den nervöst tryckta, nästan lite griniga, stämningen byttes mot den enorma kollektiva orgasm som följde efter 1-0-målet.
Alla blev som galna och skrek euforiskt över att vårt älskade Sverige lyckades peta in ett mål i låt oss säga, GREVENS tid.
Kvällen blev fulländad och lyckan var total... och det är ännu bara gruppspel.

Fortsatt trevlig helg!
/Maria

PS. (av Håkan) Jag hade ju påstått i ett tidigare inlägg att Elfenbenskusten skulle kunna gå långt i VM-spelet. Tyvärr blir det nu inte så, eftersom Argentina och Holland blev för svåra. MEN, de har gjort två alldeles lysande matcher och ska ha all heder för sin insats. Hade de spelat i en annan grupp så hade ni fått se... / H

Längtar efter ledighet

Egentligen är jag alldeles för trött för att blogga.
Har varit igång sedan 5 i morse.
Var först på plats på jobbet... och sist.
Har nog aldrig längtat efter semester som nu.

När jag kom hem hade Håkan gjort en tonfisksallad och packat picknickkorg. Pga. det underbara vädret for vi ut till Rovön för att sola, läsa och äta vår middag.
Men när vi väl satt oss började det blåsa och mulna på.
Så blev det med det.
Men salladen var god iallafall.

I morgon är det driftstopp.
På en onsdag den här gången, inofficiell orsak: Sverige-Paraguay på torsdag.
Detta kommer innebära ca 14 timmars jobb i morgon, att jag under hela torsdagen tror att det är fredag och därmed kommer vara knäckt som en död bäver på fredag.
Men som sagt, snart är det semester så det är bara att gasa på och spurta sig förlamad innan målgång.
Som Sally brukade säga, "Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke". :-)


Har hittat en ny favoritdeckarförfattare, Michael Connelly.
Plöjde igenom Skuggspel under helgen och den var som bra.
Förvisso skriven i jag-form, vilket är lite störande, men man vande sig.
Att rekommendera.

Tänkte göra lite reklam, för choklad.
Om ni inte har testat nya Daim Dark så gör det.
En kulinarisk höjdpunkt!

Nu börjar snart matchen mellan Brasilien och Kroatien.
Har lite beslutsångest för om jag ska se det eller Ett fall för Frost.
Det får nog bli brittisk kriminalserie iallafall.

Gäsp.
/Maria

Det ordnar sig...

Måste skriva lite sport känner jag.
Alltså, fobolls-VM är inte slut bara för att det blev 0-0 mot Trinidad och Tobago.
Alls icke.
Och jag tycker inte att spelet var så uselt som vissa sportkommentatorer vill göra gällande. Det är inte lätt att göra mål på ett lag som backar hem och kämpar som T&T gjorde. Sverige hade ett grymt spelövertag och misslyckades bara med att sätta bolluslingen i mål. Dessutom var T&Ts målvakt bra, och hade den rätta turen i vissa lägen. Sverige fick faktiskt med sig en viktig poäng i det vidare gruppspelet.
Dessutom var det bra att England vann sin match mot Paraguay.

Låtom oss spekulera:
Nästa omgång: England vinner mot Trinidad och Tobago, Sverige besegrar Paraguay.
I sista omgången kämpar Paraguay som djur för att inte åka hem utan seger i gruppspelet och vinner lätt mot Trinidaderna. I det läget kan Sverige faktiskt förlora mot England och ändå gå vidare som grupptvåa, tack vare poängen mot Trinidad/Tobago.
Bra va?
Som sagt, det ordnar sig.
Ett sista påstående bara: Elfenbenskusten kan gå långt i den här turneringen, trots förlusten mot Argentina.
Minns var ni läste det först...
/ Håkan

Smått & gott om veckan som gått

Hemresan till Skellefteå tog ut mig så totalt så jag har inte orkat blogga förrän nu.
Att åka ner till sina nära och kära är både fysiskt och känslomässigt utmattande.
Glädjen över att återse människor man inte träffat på ett halvår, blandat med sorgen över att behöva lämna dem igen för att inte återse dem på en längre tid och det ständigt dåliga samvetet över att man inte bor närmare, att man inte hinner stanna längre eller kanske inte hunnit hälsa på alls.
Men vi gjorde så gott vi kunde.

När man så här i efterhand summerar det vi hann med under våra fem dagar kan jag förstå att tröttheten infann sig när vi kom hem.

Lite kort...
17 timmars tågresa till Göteborg, hämtning av hyrbil, Ikeabesök i Göteborg, fika med Lillasyster i Uddevalla, tacokväll hos bror med sambo, fika hos mamma och pappa, fisketur vid Ellenösjön, besök på Kämpegatan för tittande på Thailandskort, mullafest i Uddevalla, besök på Färgelanda ridklubb, födelsedagsmiddag hos mamma och pappa, pokerkväll i Färgelanda, lunch hos X-svärmor och Lillasyster, frakt av stenbumlingar från stenröse till trädgård, orkidépromenad med fika hos X-svärmoster på Lammö, 3-rätters middag hos Guddotter med familj, lämning av hyrbil (ca 60 mil blev det), ett par timmar på Liseberg, besök av förlovningsplats i Göteborg, fika på café Kosmos och därefter flygresa hem.
(om man läser det fort låter det nästan som en låt av Povel Ramel ;-)

Hur som helst, det har varit en väldigt trevlig helg.
Längre fram i sommar tar vi sats på nytt och åker söderöver. Då med egen bil.
Hoppas då att hinna träffa de som inte hanns med den här gången.

I övrigt då.
Arbetsdisciplinen börjar sjunka i väntan på semester.
Jag har fortfarande inte kommit över förlusten då bror min slog mig i poker.
VM är igång, Tyskland sparkar stjärt!
Värmebölja i antågande.

Livet är bra jävla underbart ändå! :-D

Kram då'rå.
/Maria
p.s. Boktips: Box 21. Otäck, bra och otäckt bra.

Reseminne

När man reser runt i landet får man ju alltid med sig olika saker. Oftast av typen minnen och upplevelser.
Jag har nu gjort en ny erfarenhet.
Man kan också få med saker hem som man inte önskat sig. Som en liten gynnare som går under beteckningen Fästing.
Hade aldrig sett någon sådan tidigare, men fick mig förevisat några med både svart och beige grundfärg under resans gång. Här uppe i norrland är vi ganska förskonade från dem, även om de tydligen finns i sällsynta fall.
Iallafall, efter dagens löparrunda, när vi låg och pustade ut på gräsmattan, säger Maria: "Men Håkan! Du har en fästing på benet!!"
Och mycket riktigt. Strax under knät hade en liten rackare slagit sig till ro sedan en tid tillbaka och var i full färd med att tiodubbla sin storlek genom att stjäla mitt dyrbara blod. Det blod som jag egentligen hade tänkt skänka till Västerbottens Läns Landstings blodlager.
Maria, som är en rutinerad fästingborttagare hämtade en halskedja med lås, som hon klämde fast på bakkroppen och elegant "skruvade" loss blodsugaren.
Därefter mötte Conny, som vi döpte honom till, drunkningsdöden.
Frid över hans minne.
/ Håkan

Barndomsminnen med fisk och häst

Som liten flicka såg jag alltid väldigt mycket upp till min bror.
Det gör jag i och för sig fortfarande, men nuförtiden tvingar jag honom inte att dra med sig lillasyster så fort han ska leka med sina kompisar, ut och cykla eller rensa gädda.

Någon gång varje år inträffade det lyckliga ögonblicket då jag som barn fick vara med om det absolut bästa som fanns.
Följa med honom och fiska!
Oftast under förutsättning att jag lovade att hålla tyst, något som var mer eller mindre omöjligt för mig även som liten.
Iallafall, i går hände det igen.
Fisketur med broder!
Men den här gången höll jag vare sig i fiskespö, mask eller fisk.
Satt bredvid och njöt av solen tillsammans med Leif GW Persson medan Håkan, Lotta och Gunnar drog upp fisk efter fisk på löpande band.
Ellenösjön är numera troligtvis helt tömd på liv efter deras enorma fiskelycka.
(Visst ljuger jag bra...?!)

På kvällen åkte Håkan och jag för att träffa vännerna i Uddevalla.
Jag skulle ha kunnat skriva en längre avhandling i hur denna fest fortlöpte, men jag lämnar det därhän med en kort sammanfattning:
AJAJAJ, Å HERREGUD säger jag! AAJ! Herregud, OJOJOJ. AJ!
Det var otroligt roligt och jag somnade sött efter hemkomst klockan 2 i natt.

Idag har vi varit en sväng till ridskolan där jag mer eller mindre växte upp som barn. Stallet var flyttat en bit utanför Färgelanda och de hade fått det så otroligt fint med ridhus och allt.
Träffade min fd ridlärare, tittade lite på dagens hopptävling och blev oerhört nostalgisk.
Efter ridskolebesöket åkte vi hem till mor och far för att gratulera pappa i förskott på 60-årsdagen.
Åt gomiddag, fikade och monterade ihop födelsedagspresentsstolen han fick av oss.

Snart blir det pokerkväll.
Jag kommer troligtvis att förlora, men någon ska ju göra det oxå :-)

Tudilu!

/Maria

Bastuträsk - Uddevalla

Det första som slår mig när jag kommer hit ner är hur konstigt alla pratar.
Blir först full i skratt men det övergår snart i en klädsam rodnad då jag inser att jag faktiskt låter likadant.
Men det blir väl så, varje dag hör jag ständigt den norrländska dialekten med avhuggna ord som "Int vet ja", "Jag kan int kom till deg för ja ha som ont i knä och hunn är som opigg" eller "jo".
Och så kommer man till Uddevalla/Färgelanda där man draaar på oorden och praaatar meer och tyyydligare.

Hur som helst, det är skönt att vara "hemma" igen.
Det är betydligt mindre snö än sist.

Tågresan gick förhållandevis bra.
Det är alltid lika nervöst innan man får syna de människor som man ska dela kupé med.
Kupén på ca 3.5 kvm där 6 personer ska samsas om utrymmet under 17 timmar.
Har åkt en del med Connex sedan jag lärde känna Håkan och det brukar alltid vara någon, mindre behaglig människa, som egentligen borde ha egen sovvagn eller kanske inte åka kollektivt alls.
Kedjerökare som luktar så mycket rök så att man lika gärna hade kunnat hälla ut ett par hundra fimpar på kupégolvet, folk som snarkar så att britsarna skakar eller människor som har ett sjukligt behov av att prata konstant och till varje pris måste mjölka ur alla sina medresenärers livshistoria.
Men den här gången var det en mycket behaglig grupp. Två tysta norrländska kvinnor och ett par från Luleå som var sådär lagom sociala.
Inte ens någon snarkare...

Däremot var denna helg den stora Klassresa-från Norrland-till-Göteborg-helgen.
Detta gjorde först och främst att tåget var fruktansvärt långt, så långt så att på varje station fick de stanna två gånger eftersom det inte rymdes på perrongen.
Dessutom var det många av ungdomarna som såg norrlandståget som en av Lisebergs åkattraktioner, som gick ut på att tävla om vem som vågade hänga ut längst från fönstret när tåget passerade genom en tunnel, vem som kunde skrika högst eller vem som kunde springa fortast i gångarna.
Att någon strax utanför Stockholm drog i nödbromsen var varken förvånande eller oväntat.
Vi undrar dock fortfarande vad tågpersonalen gjorde med det stackars barnet som föll för grupptrycket och ryckte i bromsen eftersom meddelandet i högtalaren löd:
"Om det är någon av er ledare för en grupp elever som märker något konstigt med någon av era gruppmedlemmar vill vi be er att kontakta tågpersonalen i vagn 45".

Nu är vi hemma hos broder med sambo och i skrivande stund klarar jag inte av att resa mig eftersom jag tryckt i mig tacos för tre månader framöver.
Likt en orm som svalt en antilop lär jag bli liggande här i soffan resten av helgen.
Men gott var det.
Buurp!

/Maria

Googlebesökare

Vi brukar roa oss med att kolla in besöksstatistiken på vår blogg.
Man ser ju inte exakt vem som varit inne, men man ser IP-adress, host samt den länkande sidan (om man inte går direkt på adressen).
Den senaste tiden har vi börjat se allt fler besöksträffar som kommer via googlesökningar.
Senaste dagarna har sökare på fraserna: "marble reportage sundsvall", "evelyn kjellberg äntligen hemma", "sälteatern", "afrikas flaggor", "damunderkläder" och "att lägga plattor på uppfarten" träffat och därefter läst inlägg i vår blogg.

Mycket roligt :-)
Men man inser oxå att man kanske ska vara försiktig med vad man skriver.
För ett tag sedan ondgjorde jag mig över att det tar flera dagar för, från internetbanken insatta, pengar att komma in på Ica-kortet.
Heh, förra veckan såg jag att någon googlat på "ica bankkort" och därefter kommit till just det inlägget.
Inte för det, jag står för min irritation över att låna ut pengar gratis... men det nät från vilket surfaren kom från var ica.se.
Hoppas att det inte var någon på Ica som blev arg ;-)

Idag har jag besökt frisören.
Frisörer för mig är likställda med tandläkare, gynekologer och bilbesiktare.
Man är fullständigt utlämnad åt deras yrkesskicklighet och de kan, om de vill eller bara har en dålig dag, ställa till ett helvete för dig.
När jag flyttade hit hade jag grym ångest över att behöva lämna min frisör i Uddevalla.
Drog mig in i det längsta innan jag vågade låta någon i den här stan sätta saxen i mitt hår.
Men jag har hittat en frisör... och nu släpper jag henne aldrig!

Lägenheten är städad, allt är tvättat och struket, kattlådan tömd, dammet dammsuget och disken diskad.
Vilket innebär att jag kan börja packa inför resan...hem.
Jo, för när jag åker ner så är det faktiskt hem jag åker, men när vi vänder åter hit upp så åker jag oxå hem.
Hemma är där jag hänger min hatt.
Har ingen hatt, men en liten röd mössa som gör att jag ser ut som ett lingon (enligt Håkan).

Jag längtar så efter att få träffa alla igen.
Sist vi var nere var det vinter, kallt och nyårsafton.
Vi skålade och sa (skrek i falsett) "Om ett halvår sitter vi inte här!".
Nu har ett halvår snart gått... och snart sitter vi där. ;-)
Tvärr blir det bara tre heldagar, men vi kommer att ha hyrbil så att vi kan fara runt och hälsa på så mycket det går.

Kram och till några av er... vi ses snart!
/Maria

Kriminalromaner

Jag har fått ett kraftigt återfall i ett gammalt beroende.
Har försökt ta mig upp ur träsket, men varken choklad, snus, kaffe, promenader eller bloggande hjälper.
Antagligen är det årstiden, när sommaren börjar smyga sig på gör beroendet sig påmint.
Vi talar om kriminalromaner.
Är inne på min tredje på bara en vecka och nu kan jag inte sluta.

Det senaste verket är Leif GW Perssons Linda - Som i Lindamordet.
Har aldrig läst något av honom tidigare och han har ett underbart sätt att uttrycka sig.
Som t.ex hans beskrivning av kriminalkommisare Bäckström:
"Bäckström var liten, fet och primitiv men vid behov kunde han vara både listig och långsint".
Boken verkar mycket lovande så kvällen är räddad.

Sitter och hoppas på att grannen inte ska utnyttja hela sin tvättid så att jag kan smyga mig in i tvättstugan mellan 21 och 22 i kväll och köra en maskin.
Jag vet att det är dödsstraff på att nyttja icke innehavd tvätttid, men annars måste jag ta ledigt i morgon för att tvätta, eller åka till Uddevalla som en skitgris.

I vårt hus finns 7 lägenheter som ska dela på tvättmaskinen.
Visst borde det vara lätt att få tvättid?!
Det är det inte. Detta pga. att många som bor här redan nu har planerat alla sina tvättningar fram t.o.m oktober ut.
Vem kan ha så lång framförhållning?
Jag menar, hur fan ska jag veta om jag är hemma och kan tvätta den 7 september?
Nåväl, det är väl smällen man får ta som hyresgäst.

I går var vi som Håkan skrev, ute och finåkte.
En sväng i västerbottens inland.
Det slog mig under färden vilka enormt stora obebyggda ytor det finns i norrland.
Man såg ett litet hus, åkte 6-7 km, sedan kom ett till.
Vi mötte ambulansen på väg från Burträsk.
Undrar hur många mil den åkt och undrar om personen behövde hjälp fort.
Tänk att några ändå valt att bosätta sig så, med flera mil av skog, skog, myr och skog mellan sig och grannar, mataffärer och andra saker som ibland känns bra att ha nära sig...

Men de har säkert en egen tvättmaskin, fri att nyttja närhelst de önskar.
Det var ett hus till salu i Järvtjärn, man kanske skulle slå till.
Man får säkert ett hyfsat pris.

/Maria

Biltur

Igår var jag och Maria och kollade på fotboll i det strålande väder som var. Iallafall var det varmt och skönt på solsidan av arenan, på skuggsidan var det mera tveksamt, Maria satt mest och skakade tänder, så vi köpte varsin varmkorv och bytte sida efter en halvtimme.
Det var alltså en match i Damallsvenskan vi bevittnade, Sunnanå - Hammarby. Tyvärr lyckades Bajen vinna med uddamålet, så det kändes lite bittert, speciellt som Sunnanå hade de vassaste målchanserna totalt sett i matchen. Men skärpan i de avgörande lägena framför mål var inte alltid den bästa.

Vi fick iallafall avverka några nya gator i Alla-gator-i stan projektet, eftersom vi gick till och från matchen. Så några gator på Norrböle kunde vi pricka av när vi kom hem, plus att vi fick se en maffig hägg som doftade helt underbart . Kolla in fotot så får ni se.

Idag har vi hälsat på modern och morsdagat lite. Sedan när vi skulle åka hem fick Maria en släng av bilåkningslängtan, så vi körde en sväng för att kolla in den by (Skråmträsk) där en av hennes kollegor bor. När bilen ändå var i rullning så fortsatte vi till Burträsk för att sedan styra mot Skellefteå igen. Så denna hemfärd från mamma blev till slut nio mil, istället för två kilometer.
Så kan det gå...
/ Håkan

Helgrapport

I torsdags var vi och besökte SARF, en av ridskolorna i stan.
De hade familjedag med diverse uppvisningar och när vi gick därifrån var vi ett halv kilo barncancerfondskaffe och en prydnadskudde rikare (Håkan vann på lotteriet) och jag var anmäld till höstens ridlektioner.
Spännande och roligt att återuppta hästgrejen igen.

I fredags vaxade Håkan bilen när jag var på jobbet.
Tror det satt en och annan granngubbe som tittade under lugg och muttrade: "Nu står han där igen den där jävla Johansson och putsar på den där lilla äckliga bilen, hoppas att lacken faller av", kastade en blick på sin av gammalt vägdamm övertäckta volvokombi, och kände sig usel.

Att titta snett och reta sig på grannar för att de pysslar i trädgården, lägger nya plattor på uppfarten, byter bil eller målar om är ett vanligt svenskt beteende.
Detta fenomen syns tydligt i de villaområden vi går förbi under vårt Alla gator i stan-projekt.
Att grannar försöker bräcka varandra vad gäller hus, bilar och trädgårdar är ibland ganska uppenbart.
När man passerar vissa kvarter hör man en välbekant tragisk melodi i bakhuvudet, signaturmelodin till Svenska hjärtan. Och jag kan svära på att ett och annat vardagsrum blivit genomkört av gräsklippare när otrohet och skandaler kommit upp till ytan. En kvinna som gråtande lägger huvudet på sned och säger "Nejmen, Torsten..."

Fredag kväll hade vi lite förfest hos oss innan vi gick på Balzac.
En hellyckad kväll så när som på musiken som diskjockeyn spelade.
Är det en åldergräns på 30 bör man kanske spela något annat än 90-talstechno.
Anna lyckades övertala honom att spela lite schlager, vilket resulterade i ett potpurri bestående av Diggiloo diggiley, Främling och Satellit.
Skämmes, ta mig faan!

Hur som helst, lördagen var helt fri från bakfylla.
Det tackar vi Frasses för, den ultimata antibakfyllekuren.
Oavsett hur mycket du druckit, ett stort Frassemål med pommeslåda, lökringar och smältost suger upp allt, i magen och i blodet.
Man går därifrån flottig, fetmätt och nykter.
Hade grabben som gjorde Supersize me valt Frasses istället för McDonalds hade han inte behövt hålla på en månad, det hade räckt med tre dagar.

Vill avsluta detta inlägg med en stor grattiskram till lilla mamma på mors dag.
Present får du när vi ses nästa vecka (sulor, videoband eller tidskriftsamlare;-)

/Maria

Grumpy old me

För ett tag sedan beklagade jag mig över innehållet i vissa brittiska dokumentärer.
Men alla brittiska dokumentärer är långt ifrån smaklösa.
Såg nyss första avsnittet av Griniga gubbar.
Ett gäng medelålders män som ventilerar sina I-landsproblem bestående av sent ankommen post, popcornätande biobesökare, ungdomars dåliga musiksmak samt andra länders oförskämdhet i att byta namn.
Underbart!

Kanske är det för att mannen jag älskar och lever mitt liv med ibland kan uppvisa en viss antydan av liknande grumpyness och att jag därför finner det aningen charmigt.
Kanske är det för att jag själv börjat överta samma beteende.

Skäms för att säga det, men det HÄNDER att jag hämnas på de som enligt mig missköter sig i samhället, framförallt i trafiken.
Och med tanke på hur de kör i den här stan har jag så fullt upp med att tillrättavisa andra så att jag ibland glömmer bort vart jag är på väg.
Som t.ex. idag då jag vid bröddisken på Ica kom på att jag inte alls skulle handla utan i själva verket var på väg hem, allt för att en idiot bröt mot högerregeln och att jag därför var tvungen att köra efter honom, liiite för nära.

För att inte tala om häromdagen, då en människa körde mot pilarnas riktning på parkeringsplatsen.
Istället för att medgörligt (jag, som körde i rätt riktning) vika av och låta gärningsmannen komma fram tänkte jag "Nu jävlar" och svängde istället bilen så att jag hamnade mitt framför honom så att han var tvungen att stanna. Allt för att ge honom en stunds eftertanke och skuld till sitt fruktansvärda brott att köra i fel riktning. Att det sedan var en ca 25 meter bred infart och att vi båda hade gott om plats spelar ingen roll.
Man ska veta sin plats!

Nästa steg är att ta efter Håkans morgontidningsutdelarbestraffning.
Min sambo är inte särdeles morgonpigg.
Men det finns dagar då han vaknar okristligt tidigt och det är de dagar då tidningen är sen.
Som att han i sitt undermedvetna anar sen ankomst av tidning och att det bubblande missnöjet blir så kraftigt att han vaknar av det.
När tidningen väl kommer har han stått en stund vid dörren för att så snart en centimeters pappersflik visar sig i brevlådeinkastet kraftigt rycka tidningen ur handen på den stackars försenade tidningsvikarien.

Usch, vi borde skämmas.
Men jag antar att detta är ett tecken på att vi har det alldeles för bra.
Vi har helt enkelt tid och kraft att engagera oss i småttiga saker.
... eller så är det helt enkelt bara åldern.

Det har iallafall inte gått så långt att vi springer upp med torktumlarludd till grannen som tvättade senast...
Vi har ju torkskåp!

/Maria

Snö, snor och schlager

Har fått en fråga i gästboken om vi fortfarande har snö kvar i Skellefteå.
Svaret på frågan, hur otroligt det än låter i slutet av maj, är JA!
Det har legat en enorm, svulstig, av kommunen avlastad, snöhög i ett dike och även om den minskar lite varje dag så ligger det fortfarande en rejäl hög kvar.
Väl konsververad under en oidentifierbar svart sörja.
Hoppas att det ligger kvar till midsommar.
Tragiskt, men nästan lite coolt.

Förövrigt är jag förkyld.
"Pottjett", som man säger här i norr.
Fritt översatt, "När-man-andas-genom-näsan-kommer-det-konstiga-pipljud-och-det-är-bara-så-jobbigt".

Vi hade lite Schlager-sammankomst hos Annika o Tommy i lördags.
Trevligt och gott.
Orkar inte kommentera vinnare, förlorare, kläder eller brist på detsamma, det är så många som redan gjort det.
Tror vi kan enas om att schlagerns huvudsakliga syfte är att vi ska få träffas, inmundiga alkoholhaltiga drycker och få kollektivgnälla lite.
Så istället för att sätta in en bild på Lordi, Anna Vissi eller Carola får det bli en bild på Martin Ljung.
Det blir bäst så.

För övrigt vill jag bara säga att kortveckor är skit!
Summan av det arbete som ska utföras är konstant... men på kortare tid.
Stressigt och onödigt.
Nej, klumpa istället ihop alla helgdagar till en extra ledig vecka per år.

Näsfanskapet rinner, måste snyta.
Hej!
/Maria

Grattis Finland!

Efter 40 år var det inte mer än rätt. Och låten var faktiskt helt okej.
Men jag tror fortfarande att Rumäniens "Tornero" blir sommarens disco-hit.
Sådetså.
/ Håkan

"Fantasy" analfabet

Det är bara att erkänna, eller att blotta sig...
Jag har sett alla Sagan om Ringen-filmerna, samt hela eller delar av Harry Potter-filmerna, och här kommer det:
Jag förstår inte storheten.
Vi tar det igen: Jag förstår inte storheten!
Om vi tar Ringengrejen först.

De knatar omkring över berg och dalar och en och annan skog, för att se till att Ringen inte ska hamna i orätta händer. Tar dessutom kål på ett gäng inte alltför fagra Orcher, eller vad de nu kallas, när de ändå håller på. Okej, det är väl bra, men mitt engagemang är ungefär lika med noll.
Förlåt mig, men så är det.



Se'n har vi den här snubben Harry, som går någon typ av magikerskola, since he's a chosen one, och fightas med olika typer då och då, i olika grader av allvar. Och återigen: Mitt engagemang är lika med noll eller mindre än så.

Så frågan är: Vad är det för fel på mig? Är jag fullständigt fantasilös, eller är jag bara allmänt korkad?
Jag har verkligen försökt att fatta grejen med Ringentrilogin, men har skändligen misslyckats. Förvisso kan jag skönja ett visst mått av story i den, men det blir bara, för mig alltså, oerhört långdraget.
Harry Potter-storyn fattar jag inte alls. Jag menar vad är meningen med den egentligen? Eller finns det ingen djupare mening? Ska man bara gripas av hur himla spännande det är att flyga omkring på kvastar till höger och vänster?

Värst av allt (enligt vissa) jag har aldrig, egentligen, fattat grejen med Star Wars heller.
Herregud vilken tråkig människa jag måste vara...
/ Håkan

F som i Femman - F som i Freakshow

Kanal 5, denna kanal som fört fram serier som High Chaparall, Vänner, Seinfeld och CSI har en baksida.
En baksida (läs röv) som gör mig illa berörd.
Deras ständiga freakshows.

Dokumentärer (ofta brittiska) som handlar om extremt feta, fula, korta, långa, håriga eller ohåriga människor, människor med extrema böjelser, konstiga ticks eller varför inte människor som packar in sitt bajs i tidningspapper och lagrar det i travar längs lägenhetens väggar.
På ett eller annat sätt, enligt normerna, missanpassade människor.

Dessa dokumentärer blandas frejdigt med lika extrema makeoverprogram där deras "missanpassningar" under skalpeller och laserstrålar fixas till av plastikopererade plastikkirurger.
För att när de sedan i spegeln får se sitt nya stela, övermakade ansikte krampa fram en lyckotår, EN ENDA tår som antagligen är den enda kroppsvätska som återstår efter all fettsugning.
Barnen däremot... gråter floder, när de får se sin "nya" mamma/pappa, inte för att de är vackra utan pga. att de inte längre känner igen dem.
Det är antagligen dessa barn, som pga. sitt trauma, blir tidningspappersbajsinpackare.

Och som en enda svulstig kulmen av det hela - Big Brother.
JA, JAG VET att jag en gång i tiden följde denna såpa slaviskt.
Men det var på den tiden som deltagarna var något äldre, något mognare och en hel del mer normala, då den enda skandalen i serien var när Peter kissade i väskan.
Det lilla jag sett av årets Big Brother-freakshow får mig bara att må dåligt över att dessa stackars ungdomar kanske vaknar upp om 10 år och plötsligt inser vad de gjort inför tusentals TV-tittare och då fullständigt tappar fotfästet... och börjar packa in sitt bajs i tidningspapper.

Jag börjar väl bli gammal, men nu börjar Debatt, det är bra TV.
Idag handlar det om polisövervåld och feminism.

Tja!

/Maria

Klump i halsen

Idag under dansen kände jag plötsligt på mig att något inte stod rätt till.
Tittade ut och vad tror ni jag ser...
SNÖ!!!
Stora vita julaftonsflingor dalar ner över de gröna björkarna.
Sommaren var kort, sannerligen.

Har varit på besök hos Öron-Näsa-Hals idag.
Efter operationen har jag haft vissa problem.
Istället för att få oändligt gott om utrymme efter mina borttagna halsmandlar har effekten varit motsatt.
Det har varit svårt att andas, svälja och prata men oerhört lätt att kräkas.
Ibland har det räckt att borsta tänderna för att frukosten ska hamna i toastolen.
Så, jag tänkte det var bäst att kolla upp om allt var okej.
Vilket jag fick veta att det var, efter en mindre behaglig kamera-genom-näsan-eftersom-jag-annars-kräkts-ut-lunchen-över-läkaren-upplevelse.

Det jag troligtvis, enligt den dalsländska stafettläkaren (kraftig Åmålsdialekt), lider av är något som kallas Globus.
Globus är en hästsportsgrossist!
...men även en - Förhöjd muskelspänning i övre del av svalg eller matstrupe, ofta psykosomatiskt utlöst pga. oro, ångest eller stress.

Så, återigen har jag ett problem som kan lösas genom att stressa av och lugna ner mig.
Att be mig att inte grubbla och oroa mig är som att be kokande vatten att sluta bubbla!
Men, bara av att få veta att det är okej i halsen och att svalget inte långsamt men säkert håller på att växa igen, har faktiskt gjort att det känns lite bättre.

Det är tomt här hemma utan Håkan, saknar honom redan hur mycket som helst.
Men två nätter ska jag nog kunna stå ut.

Katten är (som vanligt) sur för att hon inte får ligga på tangentbordet, men i morgon ska jag hämta Stella så att hon får leka av sig ordentligt.
Det blir bra.

Kram och godnatt!
/Maria

Skynda, skynda, det är gott om tid...

Idag har vi varit på Boda Borg, med ett gäng Linjedansare.
Det var första gången vi var där och det var mycket trevligt.
Boda Borg finns på ett antal platser i Sverige och i Skellefteå är det beläget inuti Vitberget.

Det finns ett antal banor med tre till fyra rum i varje bana med problem som ska lösas i Fångarna på fortet-stil.
Banorna har olika svårighetsgrad, några är mer fysiskt krävande och andra kräver att man får tänka till ordentligt.
I fyra timmar var vi där, tiden flög i väg och efteråt var vi helt slutkörda.
Det grämer mig än att vi inte klarade "inte nudda golv"-rummet i Piraten samt "kräla-på-golvet-tryck-in-knappen-och-klura-ut-koden" i Banken...
Men, efter 5-6 försök måste man nästan inse att det inte går.

Under kvällen har vi avverkat gatorna på halva Sunnanå.
Det tog nästan 2 timmar och projektet börjar kännas tungt.
Vi kommer inte att hinna annat än promenader i sommar.
Husägarna vi passerar tror säkert att vi är ett par Jehovaner som traskar runt för att värva nya medlemmar.
Men det är trevligt, idag hittade vi en väldigt läcker arkitektritad villa som vi inte visste fanns.

I morgon åker Håkan till Göteborg.
Mässa på tisdag och kundmöte på onsdag.
Så, vi blir ensamma hemma, katterna och jag.

En full arbetsvecka framför oss, sedan kommer tre korta veckor.
Good Night, and Good Luck!
/Maria

Alla gator i stan

Ont, det gör ont, det gör ont!!!
Vi var iväg ett gäng tjejer från jobbet i går, till Ridskolan i Ersmark.
En timme på häst och dagen efter kan man knappt gå.
Träningsvärk i armarna, utsida lår, insida lår, vaderna, ryggen och magen.
Har ont i rumpan samt i blåmärket som tillkom pga. att hästkräket (Gråman som han hette, se bilden) bet mig i armen.

Men åh vad det var roligt.
Ska verkligen försöka att ta tag i detta till hösten.
Synd bara att det är så snuskigt dyrt att ta ridlektioner, men å andra sidan, det är billigare än golf och bättre träning oxå.

I går kväll var vi på trerätters middag som eleverna (däribland Håkans systerson Ramu) på Hotell- och restaurangutbildningen anordnat.
Det var mycket gott och de hade ordnat allt jättefint.

För ett tag sedan påbörjade vi ett projekt Håkan och jag.
Att lära oss alla världens länder, huvudstäder och flaggor.
Men det var svårt. Vi fixade Europa och Asien, men där tog det stopp.
Har ni sett Afrikas flaggor??? Helt omöjligt att plugga in dem.
Kanske tar vi upp det igen, men just nu har vi ett annat projekt på gång.

Vi ska under denna vår, sommar och höst, gå alla gator i stan.
Reglerna är följande.
Vi utgår hemifrån och traskar på i en för promenadtillfället förutbestämd riktning, man behöver inte gå gatans hela längd, men alla gator ska beträdas.
Vi kan i de fall det rör sig om områden belägna långt från hemmet (Skellefteå är en ganska vidsträckt stad) få ta cykeln till ett bostadsområde för att från en viss punkt därifrån avverka gatorna till fots.
Det är även okej att kombinera projektet med löpträning.
Dock ej med bil.
Väl hemma märker vi upp på en karta vad som är avverkat.
Det känns som ett evighetsprojekt, men det är ett ganska roligt sätt att komma ut och röra på sig.
Dessutom är det ett jättebra sätt att lära sig namnen på vägar och stadsdelar, vilket jag i dagsläget är usel på.
Vi får väl se, kanske går det som med flaggorna, men man måste ju ha ett mål i alla fall :-)

Idag har vi varit på Vårmässa.
Det var regnigt och kallt, men montrarna inomhus var välbesökta.
Och så har vi ätit årets första Souvaskebab.
Souvas (torkat, stekt, saltat renkött) är nog det absolut bästa som finns.

Magnus och Christer springer Göteborgsvarvet idag.
Riktigt avundsjuk är jag.
Hoppas att det går bra för dem.
Nästa år ska jag försöka vara med jag oxå, det var två år sedan sist.
Det är så underbart med alla människor som står och hejar på.
Hur trött man än är när man svänger in på Avenyn så får man massor av kraft av bara det.

Hoppas att det slutar regna snart... så att vi får avverka några gator under dagen :-)
3vlig helg!!

/Maria

Finsk humor

Ibland händer det att man hittar en författare som man fastnar för.
Det kan vara sättet att beskriva miljöer, skapa spänning eller annat.
I Arto Paasilinna's fall är det för hans konstiga karaktärer.

Har senste tiden frossat i Paasilinna-böcker, för att de är lättlästa, småroliga och tunna.
Bra när man är trött på kvällarna och inte orkar med tegelstensböcker.
Dessutom har min bokbytar-kollega Alf-Martin hur många som helst att låna ut.

Karaktärerna i böckerna heter alltid något i stil med Rytmättylä, Juntunen eller Kemppainen.
Galna, melankoliska finska män med mycket udda beteende.
Ofta tillsammans med ett och annat djur (tama björnar, vilda björnar eller harar).
Romantiken i böckerna är kraftigt nedtonad och förekommer bara i periferin, där dessa säregna män i all hast ev. råkar sätta på någon kvinnlig kommunsekreterare eller jurist.
Kort och gott, det handlar om män som går mot strömmen och gör lite som de vill.
Och dricker oändliga mängder sprit!

En Paasilinnabok slutar alltid tvärt och den lämnar aldrig några tunga funderingar eller grubblerier efter sig. Man får oftast veta vad som hände med karaktärerna i en epilog och det slutar alltid lyckligt.

Prova gärna någon av hans böcker, ska ni välja en så läs gärna Kollektivt självmord.
En av hans bästa.

Igår var det födelsedag, en bra födelsedag.
Fint väder och fina presenter.
På kvällen var vi på Linedance och fick lära oss en ny dans, Betcha neva.
Så, nu är det bara att plugga in stegen så kör vi uppvisning tillsammans till sommaren:

Scissor-Rock x 2, Mambo Step With ½ Turn, ½ Pivot Turn & Step Forward
During 2nd wall only, after Step 8 above, restart the dance from the beginning facing 9 o'clock.
Mambo Step, Coaster-Cross, Scissor-Rock & Scissor Step With ½ Hinge Turn
During 5th wall only, after Step 16 above, restart the dance from the beginning facing 9 o'clock.
Scissor-Rock, Coaster Step, Side Toe-Switches & Kick-Ball-Change Backwards
Shuffle, ¼ Pivot Turn With Cross-Step, Syncopated Side-step With Touch,
Side-Step & Ball-Change Into Cross-Shuffle.

Låter det svårt?
Tro mig, det var mycket värre än vad det ser ut!
:-)

Nu Evelyn ska gnida lite med den trasan, den vinegar och ett tandborste.
Det är jätteviktig att du rengöra den utrymme under badkaren.
Så, jättehärli va.

Dagens reklamtruddelutt:
"Mat från norr, kvalitet och traditon.
Av korv blir man stark, Piteortens chark!"

Tjolahoppsansa.
/Maria

Födelsedag

Grattis Maria!
Du fyller ju år idag!!
Förvisso har hon sagt att det känns meningslöst att fylla 31, eftersom inget mer händer än att man får addera ännu ett år om någon frågar hur gammal man är, men det är ju ändå ett år som ska läggas till de övriga på vägen genom livet.

Det har blivit ont om blogginlägg i helgen, men det har ju varit ett sanslöst bra väder så vi har inte orkat. Man måste ju prioritera...
I lördags hade vi en lite fest/middag hemma hos oss med några vänner, och det var himla trevligt. Allt flöt på fint och vi får bara hoppas att de var mätta och belåtna när de tog sig hem.
Trots (tack vare?) detta mådde vi prima igår, men vi tog det oerhört lugnt och passade på att vara ute i solen mest hela dagen. På kvällen bjöd mamma oss, plus Dennis och Sophie, på palt samt lite kortspel, vilket kändes som en bra avrundning på dagen.

Nu är det arbetsvecka igen.
Hejhopp!
/ Håkan

Den kom till slut...

Helt plötsligt var den bara här... våren :-)

Cyklade till jobbet med vantar och hem utan jacka.
Tyvärr är det väl kortvarigt, men den tillfälliga värmen chockade björkarna så att knopparna började röra på sig iallafall.
Men snön ligger kvar, i stora sketa högar.
Känns absurt att se högar med snö när det är över 20 grader.
Fattar inte hur det fungerar.

Idag har jag städat duschkabinen.
Äckelgöra som känns skönt att ha gjort.
Nu luktar det Vim i badrummet. :-)

För övrigt måste jag bara få nämna hur imponerad jag är av Håkans son, Linus.
Ibland befinner man sig i situationer då man behöver få svar på något som har med musik att göra.
Som t.ex. när man försöker lösa Melodikrysset, är i tvist med någon om vem som skrivit vissa låtar eller bara när man hör något på radion som man tycker är bra och vill veta vad det är.
En kort samtal och snabbt får man veta vem som ligger bakom låten, vad albumet heter, när det kom ut, vem som är producent, bandmedlemmarnas bakgrundshistoria osv. osv.
Otroligt.

Min egen musikkunskap begränsas till att veta att någon skrev något någongång, det var bra och det lät ungefär som något annat som jag inte minns vad...
Skulle jag någon gång behöva "Ringa en vän" i Postkodsmiljonären med en musikfråga är han självskriven.

Nu ska vi sova. En arbetsdag kvar, sedan helg.
Fort var det gjort.

/Maria

Slutgnölat

ÄNTLIGEN är Zeldas löpperiod över.

Efter en dryg veckas vansinnesvrålande, dag som natt, har hon äntligen slutat.
Fr.o.m nu är det p-piller som gäller.
Tills vi låter kastrera henne.
(P-piller för katter är tydligen ganska cancerframkallade).

Nu är det som om hon vaknat upp ur en veckas koma och undrar vart jag varit.
Otroligt kelsjuk.
Hon håller sig på mindre än en meters avstånd från mig hela tiden och just nu ligger halva katten över tangentbordet.
Att gå på toaletten själv är otänkbart.
Men hon får gärna kela, så länge hon inte gnölar står jag ut med vad som helst.

Jag börjar längta efter sommaren nu, riktigt ordentligt.
Snöhögarna i stan är sega och fula, smutsiga av allt vägdamm som på något sätt verkar konservera dem. Jag kan annars inte förstå hur snö kan ligga kvar dag efter dag trots att det är 10+ ute.
I måndags hjälpte Håkan dock våren på traven med att sprida ut den sista snön på tomten, därefter försvann den fort.
Man gör tydligen så här uppe.
Jag tyckte först det var pinsamt när han sa att han skulle skotta ut snön, men nu har jag märkt att det är något man bara gör.
En kollega till mig hade t.o.m kört med snöslungan på tomten för att få fram sin gräsmatta, dessvärre offrades en del av barnens kvarglömda leksaker som låg gömda i snön samt en julgransbelysning.

Är lite trött, lite lost... snart börjar Lost. Bra, mycket bra.
Onsdagar tycker vi om.
Go'kväll!
/Maria
p.s. det tvåhövdade lurvet på fotot är inte en siemesisk tvillingkatt, det är Zelda och Stella, som de ser ut när man tar fram dammsugaren. Blickarna säger "Vi hatar er!"

Att tjuvlyssna

Måste bara delge er övriga denna länk.
Bloggen består av en massa uppsnappade konversationer på stan, i detta fall Stockholm.
Vissa kommentarer verkar helt osannolika, men icke desto mindre är de roliga...

Det finns även en sida här, som alla som jobbat i kassan på en affär nog kan känna igen sig i.

/ Håkan

Promenad och brasor

Igår kväll var vi ute och åt en tvåårsförlovningsmiddag på Carl-Viktor. Det var trevligt, och gott. Först tog vi in en förrätt bestående av en toast med renstek och sikrom, samt lite joms och sallad. Makalöst god. Till varmrätt hade Maria en Filet Mignon, medan jag dödade alla chanser till närhet och romantik genom att beställa Filet Provencale, som var fullständigt proppad med vitlök. Men det var gott iallafall...

Idag har det återigen varit otroligt fint väder, så vi tog en tvåtimmarspromenad, bland annat nere vid älven, där vi förutom måsar och förälskade par kunde se de sista vilsna isflaken glida ner efter vattnet på väg mot havet.
Vi såg också att det börjat spira blommor på andra ställen än i folks planterade rabatter, t ex de där gula sakerna som kanske är Tussilago. Vad vet jag.

Ikväll har vi spanat in majbrasan bredvid landskyrkan. I Skellefteå, och även på andra platser, så gör folk en massa småbrasor runt den stora brasan. Där grillas det korv, falukorv alltså, medan man spanar in hur den dieselindränkta jättebrasan brinner ner och skickar tio meter höga lågor mot aftonhimlen. Inte ett öga är torrt och inget klädesplagg kan undgå att lukta rök vid hemkomsten.

Trevlig valborgs på er, och ett litet grattis även till kungen. Han fyller ju ändå sextio...
/ Håkan

Vad i helvete har de för sig på banken efter tre...

...före tre och överhuvudtaget.

Maria är irriterad, mycket irriterad.
Så här ligger det till.

Det var driftstopp igår, jobbade till 23:30, tänkte därför sluta tidigt för att taktiksova lite innan vi åker till Anna ikväll.
Sagt och gjort.
15:30 stämplade jag ut för att först uträtta en del ärenden.
Till att börja med en sväng till Apoteket, för att hämta ut ett e-recept på p-piller till vår pilska katt som gallskrikit en vecka i sträck.
Efter 25 minuters väntan var det min tur... att få reda på att receptet inte "fanns i datan".
Alltså inga piller blev det och jag begav mig därför till Systembolaget.
Köerna där var så extrema så jag gav upp direkt.
Cyklade därför (smått irriterad) hem för att ta bilen till Ica och handla lite frukost.

På Ica var det 71 924 personer, alla kommunens invånare plus 3 från Piteå.
Det handlades flintastekar, grillchips, 1.5 liters drickor, engångsgrillar och pelargoner I SINNE!
Vagnarna var så fulla så att de knappt rullade.
När jag väl kommit fram till kassan med mina 1 liter mjölk, 1 liter fil och ett sexpack ägg insåg jag att pengarna som drogs från mitt konto igår fortfarande inte kommit in på icakortet.
Varför?

Jo, så här ligger det till...

När du klickar på knappen Godkänn på Banken via Internet händer följande.
Summan du angav skickas, via internet, till en server placerad i Dubai.
Denna server innehåller ett mycket stort antal hårddiskar.
Dessa diskar monteras ur en gång per dygn och skickas, med cykelbud, till ett kontor på landsbygden i södra Frankrike.
Där moteras disken in i en gigantisk server för att bearbetas.
Bearbetningen går till på så sätt att en genomsökning görs av vilka filer som innehåller bankinformation till just Ica. Dessa filer packas ihop med det gamla hederliga packningsprogrammet arj, till diskett.
Disketterna paketeras i små gula kuvert och sänds därefter via posten till de olika Ica-butikerna i Sverige.
Väl där packas filerna upp av en finnig praktikant som klistrar in de olika summorna i ett excelark som sedan konverteras till ett SQL-script som varje kväll kl. 22:16 läses in i den slutliga databasen.
Kort därefter kan du nyttja dina pengar på ditt Ica-kort.
Smidigt, snabbt och lätt.

Jag säger bara en sak, hade vi haft samma svarstider på transaktioner i våra IT-system hade vi varit outsourcade för länge sedan.

Att banken och Ica lånar mina pengar gratis tänker jag inte finna mig i längre.
"Gör inga tjuvar, använd kort" heter det, men det är slut med det nu.
Hädanefter ska jag ta ut pengarna i bankomaten. Jag ska ta upp en köplats på Ica för att därefter låta kassörskan få mata in tusenlapparna i kassan, som de helst vill hålla fria från kontanter.
Mer jobb för mig och mer jobb för Icas personal.
Men pengarna går in direkt på kontot.
Så får det bli.
Hmpf!

Puh...nu måste jag försöka lugna ner mig.
Det är ju ändå helg, långhelg.
;-)

Sköt om sig!
/Maria

Lokalpatrioter

Har just sett ett inslag i Västerbottensnytt om Kjell Wallmark i Renbergsvattnet.
Han har forskat i sitt hembygdsområde och funnit att en massa småbyar (mindre än Renbergsvattnet alltså), gårdar, platser och boställen har fallit i glömska, eftersom ingen längre bor där. Alltså har han skridit till verket och under vintern tillverkat skyltar i trä för att märka ut och visa vägen till dem. Riktigt snygga skyltar faktiskt. Han har fräst ut namnen i ett stycke furu och sedan fyllt dessa med en svart tjärmassa (tror jag att det var).
Det är sådana kämpar som är värda respekt tycker jag. Som känner en stolthet för sitt närområde, och gör vad han kan för att eftervärlden ska veta vad som har funnits, och var platser legat. Ställen som Kvarnron och Annahåle kan inte bara försvinna in i evigheten.

Måhända är det inte så många utanför Renbergsvattnet med närmaste omnejd som fäster någon större vikt vid detta, men han har iallafall gjort ett avtryck i närhistorien.
Som han sa: "Dem ha ju gatskylta einni stan för att folk ska hitt at vors dem vara, a her jer ju likaledes jernna uti byarn. Se da tainkt i att man val gjera nager skyltom a sätt opp".
Bra karl.
/ Håkan

Nördar 2

Apropå föregående inlägg om TV-program med nördar av det manliga släktet.
Det kan ju vara så att det bara finns manliga nördar...
Då är det ju solklart att man inte kan göra ett program innehållande kvinnliga diton.
Finns de inte så kan man ju inte göra ett program om eller med dem heller.
Vi säger så.

"Nörd"-tröjan ovan finns att beställa hos Geektown.
Andra trevliga tröjor, t ex den nedan till höger, kan man hitta på Cardiac.

/ Håkan

Nördar?

Det har ju på senare tid blivit populärt i TV att göra progran med mer eller mindre nördiga män. Vi säger bara FCZ, HCZ och Supernördarna. Alla exempel på inte speciellt sportiga eller "manliga" män som prövar på sådant de inte är direkt predestinerade att göra utifrån sina förutsättningar och intressen.
Och de flesta av oss ler och roas av dessa "nördar" som mer eller mindre gör bort sig när de försöker göra saker de inte är speciellt bra på. Bra TV i de flesta fall, och några av dem har ju också blivit favoriter hos många på grund av detta, som Tore i FCZ till exempel.

Nu till vår undran:
Vilken TV-kanal skulle våga göra ett liknande program med det motsatta könet?
Kan man göra ett liknande program med tjejer/kvinnor?
Det kanske inte är politiskt korrekt?
Vilken TV-kanal skulle likt Supernödarna ha en tävling som "man eller mus"... för kvinnor?
Är inte risken överhängande att de skulle få oerhört mycket skit från övrig media och kvinnoorganisationer för att de förnedrar/förtrycker kvinnor?
Eller räcker det med de som gör bort sig i Big Brother? Är det nördigt nog?
Vi bara undrar...
/H&M

Trevlig Älg!

I detta blogginlägg kommer jag att blotta mig själv och pinsamt berätta om en sak som generat mig den senaste månaden.

Till att börja med vill jag erkänna att jag är usel på att hålla mig ajour med vad som händer runt om här i bygden.
Det är varje samhällsmedborgares plikt att läsa dagstidningar och se regionala nyheter för att på så sätt hänga med i vad som händer kommunen och kringkommuner.
Men rattfylla i Bygdsiljum, snöskottning i Arvidsjaur och verktygsstölder i Släppträsk känns fortfarande, trots mina snart 1.5 år som Skelleftebo, ganska avlägset.

Iallafall...
Den 1 april brukar lokalblaskan (Norra Västerbotten), likt alla tidningar, ha med en artikel som bara är ljug. Ofta så befängt galen så att ingen tvekan skola råda och på så sätt slippa arga insändare från korkade prenumeranter som går på skiten.
Årets aprilskämt såg jag direkt!
Med ett snett leende läste jag artikeln och tänkte "Herregud, kunde de inte komma på något lite mindre sjukt så att man iallafall fick anstränga sig lite".

Artikeln handlade om att det skulle byggas en gigantiskt stor älg, i limträ, som skulle placeras på Vitberget här i stan.
Älgen skulle vara 47 m lång, 45 m hög och bestå av tre plan på ca 500 m² + ett plan på ca 250 m², med plats för restauranger, utställningshallar, konferenslokaler m m.
Visst låter det sjukt? Snälla, säg att det låter sjukt.

En kort tid efter att jag läst detta skämt förstod jag att jag missuppfattat allt.
Jag teg, skämdes och tackade Gud för att jag inte sagt något om det till någon annan här uppe.
Aprilskämtet, bestod inte alls i att någon kan komma på - och få igenom - ett så sinneslöst förslag som att bygga en gigantisk träälg i Norrland.
Nej, skämtet låg i VAR fanskapet skulle stå!
Den ska inte alls stå på Vitberget utan på Vithatten, med huvudet i Arvidsjaur och röven i Skellefteå kommun!
HAHAHA! Så befängt...klart det måste vara ett skämt!(?)

Med skammens rodnad blossande på mina kinder sänker jag mitt huvud i tystnad.
Hädanefter ska jag läsa varenda liten notis i Norran.

MEN... faktum är att älgen kommer för mig att vara det aprilskämt det först såg ut att vara. Ända till den dag då jag inmundigar en trerätters supé i dess enorma tarmsystem.
Sådeså!

Om ni, som jag, tvivlar på det befängda älgprojektet så kan ni läsa mer om det här.

I kväll ska vi gå en sväng på Calles, Håkan och jag.
Vi gör det ibland, bara för att varje gång komma till insikt i att vi aldrig känner de som är där.
Konstigt med tanke på att Håkan bott här i hela sitt liv.
Jag tror att de varelser som hänger där på lördagarna egentligen inte existerar. De har materialiserats fram ur bardisken och ur ölpumparna i ett enda syfte... att applådera den halvtaskiga trubaduren.

Kram och gokväll på er!
/Maria

Ny TV-trend

Den här arbetsveckan borde känts kort, bara 4 dagar.
Men den har varit längre än vanligt.
Redan på torsdag trodde jag att det var fredag, istället för att tro det var onsdag.
Konstigt.
Men nu är den iallafall slut och jag tänker inleda helgen med en liten bloggspaning och nämna något om den nya TV-trenden.

Det verkar som dokusåpan är död (äntligen - den har överlevt sig själv).
Istället är ironin på tapeten igen, men inte i form av att imitatörer driver med kändisar... utan kändisar som driver med sig själva.
Och då pratar vi inte om B-kändisar plockade ur dokusåpaträsket.
Nej, här snackar vi kändisar utsprungna ur idrotten, sportjournalistiken, vanliga journalistiken, musikvärlden, TV-kockvärlden och politiken.
Trenden är självdistans.
Att ställa upp i sammanhang där man överhuvudtaget inte hört hemma tidigare och bjuda på sig själv.
Visst har det väl förekommit till viss del tidigare oxå, men aldrig kan man som nu se Mat-Tina klafsa till en tårta med förbundna ögon i Högsta domstolen, Paolo Roberto boxa sig igenom en paso doble i Let's dance, Tommy Körberg spela potentiell rattfyllerist hos en bilförsäljare i Ett Herrans Liv, Lasse Anrell sjunga duett med Anna Book i Rampfeber, eller varför inte Gudrun Schyman som hunsad hemmafru i Lilla Vi...

Tror t.o.m att jag hört ryktas om att Göran Persson ska vara med i Filip och Fredriks nya "Här är ditt liv"-kopia Ett Herrans Liv (Bosse Ringholm tackade nej).
Sanslöst!
Tänk om gossarna lyckas få den strikta aldrig-säga-fel-i-media-statsministern att kunna släppa loss likt den fullständigt oförutsägbare galningen Gary Busey i High Chaparall.
Det ska bli MYCKET spännande att se.

Hur som helst, trenden är här, och jag gillar den - skarpt!!
För övrigt vill jag tillägga att den ölsort som Håkan idag inhandlat (Sarek) smakar som skrumpen julnöt. Besvikelse från början till slut...
/Maria

SMHI

Enligt våra vänner meteorologerna på SMHI så har nu våren nått även hit till Västerbotten. Mycket trevligt. Det finns förvisso skandalöst mycket snö kvar fortfarande, men dygnsmedeltemperaturen har lyckats krypa upp till vårstrecket. Det finns vissa fläckar, förutom gatorna, som har förmått tina fram lite barmark, även om Maria påstår att det vore mer riktigt att säga att de nått ett stadium av "osnö".
Vare hur det vill med den saken, men vi har iallafall drabbats av motionsinspiration och börjat löpa lite. Vi har startat utanför huset och sprungit broarna runt motsols, cirka femochenhalv kilometer. Idag beslutade vi oss för att power-gå samma sträcka istället, men för att inte drabbas av alltför svår tristess tog vi det djärva beslutet att betvinga rundan åt motsatt håll.
Skrämmande wild-and-crazy.
Not.
Men det var absolut skönt att få lite luft.
Hej och hå.
/ Håkan

Legimitation, TACK!

Vi har nyss kommit hem från Ica Maxi efter vår veckohandling.
Framför oss i kassan stod en herre som tänkt köpa en grevéost och en dosa snus.
Snusen fick han dock inte med sig hem eftersom han saknade legitimation och på så sätt inte kunde bevisa att han uppnått en ålder av 18 år.
Att mannen i fråga firade sin 18-årsdag samma år som andra världskriget bröt ut spelade ingen roll. Regler är regler och de är till för att följas.
Kassörskan, född någongång på sent 80-tal, gjorde säkert bara sitt jobb.
Vad ska man säga...

Påskhelgen är slut, det gick fort.
De första dagarna tillbringade vi i Sundsvall hos Linus och Tove.
Våren hade kommit aningen längre 40 mil söderut och det inger hopp.
Sundsvall är en trevlig stad, många vackra gamla hus, trevliga restauranger... och lite udda klotter(!)
Vi fick även en inblick i hur det ser ut på en tidningsredaktion då vi besökte Dagbladet, där både Linus och Tove jobbar.
Det såg ut precis som jag förväntat mig.
En kreativ arbetsplats i kontorslandskap, IT-teknologisk skönhet i form av MAC:ar med platta skärmar och oändligt mycket tidningspapper.

I går var vi på middag hos en kollega, det blev trevligt, gott och lite sent.
Kanske var det därför jag slumrade till idag när jag försökte se Gudfadern II, kanske var det för att jag, hur mycket jag än försöker, inte tycker att detta "mästerverk" är bra.
Men, vissa saker i livet måste man helt enkelt ta sig igenom.

Nu ska jag laga lite mat, Håkan ska tvätta bilen.
Håkan mår mycket dåligt av smutsig bil.

/Maria

Jag är en mångalning!

"Galnare, sjukare och mer olycksdrabbade. Så påverkar fullmånen oss - tror vissa forskare"
...så skrev Expressen igår.
(NEJ, det var inte mitt val att köpa Expressen, det var min sambo som inte tänkte sig för.
Själv är jag fortfarande sur på kvällstidningen sedan de publicerade bild på Hagamannen)

Hur som helst, igår var det fullmåne och det märktes.
Ville i all välmening erbjuda hjälp till en kollega med att baxa bort en server till serverhallen.
Eller ja, "i all välmening" var egentligen ett svepskäl för att i rent egoistiskt syfte bevisa att "Kvinnor kan!"
Jag hatar att vara begränsad i min yrkesroll som kvinna i det avseendet att jag saknar den armstyrka som mina manliga kollegor har.
Därför händer det då och då att jag vill bevisa för mig själv att jag även kan sköta den del av min arbete som inte bara innebär stillasittande kontorsjobb.

Min kollega tackade iallafall ja till hjälpen (vad annat skulle den stackarn göra, han ville väl inte såra mig).
Det började bra redan i hissen ner till bilen med att jag lyckades tappa ner mitt passerkort i hisschaktet.
Lådan var otymplig och tung och det bara hände.
En och annan svordom vräkte sig likt kräks ur min mun.
Hmpf!

När vi sedan baxat ner jättelådan i den smala spiraltrappan och var på väg ner i serverhallan var jag mycket nära att trilla baklänges ner för ett trappsteg som jag inte visste fanns.
Men kollegan höll i och jag överlevde.
Svetten rann och jag svor över min dåliga kondition och klena muskulatur...men bet ihop ändå.

En stunds montering följde av nätagg, minnen, processorer och annat svindyrt som gjorde den enorma plåtlådan tyngre och tyngre. Skenorna i racket kom på plats och det var dags för det stora lyftet.
Vi spottade i nävarna för att lyfta storaset på plats.
För er som aldrig monterat en server i rack så kan sägas att det är ungefär som att sätta in en plåt i en ugn, en plåt där steken består av en enorm elefantröv.
Det är tungt!
Dessutom är alla serverplatser längst ner alltid upptagna, av förklarliga skäl, så de platser som är kvar sitter på 1.5 meters höjd.
Det lyckades inte på första försöket, inte heller på andra eller tredje.
Upp och ner med plåtklumpen. Armarna darrade och svetten rann.
När vi väl fick in den i skenorna var det stopp.
Där slog det mig. Jag orkar inte lyfta ner fanskapet en gång till!!
Ångesten kom smygande.

Det gick dock bra. Kollegan balanserade servern på axlarna under tiden jag tryckte in metallplupparna på sidorna som hindrade skiten att åka på plats.
Glädjen och utmattningen var total.
Hädanefter får jag kanske inse mina begränsningar och hålla mig till att lyfta tangentbord och möss...
Men, månens påverkan fick mig för stunden att tro att jag var stark.

Vi är i Sundvall just nu och detta inlägg skrivs på en fantastiskt snygg MAC.
De kan det där med design.

Snart ska vi ut och äta på Saffran, en spansk restaurang.
Gott!

/Maria

I'm to tired to städa the lägenhet

I morgon åker vi till Sundsvall.

Jag har en fix idé, alltid när vi ska fara någonstans vill jag städa lägenheten först.
Inte bara plocka i ordning så att det ser hyffsat ut, nä, det ska vara storstädning.
Damma, dammsuga, tvätta golv, köra tidningar till pappersinsamlingen, tvätta och stryka alla kläder etc. etc.
Vet inte varför, kanske av samma anledning som man alltid vill ha rena underkläder på sig omutifallatt man skulle råka ut för en olycka(!?)
(Som om det var det första ambulanspersonalen skulle kontrollera om man låg blodig och lemlästad på E4:an.)

Iallafall, vi ska åka i morgon och hur mycket jag än vill så orkar jag inte städa.
Det är frustrerande och mycket jobbigt.
Men, man måste våga tänja sina gränser ibland.

Arbetsveckan har varit kort men intensiv.
Idag var vi på ett 3-timmars seminarium om Windows 2003 Server R2.

Det svenska språket håller på att urvattnas!!
...i synnerhet inom IT-branchen.
Minst 2-3 ord i varje mening är engelskt.
T.ex.
- Detta Managementverktyg är en ny feature för att övervaka olika services.
- Man måste patcha servern med senaste releasen, därefter köra en restart eller shutdown.
- Skriv usernamn och password, gå in på den där siten och kör download.
- Skapa ett advertisement och lägg med alla users i samma collection som innan, men glöm inte att ange rätt properties.
- För att det ska fungera med den senaste servicepacken måste man ladda ner senaste firmware och offlinepatcha arraykortet.

Det värsta är att hade meningarna varit helsvenska skulle det vara svårt att förstå vad som menades...

I morgon är det skärtorsdag, 4.5 dagars ledighet. Härligt!
Happy Påsk på er!
/Maria

Hög puls

Min kondition är slut, all, förbi, finito...
Att ha hållit sig undan all form av fysisk aktivitet i nästan ett halvår straffar sig.
Förr om man var sjuk en vecka och därför gjorde ett upphåll var det lite segt att komma igen, men det fanns ändå någon form av grundkondition att förlita sig på.
Denna grund är fullständigt utraderad och det är mycket obehagligt.

Fick efter ett batteribyte hos Burmans igen min pulsklocka häromdagen.
Testade den idag och blev riktigt orolig.
Min puls när jag sitter stilla i soffan ligger på mellan 90-100 slag i minuten.
Jag vet att klockan fungerar eftersom Håkan testade samtidigt och hade ca 40-50 slag färre per minut än jag.
Ska man omräkna min puls i kondition motsvarar det väl ungefär en kraftigt överviktig hjärtsjuk 85-åring.

Vi gav oss ut och sprang och efter 5.5 km normalt löptempo på plan asfalt hade jag en medelpuls på 170, max på 182.
Skrämmande.
Det enda som gläder mig är att det iallafall inte kan bli värre.
Det finns bara en väg tillbaka och det är att nöta åtskilliga mil för att försöka komma i form igen.

Och som sagt, nu kan det bara bli bättre...

Ice Age 2 var en mycket bra film och framför oss ligger två kortare arbetsveckor med en härlig påskledighet.

Mjau!
/Maria

Vanligt jävla kaffe

Igår hade vi efterjobbetaktivitet.
Aktiviteten bestod av bågskytte och middagen av Tacobuffé.
Bågskytte var inget för mig, det var svårt och jag var sämst.
Men någon ska vara det oxå...
Maten var mycket god och trots att vi alla åt oss mer än mätta så blev det över mat för att kunna utfodra halva Västerbotten.
Sammanfattat, en mycket trevlig kväll.

Så till dagens ämne...

Vi var på stan tidigare idag och tog en fika.
Min sambo (och även jag) är av åsikten att kaffe är kaffe, ska heta kaffe och smaka kaffe, kaffe och inget annat än kaffe.
Att blanda i mjölk, socker, choklad, grädde, sprit, oxjärpar eller annat tjafs och därefter börja kalla det Capuccino, Macchiato, Espresso, Café au lait, Wiener Melange, Con Panna, Latte hit och Latte dit är ett otyg!
När sedan tillverkningstiden på ovanstående visar sig vara mellan 20-45 minuter blir man bara trött och frågar sig varför.

Stans nya café ägs av en inflyttad Stockholmare.
Ska man beställa kaffe där så är det - förutom ovanstående konstigheter - presskaffe som gäller, med olika suspekta namn och ännu mer suspekta beskrivningar.
T.ex. "El Salvador - Krämigt och elegant".
Själv har jag lärt mig att tycka om Bourbon Jungle (svart och starkt), därför rättar jag in mig i ledet och beställer det.

Håkan däremot vägrar.
Trots att han VET att 18-åringen bakom disken inte hört talas om begreppet "svart kaffe", så bara han MÅSTE beställa det.
Flickstackarn rodnar och stammar fram att hon ska försöka lösa den till synes omöjliga uppgiften, samtidigt som hon flackar med blicken för att förtvivlat få ögonkontakt med någon äldre kollega som ska kunna förklara vadihelvete karln vill ha.
För att spä på hennes ångest tar han vid mackbeställningen dessutom till sin favoritförrvirringstaktik.
Dvs. att på frågan "Vill du ha fetaost på din macka oxå?" svara: "Överraska mig!"
Vid det laget hade hon redan bestämt sig för att byta jobb.

Kaffet smakade hur som helst mycket gott, oavsett vad det hette.

/Maria

Kärlek

Det är mycket månad kvar på lönen och det är långt till våren.
Ytterligare 15 cm snö har vräkt ner, snö som blivit till motbjudande slask som försmädligt tränger in i skorna.
Sockan blev blöt och snön blev regn, sånt där snett som regnade in i näsan.

Men är Skellefteborna ledsna???

När jag gick till jobbet idag kände jag det redan när jag öppnade ytterdörren.
Det låg "som" i luften.
En gokänsla av en barnslig, gränslös kärlek...
Som små tjocka humlor traskade alla lyckliga människor runt i sina dunjackor och svartgula halsdukar, mössor, tröjor och nappar.
Alla man mötte log och hälsade glatt, stämningen vid fikat var uppsluppen och festlig.
Hänsyn, ödmjukhet och medmänsklighet rådde var man än gick.
T.o.m trafiken flöt fint. (Trots att polisen tog tillfället i akt och hade blåskontroll mitt i stan).
Den melankoli (nedstämndhet utan påtagligt skäl) som annars kan ligga som ett töcken en torsdageftermiddag i Skellefteå var som bortblåst.

När hockeypojkarna kom ner på stan för att hyllas var det mer folk på torget än då E-type var här på festivalen.
Hade Göran Persson, Kungen eller Jesus stått vid Åhlens så hade ingen sett dem.

Jag har aldrig upplevt något liknande...och det är underbart.
Måtte de åka ur elitserien nästa år så att vi återigen får uppleva samma perfekta samhälle då de kvalar in igen 2008.

S-K-E-L-L-E-F-T-E-Å, LET'S GO!!!

/Maria

Rädda Larma Släck!

Idag har jag varit på kurs.
Inte en kurs av det slag jag brukar gå... Visual Basic, Windows Server 2003 eller SQL.

Jag har gått Brandsäkerhetsutbildning.

Så nu har jag lärt mig massa nyttiga saker.
* Vid brännskador ska man inte kyla med iskallt vatten utan rumstempererat, för att undvika frostskador.
* Kommer man till en bilolycka med en människa sittandes med hopsjunket huvud vid ratten ser luftstrupen ut som en vikt vattenslang och huvudet måste rättas upp. Därför ska man sätta sig bekvämt i baksätet och hålla upp huvdet så att luftvägarna blir fria. MEN, har man väl satt sig där och lyft upp får man absolut inte släppa igen för då kan man skada nacken och personen kan bli förlamad. Så det gäller att larma först och som sagt, sitta bekvämt, speciellt som man bor i norrland där det kan ta en stund innan ambulansen tagit sig fram till ställen som t.ex. Släppträsk.
* Om någon hugger av sig en kroppsdel ska man se till att förvara den fuktigt och svalt, men inte i frysen för då blir den frostskadad. Gärna i medhavd kylbag. Man behöver däremot inte skynda sig att snöra åt runt det avhuggna stället eftersom det kan ta upp till 20 minuter innan blodet börjar spruta.
* Det tar ca 3,5 minuter för ett normalstort vardagsrum från det att en brand startat i t.ex. en soffa till rummet är fullständigt övertänt och rökfyllt.
Med mera, med mera...
Vi fick även lära oss Heimlich manöver och stabilt sidoläge samt gå ut på övningsfältet för att prova släckning med pulversläckare och att kväva eld med filt på brinnande docka.

Det är sällan man lär sig så mycket på en halvdag.
Men det spädde även på lite av katastrofnojjan.
Nu måste vi genast införskaffa pulversläckare, 1:a hjälpenkudde till bilen, kontrollera brandvarnaren och ha ett samtal här hemma över hur vi ska agera vid ev. brand.

Håkan är lycklig, mycket lycklig.
Det glittrar i ögonen på honom och ett stort härligt leende går från sida till sida i hans lite småskäggiga ansikte.
Idag är han Skelleftebo, en mycket stolt Skelleftebo, i själ och hjärta.
SAIK har idag gjort mer för familjelyckan än vad någonsin utlandssemestrar, diskmaskiner och hemmabiosystem kan göra.

Kram, och glöm inte spisplattorna och strykjärnet när ni går och lägger er.
/Maria

ÄNTLIGEN!

Det gick vägen!
Seger borta mot Bofors, och därmed är saken klar.
Skellefteå är tillbaka i Elitserien.
Och eftersom det här är en fullständigt hockeytokig stad så kommer det att firas rejält på sina håll ikväll och några dagar framöver.
Det kan bli starkölsbrist på de två systembolagen till helgen...
Och vet ni vad Ulf och Christer? Vi kan väl hoppas på att Brynäs och SAIK vinner var sin match i grundserien mot varandra...
/ Håkan

Att leva livet fort

Det är fantastiskt vad man hinner på en dag om man bara vill.

Arbete mellan 8 och 17, därefter en pga. träningsvärk smärtsam promenad hem för att laga mat till morgondagens matlådor - Ett nytt moment i vårt nya, mer ekonomiska, liv.
Tog bilen till Håkans jobb med hans middag (2 salladsmackor) som han fick hasta i sig innan vi for iväg på två timmars Linedance.
Vidare upp till svärmor för att fika och se slutet på hockeyn. (NÄ, de vann inte och NÄ, det är inte alls självklart att det blir elitserie nästa år.)

Raskt skyndade vi vidare ner på stan (skyndet pga. att vi ville slippa trafikkaoset när 5200 bittra, galna Skelleftebor lämnade isladan för att ilsket sladda sig hem efter en snöplig Malmöförlust, hur Skelleftebor kör har nämnts tidigare, men om ni råkat missa det så läs här, så förstår ni varför) och ner på jobbet.
Håkan för att läsa in en databasdump och jag för att göra sista finslipningen på bibliotekets nya programversion som ska installeras i morgon.
Väl hemma återstod tömning av kattlåda (2 katter bajsar 5 ggr så mycket som 1) och lite bloggjournalistik.

Det händer att jag undrar varför min mage trasslar...

/Maria

Intresseklubben antecknar...

En redogörelse av våra vedermödor under dagen:
* Vaknar.
* Laddning av första tvättmaskinen.
* Frukost.
* Snus och Seinfeld.
* Tömning av första + laddning av andra tvättmaskinen.
* Lite hemmaträning av linedance.
* Löparrunda (nåja) femochenhalv kilometer.
* Tömning av andra + laddning av tredje maskinen.
* Dusch.
* Kaffestund ute mot en skön solvägg. Zelda var med. Nyfiken granne stannade och pratade.
* Tömning av tredje + laddning av fjärde tvätten.
* Komponerande av inköpslista.
* Handlar på ICA Maxi + hämtning av kattkompis till Zelda.
* Tömning av fjärde + laddning av femte tvätten.
* Tillredning av middag (Lasagne).
* Hjälp till Annika att byta skyltbelysning på hennes bil.
* Ätande av middag.
* Snus (förekommer då och då ospecificerat under dagen).
* Hämtning av tvätt från fem maskiner.
* Disk + strykning.
* TV-tittande.
* Kaffe + det som i Uddevalla kallas munk (= skumboll, typ).
* TV-tittande.
* Bloggande.
* Sängdags.
/ H&M

Norénångest

Man sitter i soffan, dagen efter en helkväll på Statt. Man har en svagt pulserande värk och lätt pyrande ångest brottandes i huvudet samtidigt som någon fånig låt dundrar på i ett uppskruvat tempo (t.ex. Row, row, row your boat...), en psykisk försvarsmekanism i ett förtvivlat och misslyckat försök att fästa tanken vid något konkret.

Vad är då det absolut sista man ska göra?

Jo, att se en film baserad på texter av Lars Norén.
Detaljer - en film om ångest, psykisk smärta och död!
Jag gjorde det, och det var dumt.

Hade den ändå gått på en reklamfinansierad kanal så att man då och då blivit avbruten av Mr Muscle eller Iprenmannen, men icke.
Det var totalt omöjligt att slita sig och nu ligger ångesten som en kladdig geggamoja i mitt grubbliga medvetande.

Filmen var självklart oerhört bra, men en annan dag.
Men, man lär av sina misstag och jag gör inte om det.
Detsamma gäller skräckfilmer.
Efter att ha sett the Ring hade jag i flera veckors tid ont av att sova ensam med TV'n i samma rum.
Så fullständigt onödigt.

Nu ska jag dricka O'boy och se ett Seinfeldavsnitt, det är ångestdämpande, lättsamt och vardagligt. :-)
Kram!
/Maria

Dagen efter fredag

Idag har det varit en litet loj dagen-efter-känsla över tillvaron. Skam till sägandes har vi inte varit utanför dörren ännu, trots att klockan hunnit bli nästan 16 och det är ett strålande väder ute, sol och en plusgrad.
Men vi var ju ute och partade igår, så det må väl vara oss förlåtet.
Vi hade en trevlig liten förfest med Marias kollega Anna, och gick ner till Station 8 vid 22.30 ungefär. Stället var packat med folk som liksom vi skulle rocka loss till Midnight Soul Band, en tretton personers grupp som levererade låtar med ett massivt gung.
Nice.
En av Marias och Annas kollegor huserar som sångare i bandet, en annan av kollegorna skötte scenljuset och sån't ger ju alltid lite extra "vi"-känsla över det hela.
En annan sak som är bra med kvällar som denna är att det blir en intressant mix av människor i publiken. Normalt skulle jag tro att medelåldern ligger under 30 en fredag på "statt", men igår fanns det folk i åldrar från 18 till minst 60 skulle jag tro. En sådan bred åldersmix gör gott för stämningen, den blir lite mer avslappnad tycker jag. Raggkänslan som ibland kan ligga tät över lokalen var utbytt mot en mer familjär feel-good-känsla i stället.
Också nice.
Nu ska vi snart åka till min mor och äta middag, skönt att slippa tänka på vad man ska laga för mat. Och dessutom lär det väl bli lite kortspel eller en Yatzy, den väna modern gillar spel...
/ Håkan