Snö, snor och schlager

Har fått en fråga i gästboken om vi fortfarande har snö kvar i Skellefteå.
Svaret på frågan, hur otroligt det än låter i slutet av maj, är JA!
Det har legat en enorm, svulstig, av kommunen avlastad, snöhög i ett dike och även om den minskar lite varje dag så ligger det fortfarande en rejäl hög kvar.
Väl konsververad under en oidentifierbar svart sörja.
Hoppas att det ligger kvar till midsommar.
Tragiskt, men nästan lite coolt.

Förövrigt är jag förkyld.
"Pottjett", som man säger här i norr.
Fritt översatt, "När-man-andas-genom-näsan-kommer-det-konstiga-pipljud-och-det-är-bara-så-jobbigt".

Vi hade lite Schlager-sammankomst hos Annika o Tommy i lördags.
Trevligt och gott.
Orkar inte kommentera vinnare, förlorare, kläder eller brist på detsamma, det är så många som redan gjort det.
Tror vi kan enas om att schlagerns huvudsakliga syfte är att vi ska få träffas, inmundiga alkoholhaltiga drycker och få kollektivgnälla lite.
Så istället för att sätta in en bild på Lordi, Anna Vissi eller Carola får det bli en bild på Martin Ljung.
Det blir bäst så.

För övrigt vill jag bara säga att kortveckor är skit!
Summan av det arbete som ska utföras är konstant... men på kortare tid.
Stressigt och onödigt.
Nej, klumpa istället ihop alla helgdagar till en extra ledig vecka per år.

Näsfanskapet rinner, måste snyta.
Hej!
/Maria

Grattis Finland!

Efter 40 år var det inte mer än rätt. Och låten var faktiskt helt okej.
Men jag tror fortfarande att Rumäniens "Tornero" blir sommarens disco-hit.
Sådetså.
/ Håkan

"Fantasy" analfabet

Det är bara att erkänna, eller att blotta sig...
Jag har sett alla Sagan om Ringen-filmerna, samt hela eller delar av Harry Potter-filmerna, och här kommer det:
Jag förstår inte storheten.
Vi tar det igen: Jag förstår inte storheten!
Om vi tar Ringengrejen först.

De knatar omkring över berg och dalar och en och annan skog, för att se till att Ringen inte ska hamna i orätta händer. Tar dessutom kål på ett gäng inte alltför fagra Orcher, eller vad de nu kallas, när de ändå håller på. Okej, det är väl bra, men mitt engagemang är ungefär lika med noll.
Förlåt mig, men så är det.



Se'n har vi den här snubben Harry, som går någon typ av magikerskola, since he's a chosen one, och fightas med olika typer då och då, i olika grader av allvar. Och återigen: Mitt engagemang är lika med noll eller mindre än så.

Så frågan är: Vad är det för fel på mig? Är jag fullständigt fantasilös, eller är jag bara allmänt korkad?
Jag har verkligen försökt att fatta grejen med Ringentrilogin, men har skändligen misslyckats. Förvisso kan jag skönja ett visst mått av story i den, men det blir bara, för mig alltså, oerhört långdraget.
Harry Potter-storyn fattar jag inte alls. Jag menar vad är meningen med den egentligen? Eller finns det ingen djupare mening? Ska man bara gripas av hur himla spännande det är att flyga omkring på kvastar till höger och vänster?

Värst av allt (enligt vissa) jag har aldrig, egentligen, fattat grejen med Star Wars heller.
Herregud vilken tråkig människa jag måste vara...
/ Håkan

F som i Femman - F som i Freakshow

Kanal 5, denna kanal som fört fram serier som High Chaparall, Vänner, Seinfeld och CSI har en baksida.
En baksida (läs röv) som gör mig illa berörd.
Deras ständiga freakshows.

Dokumentärer (ofta brittiska) som handlar om extremt feta, fula, korta, långa, håriga eller ohåriga människor, människor med extrema böjelser, konstiga ticks eller varför inte människor som packar in sitt bajs i tidningspapper och lagrar det i travar längs lägenhetens väggar.
På ett eller annat sätt, enligt normerna, missanpassade människor.

Dessa dokumentärer blandas frejdigt med lika extrema makeoverprogram där deras "missanpassningar" under skalpeller och laserstrålar fixas till av plastikopererade plastikkirurger.
För att när de sedan i spegeln får se sitt nya stela, övermakade ansikte krampa fram en lyckotår, EN ENDA tår som antagligen är den enda kroppsvätska som återstår efter all fettsugning.
Barnen däremot... gråter floder, när de får se sin "nya" mamma/pappa, inte för att de är vackra utan pga. att de inte längre känner igen dem.
Det är antagligen dessa barn, som pga. sitt trauma, blir tidningspappersbajsinpackare.

Och som en enda svulstig kulmen av det hela - Big Brother.
JA, JAG VET att jag en gång i tiden följde denna såpa slaviskt.
Men det var på den tiden som deltagarna var något äldre, något mognare och en hel del mer normala, då den enda skandalen i serien var när Peter kissade i väskan.
Det lilla jag sett av årets Big Brother-freakshow får mig bara att må dåligt över att dessa stackars ungdomar kanske vaknar upp om 10 år och plötsligt inser vad de gjort inför tusentals TV-tittare och då fullständigt tappar fotfästet... och börjar packa in sitt bajs i tidningspapper.

Jag börjar väl bli gammal, men nu börjar Debatt, det är bra TV.
Idag handlar det om polisövervåld och feminism.

Tja!

/Maria

Klump i halsen

Idag under dansen kände jag plötsligt på mig att något inte stod rätt till.
Tittade ut och vad tror ni jag ser...
SNÖ!!!
Stora vita julaftonsflingor dalar ner över de gröna björkarna.
Sommaren var kort, sannerligen.

Har varit på besök hos Öron-Näsa-Hals idag.
Efter operationen har jag haft vissa problem.
Istället för att få oändligt gott om utrymme efter mina borttagna halsmandlar har effekten varit motsatt.
Det har varit svårt att andas, svälja och prata men oerhört lätt att kräkas.
Ibland har det räckt att borsta tänderna för att frukosten ska hamna i toastolen.
Så, jag tänkte det var bäst att kolla upp om allt var okej.
Vilket jag fick veta att det var, efter en mindre behaglig kamera-genom-näsan-eftersom-jag-annars-kräkts-ut-lunchen-över-läkaren-upplevelse.

Det jag troligtvis, enligt den dalsländska stafettläkaren (kraftig Åmålsdialekt), lider av är något som kallas Globus.
Globus är en hästsportsgrossist!
...men även en - Förhöjd muskelspänning i övre del av svalg eller matstrupe, ofta psykosomatiskt utlöst pga. oro, ångest eller stress.

Så, återigen har jag ett problem som kan lösas genom att stressa av och lugna ner mig.
Att be mig att inte grubbla och oroa mig är som att be kokande vatten att sluta bubbla!
Men, bara av att få veta att det är okej i halsen och att svalget inte långsamt men säkert håller på att växa igen, har faktiskt gjort att det känns lite bättre.

Det är tomt här hemma utan Håkan, saknar honom redan hur mycket som helst.
Men två nätter ska jag nog kunna stå ut.

Katten är (som vanligt) sur för att hon inte får ligga på tangentbordet, men i morgon ska jag hämta Stella så att hon får leka av sig ordentligt.
Det blir bra.

Kram och godnatt!
/Maria

Skynda, skynda, det är gott om tid...

Idag har vi varit på Boda Borg, med ett gäng Linjedansare.
Det var första gången vi var där och det var mycket trevligt.
Boda Borg finns på ett antal platser i Sverige och i Skellefteå är det beläget inuti Vitberget.

Det finns ett antal banor med tre till fyra rum i varje bana med problem som ska lösas i Fångarna på fortet-stil.
Banorna har olika svårighetsgrad, några är mer fysiskt krävande och andra kräver att man får tänka till ordentligt.
I fyra timmar var vi där, tiden flög i väg och efteråt var vi helt slutkörda.
Det grämer mig än att vi inte klarade "inte nudda golv"-rummet i Piraten samt "kräla-på-golvet-tryck-in-knappen-och-klura-ut-koden" i Banken...
Men, efter 5-6 försök måste man nästan inse att det inte går.

Under kvällen har vi avverkat gatorna på halva Sunnanå.
Det tog nästan 2 timmar och projektet börjar kännas tungt.
Vi kommer inte att hinna annat än promenader i sommar.
Husägarna vi passerar tror säkert att vi är ett par Jehovaner som traskar runt för att värva nya medlemmar.
Men det är trevligt, idag hittade vi en väldigt läcker arkitektritad villa som vi inte visste fanns.

I morgon åker Håkan till Göteborg.
Mässa på tisdag och kundmöte på onsdag.
Så, vi blir ensamma hemma, katterna och jag.

En full arbetsvecka framför oss, sedan kommer tre korta veckor.
Good Night, and Good Luck!
/Maria

Alla gator i stan

Ont, det gör ont, det gör ont!!!
Vi var iväg ett gäng tjejer från jobbet i går, till Ridskolan i Ersmark.
En timme på häst och dagen efter kan man knappt gå.
Träningsvärk i armarna, utsida lår, insida lår, vaderna, ryggen och magen.
Har ont i rumpan samt i blåmärket som tillkom pga. att hästkräket (Gråman som han hette, se bilden) bet mig i armen.

Men åh vad det var roligt.
Ska verkligen försöka att ta tag i detta till hösten.
Synd bara att det är så snuskigt dyrt att ta ridlektioner, men å andra sidan, det är billigare än golf och bättre träning oxå.

I går kväll var vi på trerätters middag som eleverna (däribland Håkans systerson Ramu) på Hotell- och restaurangutbildningen anordnat.
Det var mycket gott och de hade ordnat allt jättefint.

För ett tag sedan påbörjade vi ett projekt Håkan och jag.
Att lära oss alla världens länder, huvudstäder och flaggor.
Men det var svårt. Vi fixade Europa och Asien, men där tog det stopp.
Har ni sett Afrikas flaggor??? Helt omöjligt att plugga in dem.
Kanske tar vi upp det igen, men just nu har vi ett annat projekt på gång.

Vi ska under denna vår, sommar och höst, gå alla gator i stan.
Reglerna är följande.
Vi utgår hemifrån och traskar på i en för promenadtillfället förutbestämd riktning, man behöver inte gå gatans hela längd, men alla gator ska beträdas.
Vi kan i de fall det rör sig om områden belägna långt från hemmet (Skellefteå är en ganska vidsträckt stad) få ta cykeln till ett bostadsområde för att från en viss punkt därifrån avverka gatorna till fots.
Det är även okej att kombinera projektet med löpträning.
Dock ej med bil.
Väl hemma märker vi upp på en karta vad som är avverkat.
Det känns som ett evighetsprojekt, men det är ett ganska roligt sätt att komma ut och röra på sig.
Dessutom är det ett jättebra sätt att lära sig namnen på vägar och stadsdelar, vilket jag i dagsläget är usel på.
Vi får väl se, kanske går det som med flaggorna, men man måste ju ha ett mål i alla fall :-)

Idag har vi varit på Vårmässa.
Det var regnigt och kallt, men montrarna inomhus var välbesökta.
Och så har vi ätit årets första Souvaskebab.
Souvas (torkat, stekt, saltat renkött) är nog det absolut bästa som finns.

Magnus och Christer springer Göteborgsvarvet idag.
Riktigt avundsjuk är jag.
Hoppas att det går bra för dem.
Nästa år ska jag försöka vara med jag oxå, det var två år sedan sist.
Det är så underbart med alla människor som står och hejar på.
Hur trött man än är när man svänger in på Avenyn så får man massor av kraft av bara det.

Hoppas att det slutar regna snart... så att vi får avverka några gator under dagen :-)
3vlig helg!!

/Maria

Finsk humor

Ibland händer det att man hittar en författare som man fastnar för.
Det kan vara sättet att beskriva miljöer, skapa spänning eller annat.
I Arto Paasilinna's fall är det för hans konstiga karaktärer.

Har senste tiden frossat i Paasilinna-böcker, för att de är lättlästa, småroliga och tunna.
Bra när man är trött på kvällarna och inte orkar med tegelstensböcker.
Dessutom har min bokbytar-kollega Alf-Martin hur många som helst att låna ut.

Karaktärerna i böckerna heter alltid något i stil med Rytmättylä, Juntunen eller Kemppainen.
Galna, melankoliska finska män med mycket udda beteende.
Ofta tillsammans med ett och annat djur (tama björnar, vilda björnar eller harar).
Romantiken i böckerna är kraftigt nedtonad och förekommer bara i periferin, där dessa säregna män i all hast ev. råkar sätta på någon kvinnlig kommunsekreterare eller jurist.
Kort och gott, det handlar om män som går mot strömmen och gör lite som de vill.
Och dricker oändliga mängder sprit!

En Paasilinnabok slutar alltid tvärt och den lämnar aldrig några tunga funderingar eller grubblerier efter sig. Man får oftast veta vad som hände med karaktärerna i en epilog och det slutar alltid lyckligt.

Prova gärna någon av hans böcker, ska ni välja en så läs gärna Kollektivt självmord.
En av hans bästa.

Igår var det födelsedag, en bra födelsedag.
Fint väder och fina presenter.
På kvällen var vi på Linedance och fick lära oss en ny dans, Betcha neva.
Så, nu är det bara att plugga in stegen så kör vi uppvisning tillsammans till sommaren:

Scissor-Rock x 2, Mambo Step With ½ Turn, ½ Pivot Turn & Step Forward
During 2nd wall only, after Step 8 above, restart the dance from the beginning facing 9 o'clock.
Mambo Step, Coaster-Cross, Scissor-Rock & Scissor Step With ½ Hinge Turn
During 5th wall only, after Step 16 above, restart the dance from the beginning facing 9 o'clock.
Scissor-Rock, Coaster Step, Side Toe-Switches & Kick-Ball-Change Backwards
Shuffle, ¼ Pivot Turn With Cross-Step, Syncopated Side-step With Touch,
Side-Step & Ball-Change Into Cross-Shuffle.

Låter det svårt?
Tro mig, det var mycket värre än vad det ser ut!
:-)

Nu Evelyn ska gnida lite med den trasan, den vinegar och ett tandborste.
Det är jätteviktig att du rengöra den utrymme under badkaren.
Så, jättehärli va.

Dagens reklamtruddelutt:
"Mat från norr, kvalitet och traditon.
Av korv blir man stark, Piteortens chark!"

Tjolahoppsansa.
/Maria

Födelsedag

Grattis Maria!
Du fyller ju år idag!!
Förvisso har hon sagt att det känns meningslöst att fylla 31, eftersom inget mer händer än att man får addera ännu ett år om någon frågar hur gammal man är, men det är ju ändå ett år som ska läggas till de övriga på vägen genom livet.

Det har blivit ont om blogginlägg i helgen, men det har ju varit ett sanslöst bra väder så vi har inte orkat. Man måste ju prioritera...
I lördags hade vi en lite fest/middag hemma hos oss med några vänner, och det var himla trevligt. Allt flöt på fint och vi får bara hoppas att de var mätta och belåtna när de tog sig hem.
Trots (tack vare?) detta mådde vi prima igår, men vi tog det oerhört lugnt och passade på att vara ute i solen mest hela dagen. På kvällen bjöd mamma oss, plus Dennis och Sophie, på palt samt lite kortspel, vilket kändes som en bra avrundning på dagen.

Nu är det arbetsvecka igen.
Hejhopp!
/ Håkan

Den kom till slut...

Helt plötsligt var den bara här... våren :-)

Cyklade till jobbet med vantar och hem utan jacka.
Tyvärr är det väl kortvarigt, men den tillfälliga värmen chockade björkarna så att knopparna började röra på sig iallafall.
Men snön ligger kvar, i stora sketa högar.
Känns absurt att se högar med snö när det är över 20 grader.
Fattar inte hur det fungerar.

Idag har jag städat duschkabinen.
Äckelgöra som känns skönt att ha gjort.
Nu luktar det Vim i badrummet. :-)

För övrigt måste jag bara få nämna hur imponerad jag är av Håkans son, Linus.
Ibland befinner man sig i situationer då man behöver få svar på något som har med musik att göra.
Som t.ex. när man försöker lösa Melodikrysset, är i tvist med någon om vem som skrivit vissa låtar eller bara när man hör något på radion som man tycker är bra och vill veta vad det är.
En kort samtal och snabbt får man veta vem som ligger bakom låten, vad albumet heter, när det kom ut, vem som är producent, bandmedlemmarnas bakgrundshistoria osv. osv.
Otroligt.

Min egen musikkunskap begränsas till att veta att någon skrev något någongång, det var bra och det lät ungefär som något annat som jag inte minns vad...
Skulle jag någon gång behöva "Ringa en vän" i Postkodsmiljonären med en musikfråga är han självskriven.

Nu ska vi sova. En arbetsdag kvar, sedan helg.
Fort var det gjort.

/Maria

Slutgnölat

ÄNTLIGEN är Zeldas löpperiod över.

Efter en dryg veckas vansinnesvrålande, dag som natt, har hon äntligen slutat.
Fr.o.m nu är det p-piller som gäller.
Tills vi låter kastrera henne.
(P-piller för katter är tydligen ganska cancerframkallade).

Nu är det som om hon vaknat upp ur en veckas koma och undrar vart jag varit.
Otroligt kelsjuk.
Hon håller sig på mindre än en meters avstånd från mig hela tiden och just nu ligger halva katten över tangentbordet.
Att gå på toaletten själv är otänkbart.
Men hon får gärna kela, så länge hon inte gnölar står jag ut med vad som helst.

Jag börjar längta efter sommaren nu, riktigt ordentligt.
Snöhögarna i stan är sega och fula, smutsiga av allt vägdamm som på något sätt verkar konservera dem. Jag kan annars inte förstå hur snö kan ligga kvar dag efter dag trots att det är 10+ ute.
I måndags hjälpte Håkan dock våren på traven med att sprida ut den sista snön på tomten, därefter försvann den fort.
Man gör tydligen så här uppe.
Jag tyckte först det var pinsamt när han sa att han skulle skotta ut snön, men nu har jag märkt att det är något man bara gör.
En kollega till mig hade t.o.m kört med snöslungan på tomten för att få fram sin gräsmatta, dessvärre offrades en del av barnens kvarglömda leksaker som låg gömda i snön samt en julgransbelysning.

Är lite trött, lite lost... snart börjar Lost. Bra, mycket bra.
Onsdagar tycker vi om.
Go'kväll!
/Maria
p.s. det tvåhövdade lurvet på fotot är inte en siemesisk tvillingkatt, det är Zelda och Stella, som de ser ut när man tar fram dammsugaren. Blickarna säger "Vi hatar er!"

Att tjuvlyssna

Måste bara delge er övriga denna länk.
Bloggen består av en massa uppsnappade konversationer på stan, i detta fall Stockholm.
Vissa kommentarer verkar helt osannolika, men icke desto mindre är de roliga...

Det finns även en sida här, som alla som jobbat i kassan på en affär nog kan känna igen sig i.

/ Håkan

Promenad och brasor

Igår kväll var vi ute och åt en tvåårsförlovningsmiddag på Carl-Viktor. Det var trevligt, och gott. Först tog vi in en förrätt bestående av en toast med renstek och sikrom, samt lite joms och sallad. Makalöst god. Till varmrätt hade Maria en Filet Mignon, medan jag dödade alla chanser till närhet och romantik genom att beställa Filet Provencale, som var fullständigt proppad med vitlök. Men det var gott iallafall...

Idag har det återigen varit otroligt fint väder, så vi tog en tvåtimmarspromenad, bland annat nere vid älven, där vi förutom måsar och förälskade par kunde se de sista vilsna isflaken glida ner efter vattnet på väg mot havet.
Vi såg också att det börjat spira blommor på andra ställen än i folks planterade rabatter, t ex de där gula sakerna som kanske är Tussilago. Vad vet jag.

Ikväll har vi spanat in majbrasan bredvid landskyrkan. I Skellefteå, och även på andra platser, så gör folk en massa småbrasor runt den stora brasan. Där grillas det korv, falukorv alltså, medan man spanar in hur den dieselindränkta jättebrasan brinner ner och skickar tio meter höga lågor mot aftonhimlen. Inte ett öga är torrt och inget klädesplagg kan undgå att lukta rök vid hemkomsten.

Trevlig valborgs på er, och ett litet grattis även till kungen. Han fyller ju ändå sextio...
/ Håkan

Vad i helvete har de för sig på banken efter tre...

...före tre och överhuvudtaget.

Maria är irriterad, mycket irriterad.
Så här ligger det till.

Det var driftstopp igår, jobbade till 23:30, tänkte därför sluta tidigt för att taktiksova lite innan vi åker till Anna ikväll.
Sagt och gjort.
15:30 stämplade jag ut för att först uträtta en del ärenden.
Till att börja med en sväng till Apoteket, för att hämta ut ett e-recept på p-piller till vår pilska katt som gallskrikit en vecka i sträck.
Efter 25 minuters väntan var det min tur... att få reda på att receptet inte "fanns i datan".
Alltså inga piller blev det och jag begav mig därför till Systembolaget.
Köerna där var så extrema så jag gav upp direkt.
Cyklade därför (smått irriterad) hem för att ta bilen till Ica och handla lite frukost.

På Ica var det 71 924 personer, alla kommunens invånare plus 3 från Piteå.
Det handlades flintastekar, grillchips, 1.5 liters drickor, engångsgrillar och pelargoner I SINNE!
Vagnarna var så fulla så att de knappt rullade.
När jag väl kommit fram till kassan med mina 1 liter mjölk, 1 liter fil och ett sexpack ägg insåg jag att pengarna som drogs från mitt konto igår fortfarande inte kommit in på icakortet.
Varför?

Jo, så här ligger det till...

När du klickar på knappen Godkänn på Banken via Internet händer följande.
Summan du angav skickas, via internet, till en server placerad i Dubai.
Denna server innehåller ett mycket stort antal hårddiskar.
Dessa diskar monteras ur en gång per dygn och skickas, med cykelbud, till ett kontor på landsbygden i södra Frankrike.
Där moteras disken in i en gigantisk server för att bearbetas.
Bearbetningen går till på så sätt att en genomsökning görs av vilka filer som innehåller bankinformation till just Ica. Dessa filer packas ihop med det gamla hederliga packningsprogrammet arj, till diskett.
Disketterna paketeras i små gula kuvert och sänds därefter via posten till de olika Ica-butikerna i Sverige.
Väl där packas filerna upp av en finnig praktikant som klistrar in de olika summorna i ett excelark som sedan konverteras till ett SQL-script som varje kväll kl. 22:16 läses in i den slutliga databasen.
Kort därefter kan du nyttja dina pengar på ditt Ica-kort.
Smidigt, snabbt och lätt.

Jag säger bara en sak, hade vi haft samma svarstider på transaktioner i våra IT-system hade vi varit outsourcade för länge sedan.

Att banken och Ica lånar mina pengar gratis tänker jag inte finna mig i längre.
"Gör inga tjuvar, använd kort" heter det, men det är slut med det nu.
Hädanefter ska jag ta ut pengarna i bankomaten. Jag ska ta upp en köplats på Ica för att därefter låta kassörskan få mata in tusenlapparna i kassan, som de helst vill hålla fria från kontanter.
Mer jobb för mig och mer jobb för Icas personal.
Men pengarna går in direkt på kontot.
Så får det bli.
Hmpf!

Puh...nu måste jag försöka lugna ner mig.
Det är ju ändå helg, långhelg.
;-)

Sköt om sig!
/Maria

Lokalpatrioter

Har just sett ett inslag i Västerbottensnytt om Kjell Wallmark i Renbergsvattnet.
Han har forskat i sitt hembygdsområde och funnit att en massa småbyar (mindre än Renbergsvattnet alltså), gårdar, platser och boställen har fallit i glömska, eftersom ingen längre bor där. Alltså har han skridit till verket och under vintern tillverkat skyltar i trä för att märka ut och visa vägen till dem. Riktigt snygga skyltar faktiskt. Han har fräst ut namnen i ett stycke furu och sedan fyllt dessa med en svart tjärmassa (tror jag att det var).
Det är sådana kämpar som är värda respekt tycker jag. Som känner en stolthet för sitt närområde, och gör vad han kan för att eftervärlden ska veta vad som har funnits, och var platser legat. Ställen som Kvarnron och Annahåle kan inte bara försvinna in i evigheten.

Måhända är det inte så många utanför Renbergsvattnet med närmaste omnejd som fäster någon större vikt vid detta, men han har iallafall gjort ett avtryck i närhistorien.
Som han sa: "Dem ha ju gatskylta einni stan för att folk ska hitt at vors dem vara, a her jer ju likaledes jernna uti byarn. Se da tainkt i att man val gjera nager skyltom a sätt opp".
Bra karl.
/ Håkan

Nördar 2

Apropå föregående inlägg om TV-program med nördar av det manliga släktet.
Det kan ju vara så att det bara finns manliga nördar...
Då är det ju solklart att man inte kan göra ett program innehållande kvinnliga diton.
Finns de inte så kan man ju inte göra ett program om eller med dem heller.
Vi säger så.

"Nörd"-tröjan ovan finns att beställa hos Geektown.
Andra trevliga tröjor, t ex den nedan till höger, kan man hitta på Cardiac.

/ Håkan

Nördar?

Det har ju på senare tid blivit populärt i TV att göra progran med mer eller mindre nördiga män. Vi säger bara FCZ, HCZ och Supernördarna. Alla exempel på inte speciellt sportiga eller "manliga" män som prövar på sådant de inte är direkt predestinerade att göra utifrån sina förutsättningar och intressen.
Och de flesta av oss ler och roas av dessa "nördar" som mer eller mindre gör bort sig när de försöker göra saker de inte är speciellt bra på. Bra TV i de flesta fall, och några av dem har ju också blivit favoriter hos många på grund av detta, som Tore i FCZ till exempel.

Nu till vår undran:
Vilken TV-kanal skulle våga göra ett liknande program med det motsatta könet?
Kan man göra ett liknande program med tjejer/kvinnor?
Det kanske inte är politiskt korrekt?
Vilken TV-kanal skulle likt Supernödarna ha en tävling som "man eller mus"... för kvinnor?
Är inte risken överhängande att de skulle få oerhört mycket skit från övrig media och kvinnoorganisationer för att de förnedrar/förtrycker kvinnor?
Eller räcker det med de som gör bort sig i Big Brother? Är det nördigt nog?
Vi bara undrar...
/H&M

Trevlig Älg!

I detta blogginlägg kommer jag att blotta mig själv och pinsamt berätta om en sak som generat mig den senaste månaden.

Till att börja med vill jag erkänna att jag är usel på att hålla mig ajour med vad som händer runt om här i bygden.
Det är varje samhällsmedborgares plikt att läsa dagstidningar och se regionala nyheter för att på så sätt hänga med i vad som händer kommunen och kringkommuner.
Men rattfylla i Bygdsiljum, snöskottning i Arvidsjaur och verktygsstölder i Släppträsk känns fortfarande, trots mina snart 1.5 år som Skelleftebo, ganska avlägset.

Iallafall...
Den 1 april brukar lokalblaskan (Norra Västerbotten), likt alla tidningar, ha med en artikel som bara är ljug. Ofta så befängt galen så att ingen tvekan skola råda och på så sätt slippa arga insändare från korkade prenumeranter som går på skiten.
Årets aprilskämt såg jag direkt!
Med ett snett leende läste jag artikeln och tänkte "Herregud, kunde de inte komma på något lite mindre sjukt så att man iallafall fick anstränga sig lite".

Artikeln handlade om att det skulle byggas en gigantiskt stor älg, i limträ, som skulle placeras på Vitberget här i stan.
Älgen skulle vara 47 m lång, 45 m hög och bestå av tre plan på ca 500 m² + ett plan på ca 250 m², med plats för restauranger, utställningshallar, konferenslokaler m m.
Visst låter det sjukt? Snälla, säg att det låter sjukt.

En kort tid efter att jag läst detta skämt förstod jag att jag missuppfattat allt.
Jag teg, skämdes och tackade Gud för att jag inte sagt något om det till någon annan här uppe.
Aprilskämtet, bestod inte alls i att någon kan komma på - och få igenom - ett så sinneslöst förslag som att bygga en gigantisk träälg i Norrland.
Nej, skämtet låg i VAR fanskapet skulle stå!
Den ska inte alls stå på Vitberget utan på Vithatten, med huvudet i Arvidsjaur och röven i Skellefteå kommun!
HAHAHA! Så befängt...klart det måste vara ett skämt!(?)

Med skammens rodnad blossande på mina kinder sänker jag mitt huvud i tystnad.
Hädanefter ska jag läsa varenda liten notis i Norran.

MEN... faktum är att älgen kommer för mig att vara det aprilskämt det först såg ut att vara. Ända till den dag då jag inmundigar en trerätters supé i dess enorma tarmsystem.
Sådeså!

Om ni, som jag, tvivlar på det befängda älgprojektet så kan ni läsa mer om det här.

I kväll ska vi gå en sväng på Calles, Håkan och jag.
Vi gör det ibland, bara för att varje gång komma till insikt i att vi aldrig känner de som är där.
Konstigt med tanke på att Håkan bott här i hela sitt liv.
Jag tror att de varelser som hänger där på lördagarna egentligen inte existerar. De har materialiserats fram ur bardisken och ur ölpumparna i ett enda syfte... att applådera den halvtaskiga trubaduren.

Kram och gokväll på er!
/Maria

Ny TV-trend

Den här arbetsveckan borde känts kort, bara 4 dagar.
Men den har varit längre än vanligt.
Redan på torsdag trodde jag att det var fredag, istället för att tro det var onsdag.
Konstigt.
Men nu är den iallafall slut och jag tänker inleda helgen med en liten bloggspaning och nämna något om den nya TV-trenden.

Det verkar som dokusåpan är död (äntligen - den har överlevt sig själv).
Istället är ironin på tapeten igen, men inte i form av att imitatörer driver med kändisar... utan kändisar som driver med sig själva.
Och då pratar vi inte om B-kändisar plockade ur dokusåpaträsket.
Nej, här snackar vi kändisar utsprungna ur idrotten, sportjournalistiken, vanliga journalistiken, musikvärlden, TV-kockvärlden och politiken.
Trenden är självdistans.
Att ställa upp i sammanhang där man överhuvudtaget inte hört hemma tidigare och bjuda på sig själv.
Visst har det väl förekommit till viss del tidigare oxå, men aldrig kan man som nu se Mat-Tina klafsa till en tårta med förbundna ögon i Högsta domstolen, Paolo Roberto boxa sig igenom en paso doble i Let's dance, Tommy Körberg spela potentiell rattfyllerist hos en bilförsäljare i Ett Herrans Liv, Lasse Anrell sjunga duett med Anna Book i Rampfeber, eller varför inte Gudrun Schyman som hunsad hemmafru i Lilla Vi...

Tror t.o.m att jag hört ryktas om att Göran Persson ska vara med i Filip och Fredriks nya "Här är ditt liv"-kopia Ett Herrans Liv (Bosse Ringholm tackade nej).
Sanslöst!
Tänk om gossarna lyckas få den strikta aldrig-säga-fel-i-media-statsministern att kunna släppa loss likt den fullständigt oförutsägbare galningen Gary Busey i High Chaparall.
Det ska bli MYCKET spännande att se.

Hur som helst, trenden är här, och jag gillar den - skarpt!!
För övrigt vill jag tillägga att den ölsort som Håkan idag inhandlat (Sarek) smakar som skrumpen julnöt. Besvikelse från början till slut...
/Maria

SMHI

Enligt våra vänner meteorologerna på SMHI så har nu våren nått även hit till Västerbotten. Mycket trevligt. Det finns förvisso skandalöst mycket snö kvar fortfarande, men dygnsmedeltemperaturen har lyckats krypa upp till vårstrecket. Det finns vissa fläckar, förutom gatorna, som har förmått tina fram lite barmark, även om Maria påstår att det vore mer riktigt att säga att de nått ett stadium av "osnö".
Vare hur det vill med den saken, men vi har iallafall drabbats av motionsinspiration och börjat löpa lite. Vi har startat utanför huset och sprungit broarna runt motsols, cirka femochenhalv kilometer. Idag beslutade vi oss för att power-gå samma sträcka istället, men för att inte drabbas av alltför svår tristess tog vi det djärva beslutet att betvinga rundan åt motsatt håll.
Skrämmande wild-and-crazy.
Not.
Men det var absolut skönt att få lite luft.
Hej och hå.
/ Håkan

Legimitation, TACK!

Vi har nyss kommit hem från Ica Maxi efter vår veckohandling.
Framför oss i kassan stod en herre som tänkt köpa en grevéost och en dosa snus.
Snusen fick han dock inte med sig hem eftersom han saknade legitimation och på så sätt inte kunde bevisa att han uppnått en ålder av 18 år.
Att mannen i fråga firade sin 18-årsdag samma år som andra världskriget bröt ut spelade ingen roll. Regler är regler och de är till för att följas.
Kassörskan, född någongång på sent 80-tal, gjorde säkert bara sitt jobb.
Vad ska man säga...

Påskhelgen är slut, det gick fort.
De första dagarna tillbringade vi i Sundsvall hos Linus och Tove.
Våren hade kommit aningen längre 40 mil söderut och det inger hopp.
Sundsvall är en trevlig stad, många vackra gamla hus, trevliga restauranger... och lite udda klotter(!)
Vi fick även en inblick i hur det ser ut på en tidningsredaktion då vi besökte Dagbladet, där både Linus och Tove jobbar.
Det såg ut precis som jag förväntat mig.
En kreativ arbetsplats i kontorslandskap, IT-teknologisk skönhet i form av MAC:ar med platta skärmar och oändligt mycket tidningspapper.

I går var vi på middag hos en kollega, det blev trevligt, gott och lite sent.
Kanske var det därför jag slumrade till idag när jag försökte se Gudfadern II, kanske var det för att jag, hur mycket jag än försöker, inte tycker att detta "mästerverk" är bra.
Men, vissa saker i livet måste man helt enkelt ta sig igenom.

Nu ska jag laga lite mat, Håkan ska tvätta bilen.
Håkan mår mycket dåligt av smutsig bil.

/Maria

Jag är en mångalning!

"Galnare, sjukare och mer olycksdrabbade. Så påverkar fullmånen oss - tror vissa forskare"
...så skrev Expressen igår.
(NEJ, det var inte mitt val att köpa Expressen, det var min sambo som inte tänkte sig för.
Själv är jag fortfarande sur på kvällstidningen sedan de publicerade bild på Hagamannen)

Hur som helst, igår var det fullmåne och det märktes.
Ville i all välmening erbjuda hjälp till en kollega med att baxa bort en server till serverhallen.
Eller ja, "i all välmening" var egentligen ett svepskäl för att i rent egoistiskt syfte bevisa att "Kvinnor kan!"
Jag hatar att vara begränsad i min yrkesroll som kvinna i det avseendet att jag saknar den armstyrka som mina manliga kollegor har.
Därför händer det då och då att jag vill bevisa för mig själv att jag även kan sköta den del av min arbete som inte bara innebär stillasittande kontorsjobb.

Min kollega tackade iallafall ja till hjälpen (vad annat skulle den stackarn göra, han ville väl inte såra mig).
Det började bra redan i hissen ner till bilen med att jag lyckades tappa ner mitt passerkort i hisschaktet.
Lådan var otymplig och tung och det bara hände.
En och annan svordom vräkte sig likt kräks ur min mun.
Hmpf!

När vi sedan baxat ner jättelådan i den smala spiraltrappan och var på väg ner i serverhallan var jag mycket nära att trilla baklänges ner för ett trappsteg som jag inte visste fanns.
Men kollegan höll i och jag överlevde.
Svetten rann och jag svor över min dåliga kondition och klena muskulatur...men bet ihop ändå.

En stunds montering följde av nätagg, minnen, processorer och annat svindyrt som gjorde den enorma plåtlådan tyngre och tyngre. Skenorna i racket kom på plats och det var dags för det stora lyftet.
Vi spottade i nävarna för att lyfta storaset på plats.
För er som aldrig monterat en server i rack så kan sägas att det är ungefär som att sätta in en plåt i en ugn, en plåt där steken består av en enorm elefantröv.
Det är tungt!
Dessutom är alla serverplatser längst ner alltid upptagna, av förklarliga skäl, så de platser som är kvar sitter på 1.5 meters höjd.
Det lyckades inte på första försöket, inte heller på andra eller tredje.
Upp och ner med plåtklumpen. Armarna darrade och svetten rann.
När vi väl fick in den i skenorna var det stopp.
Där slog det mig. Jag orkar inte lyfta ner fanskapet en gång till!!
Ångesten kom smygande.

Det gick dock bra. Kollegan balanserade servern på axlarna under tiden jag tryckte in metallplupparna på sidorna som hindrade skiten att åka på plats.
Glädjen och utmattningen var total.
Hädanefter får jag kanske inse mina begränsningar och hålla mig till att lyfta tangentbord och möss...
Men, månens påverkan fick mig för stunden att tro att jag var stark.

Vi är i Sundvall just nu och detta inlägg skrivs på en fantastiskt snygg MAC.
De kan det där med design.

Snart ska vi ut och äta på Saffran, en spansk restaurang.
Gott!

/Maria

I'm to tired to städa the lägenhet

I morgon åker vi till Sundsvall.

Jag har en fix idé, alltid när vi ska fara någonstans vill jag städa lägenheten först.
Inte bara plocka i ordning så att det ser hyffsat ut, nä, det ska vara storstädning.
Damma, dammsuga, tvätta golv, köra tidningar till pappersinsamlingen, tvätta och stryka alla kläder etc. etc.
Vet inte varför, kanske av samma anledning som man alltid vill ha rena underkläder på sig omutifallatt man skulle råka ut för en olycka(!?)
(Som om det var det första ambulanspersonalen skulle kontrollera om man låg blodig och lemlästad på E4:an.)

Iallafall, vi ska åka i morgon och hur mycket jag än vill så orkar jag inte städa.
Det är frustrerande och mycket jobbigt.
Men, man måste våga tänja sina gränser ibland.

Arbetsveckan har varit kort men intensiv.
Idag var vi på ett 3-timmars seminarium om Windows 2003 Server R2.

Det svenska språket håller på att urvattnas!!
...i synnerhet inom IT-branchen.
Minst 2-3 ord i varje mening är engelskt.
T.ex.
- Detta Managementverktyg är en ny feature för att övervaka olika services.
- Man måste patcha servern med senaste releasen, därefter köra en restart eller shutdown.
- Skriv usernamn och password, gå in på den där siten och kör download.
- Skapa ett advertisement och lägg med alla users i samma collection som innan, men glöm inte att ange rätt properties.
- För att det ska fungera med den senaste servicepacken måste man ladda ner senaste firmware och offlinepatcha arraykortet.

Det värsta är att hade meningarna varit helsvenska skulle det vara svårt att förstå vad som menades...

I morgon är det skärtorsdag, 4.5 dagars ledighet. Härligt!
Happy Påsk på er!
/Maria

Hög puls

Min kondition är slut, all, förbi, finito...
Att ha hållit sig undan all form av fysisk aktivitet i nästan ett halvår straffar sig.
Förr om man var sjuk en vecka och därför gjorde ett upphåll var det lite segt att komma igen, men det fanns ändå någon form av grundkondition att förlita sig på.
Denna grund är fullständigt utraderad och det är mycket obehagligt.

Fick efter ett batteribyte hos Burmans igen min pulsklocka häromdagen.
Testade den idag och blev riktigt orolig.
Min puls när jag sitter stilla i soffan ligger på mellan 90-100 slag i minuten.
Jag vet att klockan fungerar eftersom Håkan testade samtidigt och hade ca 40-50 slag färre per minut än jag.
Ska man omräkna min puls i kondition motsvarar det väl ungefär en kraftigt överviktig hjärtsjuk 85-åring.

Vi gav oss ut och sprang och efter 5.5 km normalt löptempo på plan asfalt hade jag en medelpuls på 170, max på 182.
Skrämmande.
Det enda som gläder mig är att det iallafall inte kan bli värre.
Det finns bara en väg tillbaka och det är att nöta åtskilliga mil för att försöka komma i form igen.

Och som sagt, nu kan det bara bli bättre...

Ice Age 2 var en mycket bra film och framför oss ligger två kortare arbetsveckor med en härlig påskledighet.

Mjau!
/Maria

Vanligt jävla kaffe

Igår hade vi efterjobbetaktivitet.
Aktiviteten bestod av bågskytte och middagen av Tacobuffé.
Bågskytte var inget för mig, det var svårt och jag var sämst.
Men någon ska vara det oxå...
Maten var mycket god och trots att vi alla åt oss mer än mätta så blev det över mat för att kunna utfodra halva Västerbotten.
Sammanfattat, en mycket trevlig kväll.

Så till dagens ämne...

Vi var på stan tidigare idag och tog en fika.
Min sambo (och även jag) är av åsikten att kaffe är kaffe, ska heta kaffe och smaka kaffe, kaffe och inget annat än kaffe.
Att blanda i mjölk, socker, choklad, grädde, sprit, oxjärpar eller annat tjafs och därefter börja kalla det Capuccino, Macchiato, Espresso, Café au lait, Wiener Melange, Con Panna, Latte hit och Latte dit är ett otyg!
När sedan tillverkningstiden på ovanstående visar sig vara mellan 20-45 minuter blir man bara trött och frågar sig varför.

Stans nya café ägs av en inflyttad Stockholmare.
Ska man beställa kaffe där så är det - förutom ovanstående konstigheter - presskaffe som gäller, med olika suspekta namn och ännu mer suspekta beskrivningar.
T.ex. "El Salvador - Krämigt och elegant".
Själv har jag lärt mig att tycka om Bourbon Jungle (svart och starkt), därför rättar jag in mig i ledet och beställer det.

Håkan däremot vägrar.
Trots att han VET att 18-åringen bakom disken inte hört talas om begreppet "svart kaffe", så bara han MÅSTE beställa det.
Flickstackarn rodnar och stammar fram att hon ska försöka lösa den till synes omöjliga uppgiften, samtidigt som hon flackar med blicken för att förtvivlat få ögonkontakt med någon äldre kollega som ska kunna förklara vadihelvete karln vill ha.
För att spä på hennes ångest tar han vid mackbeställningen dessutom till sin favoritförrvirringstaktik.
Dvs. att på frågan "Vill du ha fetaost på din macka oxå?" svara: "Överraska mig!"
Vid det laget hade hon redan bestämt sig för att byta jobb.

Kaffet smakade hur som helst mycket gott, oavsett vad det hette.

/Maria

Kärlek

Det är mycket månad kvar på lönen och det är långt till våren.
Ytterligare 15 cm snö har vräkt ner, snö som blivit till motbjudande slask som försmädligt tränger in i skorna.
Sockan blev blöt och snön blev regn, sånt där snett som regnade in i näsan.

Men är Skellefteborna ledsna???

När jag gick till jobbet idag kände jag det redan när jag öppnade ytterdörren.
Det låg "som" i luften.
En gokänsla av en barnslig, gränslös kärlek...
Som små tjocka humlor traskade alla lyckliga människor runt i sina dunjackor och svartgula halsdukar, mössor, tröjor och nappar.
Alla man mötte log och hälsade glatt, stämningen vid fikat var uppsluppen och festlig.
Hänsyn, ödmjukhet och medmänsklighet rådde var man än gick.
T.o.m trafiken flöt fint. (Trots att polisen tog tillfället i akt och hade blåskontroll mitt i stan).
Den melankoli (nedstämndhet utan påtagligt skäl) som annars kan ligga som ett töcken en torsdageftermiddag i Skellefteå var som bortblåst.

När hockeypojkarna kom ner på stan för att hyllas var det mer folk på torget än då E-type var här på festivalen.
Hade Göran Persson, Kungen eller Jesus stått vid Åhlens så hade ingen sett dem.

Jag har aldrig upplevt något liknande...och det är underbart.
Måtte de åka ur elitserien nästa år så att vi återigen får uppleva samma perfekta samhälle då de kvalar in igen 2008.

S-K-E-L-L-E-F-T-E-Å, LET'S GO!!!

/Maria

Rädda Larma Släck!

Idag har jag varit på kurs.
Inte en kurs av det slag jag brukar gå... Visual Basic, Windows Server 2003 eller SQL.

Jag har gått Brandsäkerhetsutbildning.

Så nu har jag lärt mig massa nyttiga saker.
* Vid brännskador ska man inte kyla med iskallt vatten utan rumstempererat, för att undvika frostskador.
* Kommer man till en bilolycka med en människa sittandes med hopsjunket huvud vid ratten ser luftstrupen ut som en vikt vattenslang och huvudet måste rättas upp. Därför ska man sätta sig bekvämt i baksätet och hålla upp huvdet så att luftvägarna blir fria. MEN, har man väl satt sig där och lyft upp får man absolut inte släppa igen för då kan man skada nacken och personen kan bli förlamad. Så det gäller att larma först och som sagt, sitta bekvämt, speciellt som man bor i norrland där det kan ta en stund innan ambulansen tagit sig fram till ställen som t.ex. Släppträsk.
* Om någon hugger av sig en kroppsdel ska man se till att förvara den fuktigt och svalt, men inte i frysen för då blir den frostskadad. Gärna i medhavd kylbag. Man behöver däremot inte skynda sig att snöra åt runt det avhuggna stället eftersom det kan ta upp till 20 minuter innan blodet börjar spruta.
* Det tar ca 3,5 minuter för ett normalstort vardagsrum från det att en brand startat i t.ex. en soffa till rummet är fullständigt övertänt och rökfyllt.
Med mera, med mera...
Vi fick även lära oss Heimlich manöver och stabilt sidoläge samt gå ut på övningsfältet för att prova släckning med pulversläckare och att kväva eld med filt på brinnande docka.

Det är sällan man lär sig så mycket på en halvdag.
Men det spädde även på lite av katastrofnojjan.
Nu måste vi genast införskaffa pulversläckare, 1:a hjälpenkudde till bilen, kontrollera brandvarnaren och ha ett samtal här hemma över hur vi ska agera vid ev. brand.

Håkan är lycklig, mycket lycklig.
Det glittrar i ögonen på honom och ett stort härligt leende går från sida till sida i hans lite småskäggiga ansikte.
Idag är han Skelleftebo, en mycket stolt Skelleftebo, i själ och hjärta.
SAIK har idag gjort mer för familjelyckan än vad någonsin utlandssemestrar, diskmaskiner och hemmabiosystem kan göra.

Kram, och glöm inte spisplattorna och strykjärnet när ni går och lägger er.
/Maria

ÄNTLIGEN!

Det gick vägen!
Seger borta mot Bofors, och därmed är saken klar.
Skellefteå är tillbaka i Elitserien.
Och eftersom det här är en fullständigt hockeytokig stad så kommer det att firas rejält på sina håll ikväll och några dagar framöver.
Det kan bli starkölsbrist på de två systembolagen till helgen...
Och vet ni vad Ulf och Christer? Vi kan väl hoppas på att Brynäs och SAIK vinner var sin match i grundserien mot varandra...
/ Håkan

Att leva livet fort

Det är fantastiskt vad man hinner på en dag om man bara vill.

Arbete mellan 8 och 17, därefter en pga. träningsvärk smärtsam promenad hem för att laga mat till morgondagens matlådor - Ett nytt moment i vårt nya, mer ekonomiska, liv.
Tog bilen till Håkans jobb med hans middag (2 salladsmackor) som han fick hasta i sig innan vi for iväg på två timmars Linedance.
Vidare upp till svärmor för att fika och se slutet på hockeyn. (NÄ, de vann inte och NÄ, det är inte alls självklart att det blir elitserie nästa år.)

Raskt skyndade vi vidare ner på stan (skyndet pga. att vi ville slippa trafikkaoset när 5200 bittra, galna Skelleftebor lämnade isladan för att ilsket sladda sig hem efter en snöplig Malmöförlust, hur Skelleftebor kör har nämnts tidigare, men om ni råkat missa det så läs här, så förstår ni varför) och ner på jobbet.
Håkan för att läsa in en databasdump och jag för att göra sista finslipningen på bibliotekets nya programversion som ska installeras i morgon.
Väl hemma återstod tömning av kattlåda (2 katter bajsar 5 ggr så mycket som 1) och lite bloggjournalistik.

Det händer att jag undrar varför min mage trasslar...

/Maria

Intresseklubben antecknar...

En redogörelse av våra vedermödor under dagen:
* Vaknar.
* Laddning av första tvättmaskinen.
* Frukost.
* Snus och Seinfeld.
* Tömning av första + laddning av andra tvättmaskinen.
* Lite hemmaträning av linedance.
* Löparrunda (nåja) femochenhalv kilometer.
* Tömning av andra + laddning av tredje maskinen.
* Dusch.
* Kaffestund ute mot en skön solvägg. Zelda var med. Nyfiken granne stannade och pratade.
* Tömning av tredje + laddning av fjärde tvätten.
* Komponerande av inköpslista.
* Handlar på ICA Maxi + hämtning av kattkompis till Zelda.
* Tömning av fjärde + laddning av femte tvätten.
* Tillredning av middag (Lasagne).
* Hjälp till Annika att byta skyltbelysning på hennes bil.
* Ätande av middag.
* Snus (förekommer då och då ospecificerat under dagen).
* Hämtning av tvätt från fem maskiner.
* Disk + strykning.
* TV-tittande.
* Kaffe + det som i Uddevalla kallas munk (= skumboll, typ).
* TV-tittande.
* Bloggande.
* Sängdags.
/ H&M

Norénångest

Man sitter i soffan, dagen efter en helkväll på Statt. Man har en svagt pulserande värk och lätt pyrande ångest brottandes i huvudet samtidigt som någon fånig låt dundrar på i ett uppskruvat tempo (t.ex. Row, row, row your boat...), en psykisk försvarsmekanism i ett förtvivlat och misslyckat försök att fästa tanken vid något konkret.

Vad är då det absolut sista man ska göra?

Jo, att se en film baserad på texter av Lars Norén.
Detaljer - en film om ångest, psykisk smärta och död!
Jag gjorde det, och det var dumt.

Hade den ändå gått på en reklamfinansierad kanal så att man då och då blivit avbruten av Mr Muscle eller Iprenmannen, men icke.
Det var totalt omöjligt att slita sig och nu ligger ångesten som en kladdig geggamoja i mitt grubbliga medvetande.

Filmen var självklart oerhört bra, men en annan dag.
Men, man lär av sina misstag och jag gör inte om det.
Detsamma gäller skräckfilmer.
Efter att ha sett the Ring hade jag i flera veckors tid ont av att sova ensam med TV'n i samma rum.
Så fullständigt onödigt.

Nu ska jag dricka O'boy och se ett Seinfeldavsnitt, det är ångestdämpande, lättsamt och vardagligt. :-)
Kram!
/Maria

Dagen efter fredag

Idag har det varit en litet loj dagen-efter-känsla över tillvaron. Skam till sägandes har vi inte varit utanför dörren ännu, trots att klockan hunnit bli nästan 16 och det är ett strålande väder ute, sol och en plusgrad.
Men vi var ju ute och partade igår, så det må väl vara oss förlåtet.
Vi hade en trevlig liten förfest med Marias kollega Anna, och gick ner till Station 8 vid 22.30 ungefär. Stället var packat med folk som liksom vi skulle rocka loss till Midnight Soul Band, en tretton personers grupp som levererade låtar med ett massivt gung.
Nice.
En av Marias och Annas kollegor huserar som sångare i bandet, en annan av kollegorna skötte scenljuset och sån't ger ju alltid lite extra "vi"-känsla över det hela.
En annan sak som är bra med kvällar som denna är att det blir en intressant mix av människor i publiken. Normalt skulle jag tro att medelåldern ligger under 30 en fredag på "statt", men igår fanns det folk i åldrar från 18 till minst 60 skulle jag tro. En sådan bred åldersmix gör gott för stämningen, den blir lite mer avslappnad tycker jag. Raggkänslan som ibland kan ligga tät över lokalen var utbytt mot en mer familjär feel-good-känsla i stället.
Också nice.
Nu ska vi snart åka till min mor och äta middag, skönt att slippa tänka på vad man ska laga för mat. Och dessutom lär det väl bli lite kortspel eller en Yatzy, den väna modern gillar spel...
/ Håkan

Tack Microsoft!

...för att ni inte släppt några kritiska patchar den här månaden.

Sista torsdagen i månaden och Driftstoppstorsdag.
Pga. ovanstående var kvällens arbete avklarat redan kvart över åtta.
Ingen driftstoppskoma i morgon.
Underbart!

Vi har t.o.m. hunnit städa lägenheten. :-D
Ren lägenhet gör Maria glad.
Skellefteå vann över Södertälje idag och elitserien börjar kännas potentiell.
Elitserie gör Håkan glad.

I morgon kväll kommer min kollega Anna hit.
Vi ska förfesta lite för att sedan gå ut på lokal.
Midnight Soul Band spelar på Station8 och de drar mycket folk.
Det blir skoj...

Det här inlägget blev så äckligt positivt så det nästan ser ut som ljug.
Får komma på något negativt oxå...
Det har snöat massor, våren känns långt borta.
Snön lägger sig över isfläckarna och det är väldigt lätt att halka, det är jobbigt.
Dessutom var jag tvungen att skotta fram bilen idag.
Jag kan inte skotta!
Kände mig väldigt iakttagen och jag antar att varenda granne stod i fönstren och gapskrattade åt mig och tänkte, "Tokut kweinn, int ä hon jernna fra schtaan int!"
(översatt: "Se på tokfan till kärring där ute, hon måste vara söderifrån")
Men, DET BJUDER JAG PÅ!!!
Sådeså!

G'natt!
/Maria

"Svårt är att leva, svårt är att dö...

...svårt är att skita i meterdjup snö!"

Vi slapp dock bådadera.
Snön var inte meterdjup och det fanns ett väl fungerande utedass.
Vi är tillbaka i Skellefteå efter vår minisemester tillsammans med Annika och Tommy.

Torsdag kväll for vi upp till stugan, belägen ca 3 mil utanför Arjeplog. Vi fick en liten chock när vi insåg att Tommy inte skämtade då han i bilen sa att färdsättet sista kilometern ut till stugan skulle ske på skoter, men med oss och väskorna på pulkasläp kom vi torrskodda och helskinnade över sjön.
Vi gjorde upp eld för att få upp värmen och Tommy for iväg ut på isen för att hämta vatten.

Fredagen tillbringade vi färdandes på skoter över isen upp till en liten värmestuga i Akkelis och därefter till ett vindskydd där vi stekte hamburgare på murikka. Annika och Tommy på en skoter, Håkan och Maria på en annan. Det bör kanske nämnas att Håkans skotervana var snudd på obefintlig.
Det var fläckvis en spännande färd men Maria var faktiskt bara rädd två gånger, då vi lyckades välta med skotern i skogen och då det för ett ögonblick såg ut som om vi åkt vilse.
Men det gick väl båda gånger, vi tog oss tillbaka och bastun värmdes upp.
Frånvaron av dusch löstes genom att varmvatten värmdes i en behållare på det vedeldade bastuaggregatet. Man blir förvånad över hur bra det går att klara sig utan de bekvämligheter man är så van vid annars, men man anpassar sig fort. Till och med att återanvända slaskvattnet till att skura golv med gick fint, även om vi misstänker att just det kanske inte riktigt var avsikten.

Lördag förmiddag fick vi besök av Konstantin, Susanne och deras dotter Angelica som kom farandes med sina skotrar.
Konte, som han kallas, jobbar bl a med att hålla Arjeplogs testbanor i gott skick. Att biltillverkare placerar sin testverksamhet av nya bilmodeller just där, är något man inser vitsen i då man förstått att Arjeplogarens bilintresse är ganska litet.
Detta för att bilen som annars är det fortskaffningsmedel man har som nummer ett, för dem kommer först på sjätte plats, efter finskotern, andreskotern, reservskotern, lillskotern och båten.

Tillsammans gav vi oss iväg efter frukost på ytterligare en skotertur.
Marias oro var ganska påtaglig när hon insåg att denna gång var det inte bara plan isåkning och fina skoterleder. Men oron försvann då Håkan bevisade att han trots allt är den norrlänning han är, en norrlänning med latent liggande skotervana. Han var en jäkel på dikeskörning och parerade fint mellan träden och lyckades bara välta en gång i den snåriga skogen på väg upp till eremithyddan.

Eremithyddan var en mycket speciell plats att se. En tysk med okänt ursprung hade av lika okänd anledning bosatt sig i denna lilla trähydda mitt i mörkaste urskogen. Där levde han ensam under ett helt år av vad naturen hade att erbjuda.
Benrester hängde på väggarna som var tätade med lera, en liten eldstad i ena hörnet och ovanför den lilla britsen hängde ett litet nät med kvarlämnade konserver.
Det var som att denne udda tysk var direkt hämtad ur en Arto Paasilinna-bok.

Innan hemfärden i går var vi en sväng till Galtispuoda för lite skidåkning. En härlig avslutning på en supertrevlig helg.
Ärligt ska sägas att det var ganska skönt att få duscha och bajsa i vatten här hemma.
Ett stort tack till Tommy och Annika för att vi fick följa med.
Det har varit gôrskôj!!
/Håkan och Maria

Problemlösning

Den här veckan har gått fort, ruggigt fort.
Kan bero på att vi är lediga på fredag och därför gör veckans sista dag i morgon.
Känns skönt.

Idag har varit en bra dag på jobbet.

Mitt arbete är ibland lite som att sitta och spela datorspel av typen Monkey Island.
Den typen av spel som går ut på att traska runt med en gubbe i ett landskap och lösa uppgifter för att ta sig vidare.
Man kan sitta i timmar och slita sitt hår utan att komma någon vart och av någon konstig anledning så kommer man på att "Just, ja, jag kanske ska ta och peta in en penna i den gamla ruttna kycklingen på spisen samtidigt som jag drar den gamle sjörövaren i skägget..." och vips, så hoppar det ut en liten groda ur kycklingen in i munnen på gubben som sväljer grodan och kräks ut nyckeln som man behöver för att komma in i lådan på vinden som innehåller en bok med gamla besvärjelser som man ska läsa för de tre aporna uppe i trädet för att... osv. osv.

Ungefär så kan det vara när man ska lösa ett problem på jobbet.
Av en händelse testar man något konstigt och så bara fungerar det.
Det är en lättnad när det händer.

I morgon kväll kommer vi att åka till en stuga en bit utanför Arjeplog tillsammans med Annika och Tommy. Äta god mat, köra skoter, bada bastu och dricka lite skarpöl.
Ska bli skönt att komma iväg och göra något annat.
Pga. detta kommer det att vara lite stiltje i bloggen några dagar, vi kommer inte tillbaka förrän på söndag kväll.

Kram och 3vlig helg!

/Maria

Evelyn

Det finns många typer av TV-personligheter. Sådana man älskar, sådana man hatar, och de som man är mer eller mindre likgiltig för. Har ni vid något tillfälle sett Äntligen Hemma, så finns det medverkande där som för olika tittare kan hamna i både den ena och den andra kategorin.

Jag har förstått att alla inte älskar Martin Timell även om jag kan tycka att han är rätt oförarglig. Dessutom tillåter han sig att visa ett litet misslyckande då och då. Heder åt det.


När det gäller hans homestagingsexpert (heter det så?) Lulu Carter har jag hört att det inte är alla kvinnor som har henne på sin topplista.

Men min absoluta toppsnäcka i detta program är städgurun Evelyn Kjellberg på bilden nedan. Tänk vilken insats hon gör för att resa lort-Sverige ur slummen! En som med ett leende på läpparna försöker intala oss att det är ROLIGT att städa måste ha en oerhörd pedagogisk förmåga. Och jag tror banne mig att hon nästan lyckas ibland. Om inte annat är det roligt att se henne städa.

Själv kan man sträcka sig till att dammsuga sådär en gång i veckan, medan man gärna skjuter på de lite mer djupgående rengöringssysslorna så länge som möjligt. Fast det är ju skönt när det är gjort i och för sig. Och dessutom, det höll jag på att glömma, hon, Evelyn alltså, har ju så underbart svengelsk brytning. Bara det gör ju att man nästan blir städsugen...

/ Håkan

PS. Jag bjuder på ett städtips från Evelyn: "Ett tips för att underlätta städningen på skåpen framöver är att spänna vanlig plastfolie uppe på köksskåpet som hindrar smutsen från att fästa." DS

Att bejaka sin Tourettes

Varför kan jag inte, trots att jag faktiskt är intresserad, komma ihåg saker jag läser som hör till vanlig allmänbildning, när jag så lätt kan memorera ovidkommande strunt?
Varför sitter Povel Ramels sångtexter djupt inpräntat i min skalle medan 2:a världskrigets historia nästan gått mig helt förbi?
Varför kan jag rabbla Gardells monolog "Mormor gråter" men inte räkna upp USAs presidenter?

Jag kan inte skylla på dåliga anlag. Min mappa, pappa och bror sitter och löser Allers A-korsord när jag själv sitter och skrynklar pannan till Lekande Lätt-korsord.
Mina vänner och min sambo skulle enkelt klara sig i Postkodsmiljonären medan jag själv skulle ha förbrukat alla livlinor efter tre frågor.

Hade jag kunnat säga att det beror på bristande intresse ändå, men så är inte fallet.

Men jag har en teori...
Läste nyss en artikel om Tourettes.
Att forskare har tittat på djupt liggande centra i hjärnan, sk. basala ganglier.
Nya rön säger att dessa ganglier fungerar som en broms, som stoppar oönskade rörelser, men att bromsen hos Tourettepatienter är trasig.

Jag misstänker att jag lider av en kraftig Anti-Tourettes.
Att mina basala ganglier inte bara bromsar utan kraftigt tvärnitar.
Dvs. att min hjärna anstränger sig så kraftigt med att låta bli att utstöta könsord, jamningar och trumpetande så att den helt enkelt inte orkar med vanlig normal inlärning.
Detta skulle i praktiken innebära att om jag bara släpper loss och låter min Tourette löpa amok riktigt ordentligt, skulle jag snart kunna rabbla Nationalencyklopedins innehåll utantill.

Låter det vettigt?!
Ska skrida till verket redan i morgon.
Vi ses i Jeopardy!

MJAAAAAAAAAAAAAAAAUUUU!!!!

/Maria

Filmer från förr

Idag tog jag på mig mina löparskor och med fulladdad MP3-spelare och pulsklocka gav jag mig ut på en milslång löparrunda. Det kändes underbart och efteråt var jag nästan inte ens trött, därför körde jag en halvtimmes styrkepass med hantlar och massa situps.
Det är så underbart att vara i form igen.

... är vad jag hade velat skriva idag.

Satan vad jag är less på att vara sjuk. De fysiska ansträngningarna har under dagen sträckt sig till förflyttningar mellan soffa, säng och toalett samt att då och då lyfta fjärrkontrollen för att byta kanal.
Man märker att man ser för mycket på TV då man sitter och torrsimmar Bingolotto.
(Jag blir så arg av att se kärringar bli besvikna över att vinna 300 000 spänn... Skämmes ta mig faan!)
Men, jag har INTE ont i halsen. Det är bra. Bara snuvig och hostig.

Snart börjar Notting Hill, en film man sett pinsamt många gånger men kan tänka sig att se ändå. Förvisso har jag mycket svårt för Hugh Grant, men "Spike"-karaktären gör filmen oemotståndlig.

Jag älskar film.
Men trots att jag nuförtiden är mer kräsen så finns det konstigt nog filmer från förr som jag aldrig kan sluta att älska.
Genom att presentera denna lista vet jag att jag skämmer ut mig hejdlöst eftersom en del av dem säkert är sjukligt dåliga, inget som jag själv kan svara på eftersom mitt kärleksförhållande till nedanstående alster förhindrar mig att vara objektiv... så det bjuder jag på :-)

* Hajen (har satt sina spår vad gäller hajskräck)
* Rain Man
* Turner & Hooch (gråter alltid lika mycket trots att jag vet att hunden dör i slutet)
* Top Gun
* Karate Kid I (jag bara älskar slutscenen när Daniel LaRusso vinner matchen)
* Dirty Dancing ("Nobody puts Baby in a corner", Patrick Swayze är dock görful).
* På heder och samvete (älskar amerikanska rättegångsfilmer och jag får rysningar varje gång Jack Nicholson skriker "You can't handle the truth!")
* Ghost
* Cape Fear (minns att någon satt med jackan över huvudet under eftertexten och skrek, "Han är inte döööd")
* Nyckeln till frihet (en av de bästa filmerna som gjorts genom tiderna).

Listan kan göras mycket längre... men nu måste jag snyta mig.

/Maria

Mot västkusten!

Vi satt hemma här i soffan och spånade om allt och inget och vad vi skulle göra framöver. Hastigt och lustigt bestämde vi oss då för att resa ner till västkusten på försommaren.
Sagt och gjort, ut på internet och kolla avgångar, priser och olika varianter av resande. Till slut blev det tåg på nedresan och flyg på hemresan. Vi kommer till Göteborg mitt på da'n fredagen den andra juni, och åker hem på kvällen tisdagen den sjätte.
Det ska bli skoj. Med lite tur kanske det är nå't litet party som vi kan ansluta till under helgen. Framtiden får utvisa...
/ H&M

Jobbigt

Varför är det alltid så att man (iallafall jag) varje år under perioden mars till maj får en kliande känsla i kroppen som försöker få en att inse att det är dags att byta bil?
Suck, det är bara att stå emot, det är inget som ska prioriteras...
/ H

Jaha...

... det blev som man kunde befara. Artisten är större än låten. Och har man en grundmurad popularitet ute i stugorna så kan man ro hem Melodifestivalen med en dussinschlager.
Nog ordat om detta.
Nu några frågor som inte kräver några svar.
Varför går tjejer så ofta in flera samtidigt på toaletten, när de fått i sig ett par pilsner?
Varför är lösgodiset som blir kvar i slutet sån't man inte tycker om, fast man valt det själv?
Varför är det i 99 fall av 100 kvinnor som figurerar i reklam för tvätt- och rengöringsmedel?
Varför gör man ett så uselt program som 100 procent med Adam Alsing?
Varför är italienska ett så oerhört vackert språk? Och varför har jag inte lärt mig det...

Annars då? Jo, bilen går bra, jämna plågor.
Gonatt!
/ Håkan

Snoozeknappen borde bort!

Veckan är äntligen slut.
Det absolut bästa med helgerna är sovmorgon. Att slippa den där jäkla väckarklockan.
Hela veckan har den stått på 6:00, eftersom ambitionen när jag lägger mig är att vara tidigt på jobbet.
Att jag sedan snoozar till 7:15 och på så sätt missar en dryg timmes välbehövlig djupsömn är minst sagt idiotiskt.

Idag var jag på två seminarium, schemalagda på absolut sämsta tänkbara tid, efter lunch en fredag. Det första gick bra eftersom det var en kollega som höll det och att det var bra, kortfattat och informativt (jo, han är norrlänning).
Men det sista seminariet...
Stackars människa. Hade åkt från Danmark ända upp till Norrland för att presentera "vad det nu var" om brandväggar. Att hans engelska hade den lätt grötiga blandningen av danska och att rösten var monoton och sövande gjorde inte saken bättre.
Ett tag greps jag av oerhörd panik. Dels för att jag höll på att somna (stolen var jättebekväm och ögonlocken var sååå tunga) och dels av rädsla att han, som man kunde råka ut för i skolan, skulle fråga vad just jag ansåg om deras nya funktionalitet i Borderware.
Lyckligtvis gjorde han inte det.
Hoppas att mina kollegor hade bättre behållning av föredraget så att han inte kom förgäves.
Skämmes Maria!

Katten piper och krälar runt på mage men det kommer inte att störa mig ett dugg, jag kommer att sova som en gris!

Nattinatti!
/Maria

Marskatt

Idag fyller dottern, Sophie (eller Sofi som hennes mor och far stavade namnet från början) år. Nu börjar det kännas att man har varit med ett tag när yngsta barnet hunnit bli 22. I vilket fall var vi där med lite presenter och fick trycka i oss ett gigantiskt fika. Säga vad man vill om dottern, men hon är en jäkel på att baka. Till och med tårtan hade hon snott ihop själv, bakat bottnarna och allt. Vi hade också med oss mor, som alltid uppskattar att få komma ut och "ralla" lite. Men hon, min mor alltså, kom ohjälpligt sist i Yatzyn som vi spelade, vilket dock bekymrade henne föga.

För övrigt, om vi nu ska tråka ut er med sjukdomar, så är både jag och Maria bedrövligt mycket förkylda. Snoret står som spön i backen. Så som det verkar blir det en mycket lugn helg med filtar, snytpapper och platt-teve. Vi snodde åt oss några DVDs innan vi åkte från Sophie och Dennis.

Dessutom, till råga på allt, så kryper Zelda ( katten alltså) omkring på golvet och gnyr hela tiden med baken upp i luften. Tydligen har hon hamnat i löpen och väntar hela tiden på att någon pilsk katthanne ska komma och betäcka henne. Tyvärr för henne så kommer detta inte att hända. Är man en renodlad innekatt så är oddsen för en herdestund ganska höga. Nåja, vi får väl stå ut några dagar så går det väl över.

Haenbrafredagkvällpåer!
/ Håkan

Rumpont och Björnlim

Jag har ont i ryggen/rumpan/benet.
Pga. extrem inaktivitet och total frånvaro av muskler har något i min höft halkat snett.
Efter denna snedhalkning händer då och då under tiden jag går att det plötsligt hugger till i ryggslutet på mig. Det gör så in i bänken ont så att benet far upp automatiskt och jag måste tvärstanna tills sätesmuskeln slutat krampa.
Om någon såg mig promenera till jobbet idag måste de trott att jag var på väg till "The Ministry of Silly Walks".

Ska försöka få tid hos naprapaten jag brukar gå till, "Kroppen" som han kallas.
Men det kan vara svårt att få komma dit nu eftersom han antagligen har fullt upp med sin huvudsysselsättning så här års, att massera vältränade hockeykillar i Skellefteå AIK.
Dessutom är det så förnedrande att visa upp sin förfallande lekamen för någon som vet hur människokroppen egentligen SKA se ut.
Men, även om jag har ett stillasittande jobb så måste jag ju åtminstone kunna ta mig till och från det, så jag ska ringa i morgon, så får det bli.

Hittade ovanstående bild av Jan Bergquist i barnprogrammet "Kroppen". :-)
Blev med ens oerhört nostalgisk och full av barndomsminnen.
Underbar sida för er födda på 70-talet Nostalgi.

Vad hände förresten med björnlimmet?
Den lilla gröna burken med röd sked, att klistra fast Josef, Maria och kameler med på kyrkans barntimmar.
Finns det björnlim numera, eller fick de sluta tillverka det eftersom det luktade så gott så att barnen åt upp det?
Varför gör man inte barnmat med björnlimssmak?

Nu blir jag serverad kvällsmat.
Jag är pinsamt bortskämd.

/Maria

Carola

Bara ett litet kort inlägg om melodifestivalsdeltävlingen i lördags.
Hade nå'n annan än Carola sjungit "Evighet" hade det pekoralet knappast ens gått till andra chansen. Hon är ju som en parodi på sig själv. Trogna fans har hon dock. Och visst kan kvinnan sjunga, men ändå... låten i sig var inte bra. Tycker jag.
/ Håkan

Små äckliga flygplan

Con Air-dramat som hände i Umeå idag har gett mig ännu en anledning att hata små äckliga inrikesplan.
Känslan av att sätta sig i en liten plåtbuss som skakar sig upp 10 000 meter ovan mark gör mig bara mer och mer nervös.
Men, bor man en massa mil från familj och vänner har man inte så mycket att välja på.
Om man inte vill åka tåg i 15-17 timmar, med kupéer som luktar gammal raggsocka och som såg sina bästa dagar under tidigt 70-tal.
Jag vet att flygolyckor är betydligt ovanligare än att krocka med bilen, men flygvärdinnornas frenetiska säkerhetsgenomgångar är oroväckande.
De ger en känsla av att flytvästen behöver användas dagligdags.

Sundsvallshelgen var helmysig. Jag spenderade mycket tid i den bekväma soffan, frossandes i inredningstidningar.
Mina materialistska drömmar frodas och nu vill jag ha sjukt mycket pengar, ett litet hus någonstans inom en radie på 2 mil från Uddevalla... och tokinreda.

Måste även erkänna att det blev en liten, liten tur till Ikea. Bara för att titta. Titta kostar ju inget, eller ja, det kostade ganska exakt 700 spänn, men vi var ju ändå där.
Så kan det gå.

Usch, i natt är det fullmåne igen. Jobbigt!

Mjau!
/Maria

Hemma igen

Vi är hemma i Skellefteå igen. Det är lite segt att ta sig de 80 milen fram och tillbaka mellan här och Sundsvall, men det är det värt för att få se sonen i ögonen då och då. Absolut. Dessutom fick ju min mor komma sig ut en sväng och hälsa på en av sina barndomsvänner som bonus, och det var mycket uppskattat. Allt väl alltså.
Sundsvall, förresten, är en trevlig stad. Runt 95 000 människor bor i kommunen, och den känns som mycket mer STAD än Umeå. Även om det numera bor fler i den kommunen, runt 110 000, så känns den inte lika stadsmässig alls. Kort sagt, Umeå är ett skämt. Enda anledningen att den staden lever och växer överhuvudtaget är för att det finns ett universitet där, jag lovar. Annars skulle ingen bo i den hålan.
Gonatt!
/ Håkan

Sundsvall

Jaha, så var vi då i Sundsvall. Resan gick bra och mamma hängde med fint hela vägen, men lite trött var hon allt. Det kröp nämligen fram att hon varit vaken sedan 02.00!! Hon hade vaknat då och inte vågat somna om av rädsla för att försova sig. Vi skulle resa iväg vid sju-draget på morgonen, och eftersom hon inte lärt sig hur man ställer klockradion på ringning så tänkte hon att det var bäst att hålla sig vaken tills vi skulle åka. Det är inte lätt att bli gammal. Måhända skulle man köpa en gammal hederlig väckarklocka utan tekniska krusiduller till henne, så hon törs sova utan rädsla för att försova sig.
Takhöjden i Linus och Toves lägenhet är nu preciserad till 3 meter och 40 centimeter. Man kan lugnt säga att det grym volym på den. Rätt coolt faktiskt.
Annars tar vi det bara lugnt, och pratar om ditt och datt. Maria är fortfarande lite spak och känner inte direkt för att rasa runt på stan och jaga i affärer.
Tove är inte hemma ännu. Hon och hennes band Marble håller på att spela in sin fullängdsplatta i dagarna, så de kör tolvtimmarspass med det varje dag i princip. De började i torsdags och ska vara klara nästa helg, då producenten åker tillbaka till Stockholm, för att göra finslipningen där. Den kan nog bli bra. Jag har bara hört demospåren och det brukar ju inte bli sämre när man sätter en riktig produktion på låtarna. Skoj!
Det var allt för nu.
/ Håkan

IKEA - En mänsklig rättighet

Idag har jag varit på jobbet.
En förhållandevis lugn dag. Kändes faktiskt riktigt skönt att vara tillbaka.
Dessutom hade min luftfuktare kommit.
Lyckades få upp luftfuktigheten i rummet från 14% till hela 27%.
Rekommenderad nivå för hälsan är förvisso mellan 40 och 60%. Men det är ju alltid något.

I morgon ska vi till Sundsvall och hälsa på Linus och Tove.
Ska bli intressant att se om de gjort något nytt i deras mycket trevliga lägenhet med drygt 3 meter i takhöjd. Det brukar hända en del mellan gångerna vi är där eftersom vi tyvärr inte åker ner så ofta.

Det är 40 mil till Sundsvall och därigenom även 40 mil till närmsta Ikea.
Jag kan förklara för er söderöver, som är bortskämda med inte bara ett utan TVÅ Ikeavaruhus i Göteborg, att Ikea för norrlänningar är som Ullared för sörlänningar... som Mekka för muslimer.
Norrlänningar vallfärdar till Ikea i Sundsvall.
Men, snart ska de öppna ett Ikea i Haparanda. Då blir det "bara" 25 mil för att kunna frossa i bokhyllan BILLY, soffan LILLEBERG och oändliga mängder värmeljus.
Dessutom kan man ju göra en tvärtur över till Finland och gå på Alko och köpa SPRIT!

Dessvärre kommer vi nog inte att åka till Ikea under helgen, men det tiger man om här uppe eftersom att åka till Sundsvall utan att gå på Ikea vore lika konstigt som att bege sig till Alperna utan att åka skidor eller som att bre en smörgås för att sedan spola ner den i toaletten.

Nu är det sovdags, det blir tidig avgång i morgon.
Mamma Gunnel ska oxå med för att hälsa på några vänner.
Hoppas det är bra bilväder imorgon.

Godnatt!
/Maria

Osymmetri

Idag har jag min sista hemmadag.
Var därför tvungen att ge mig ut och provgå för att se så att världen där ute fortfarande existerar (har inte varit utanför lägenheten sedan operationen).
Begav mig till Ica Kvantum för att handla, tillsammans med hälften av stans pensionärer (andra hälften befann sig antagligen på Coop).
Under har skett efter en veckas frånvaro från jobb och stress.
Mina axlar är där axlar ska vara, inte uppe vid öronen.
Gick i lugnt temo utan att tänka på annat än det som fanns runt mig.
Härligt.

Handlingen gick bra, bortsett från att jag hyrde film och, pga. min fortfarande svullna tunga och såriga hals, fick upprepa mitt personnummer tre gånger alltmedan jag såg hur kassörskan sorgset tänkte "Jaha, ännu ett stackars offer för heroinmissbruk".
Nåväl.
Nu sitter jag här i soffan med en kopp kaffe och ska se Kalle och chokladfabriken.
Minns den från när jag var barn och den lästes på TV av Ernst-Hugo Järegård.
Tyckte egentligen att den var lite otäck... lite Kafka, men det kan ju ha berott på herr Järegårds lätt psykopatiska stämma.

Så till dagens I-landsproblem.
Jag har en liten egenhet, ett ticks, eller låt oss kalla det, lätt störning.
Mitt symmetribehov.
Jag vill att saker och ting ska stå rakt och i linje. I balans. Pappren på mitt skrivbord ska ligga i linje med kanten på skrivbordet, soffan ska stå så att det är exakt lika mycket mattkant på varje sida, filten på sängen ska ligga i balans med kuddarna etc, etc.
Till man FASA såg jag idag (nu när såren börjat läka), att kirurgen skapat en kraftig asymmetri i min hals, genom att karva/bränna bort mycket mer på högra sidan än på vänstra.
Mycket irriterande!
Jag hoppas verkligen att detta inte kommer innebära obalans i mitt liv framöver.

För övrigt, jag är en engelsk bulldog, som bor tillsammans med en Berner Sennen.
Vilken hundras är du? Gör testet!

Kram på er!
/Maria

Kanske i år...

Varje skelleftebo med självaktning har lidit mer eller mindre sedan 1990 när Skellefteå AIK åkte ur Elitserien. Från att ha varit ett stadigt elitlag sedan mitten av 70-talet har de senaste 16 säsongerna handlat om att kastas mellan hopp och förtvivlan som luttrad supporter i jakten på den åtråvärda elitserieplatsen. Närmast var det våren 2004 när man bara var ett mål från att gå upp. Frågan alla här(nästan i alla fall) ställer sig är: Ska det gå vägen i år?
Efter att ha spelat starkt under hela serien och tidigt kvalificerat sig för en plats i kvalserien ser det kanske bättre ut än någonsin. Men man kanske gör dumt i att hoppas. Man ska inte sälja skinnet förrän björnen är skjuten, liten tuva stjälper ofta stort lass osv...

Men faktum är att AIK har plusstatistik på alla sina kvalkonkurrenter från Superallsvenskan, dvs Malmö, Bofors och Rögle, samtidigt som Leksand och Södertälje från Elitserien inte ser alltför starka ut. Så kanske kan man hoppas lite ändå på att det ska ske i år.
I vilket fall som helst blir det en spännande månad fram till att kvalserien är färdigspelad den 10:e april...
/ Håkan

Don Corleone, kyla och mjölksprit

En vecka har gått sedan operationen och jag tillbringar fortfarande den mesta tiden i horisontalläge. 24-boxen är tyvärr slut så idag har jag iakktagit de två katterna när de slåss om ett sugrör samt sett på TV.

Discovery, kanalen som på kvällstid mestadels visar när medelålders amerikanska män med könshår i ansiktet målar eldflammor på bilar, är på dagarna en underbar källa till information och allmänbildning.
Såg i morse ett reportage om extrema väderförhållande.
Visste ni, att den europeiska stad där kyla skördar flest dödsoffer är London.
Stressade till sitt arbete står många Londonbor, dåligt klädda, och fryser. Blodet blir trögflytande pga. kylan och under dagen har det bildats en propp som senare leder till hjärtinfarkt.

Har även sett hur man bygger en vädertålig mongolisk nomadbostad, planerna kring bygget av en jättepyramid i Tokyo som ska rymma 750 000 pers samt lärt mig hur man gör sprit av mjölk.

Jag har även sett Gudfadern.
Jo, det är sant, trots att jag ser mycket film så har detta verk hittills varit osett.
I min tidiga ungdom såg jag början, men som den hästtjej jag då var slutade jag tvärt efter scenen med hästhuvudet i sängen.
Att sedan min skämtsamme bror hade placerat en teckning av ett blodigt hästhuvud i min säng morgonen därpå gjorde ju inte saken bättre.
Men, nu är det gjort. Ganska bra men kanske inte det bästa jag sett.

Planen är att gå till jobbet på torsdag, men som det känns i halsen idag så blir det inte aktuellt.
Vi får se...

/Maria

Förfall

Det är tragiskt, jag upprepar tragiskt...
I detta fall menar jag min kropps tillstånd.
Jag har väl aldrig direkt varit känd för att lägga på mig en massa onödiga kilon, och det är väl inte det som jag menar med förfall och tragik i detta fall, även om det kanske finns nå't extra kilo runt magen som inte fanns där för fem år sedan.
Nej, vad jag syftar på är hur jag den sista tiden förvaltat det skal som naturen givit mig. Och det kan jag säga, att så lite som jag tränat och motionerat de sista månaderna har väl aldrig skett tidigare. Musklerna på överarmarna har tynat bort, lårmusklerna lyser med sin frånvaro och magmusklerna som faktiskt en gång har funnits är numera snarare som en väljäst bulldeg i väntan på att knådas ut och fyllas med kanel och skjutsas in i en varm ugn.

Nej, skandal är vad det är!!
Dessutom ser jag att det redan är den sjätte mars och BEACH-06 närmar sig med stormsteg! Oj, oj... Härmed lovar jag (bra med vittnen som kan kolla upp en) att ta tag i detta innan det gått för långt, och börja planera upp träningen. Annars får man väl skämmas för mycket när den varmare årstiden kommer.
Ska bara inmundiga ett schysst kvällsfika först, kaffe och glass vore gott.
Och träna kan man ju börja göra en annan dag, eller hur?
/ Håkan

Saker som irriterar...

Det var lääänge sedan jag hade ett gnällinlägg, så nu är det dags. Håll i er, för nu kommer jag inte att vara snäll. Här är några saker som stör mig:

* Bittra käringar som kör med butikspersonal. Vem är det som gett vissa äldre kvinnor rätten att fnysa och himla med ögonen så fort en yngre expedit inte är tillräckligt snabb enligt dem?

* Sportjournalister på kvällstidningar. Nästan allt ska handla om sidohändelser istället för att referera själva sporten. Varför? Och så fort en svensk överraskat och lyckats bli bland de tio bästa i nå't event så är han/hon ett guldhopp i kommande VM eller OS. Varför?

* Varför måste man uppge sitt personnummer i tid och otid? OK för banker och sjukhus/myndigheter, men varför måste man blottlägga det för att hyra en simpel DVD? De kan väl lägga upp sitt register på telefonnummer eller nå't. Tänk PUL, personuppgiftslagen. Skulle förvåna mig om alla småbutiker har tillstånd från DI för att hålla ett personregister.

* Hundägare. Varför tar vissa hundägare upp träcket efter sin gullvovve och lägger det i en plastpåse, för att sedan släppa påsen rätt ner på gatan?

* Personer som säger "Jag äter BARA kyckling och fisk" och samtidigt kallar sig vegetarianer. Uppmaning: Kolla upp den rätta beteckningen!

* Vissa idrottsföräldrar. Som gammal fotbolls-/innebandytränare har jag ofta förundrats över hur en del föräldrar fullständigt tappar allt förstånd över vad som är rätt och fel. Stackars vissa domare, de har det inte lätt. De dömer rätt men i vissas ögon alltid fel, om det drabbar det egna barnets lag. Skämmes...

* På förekommen anledning: Alltför nitiska parkeringsvakter.

* Åsså till sist ett kanske känsligt ämne, men det hoppar jag över, eftersom min sambo i detta fall censurerat mig... :-)

Nej, nu ska jag ta och lugna ner mig ett tag och ladda upp för Vasaloppet imorgon. För övrigt kollade jag på damernas 45-kilometerslopp idag. Mycket imponerande kört av norskorna Marit Björgen och Hilde G Pedersen. Respekt! Det är Marit på bilden.










/ Håkan

Störd verklighetsuppfattning och håravfall

Under natten som gick fick jag äta upp det där jag skrev om att det inte gjorde så ont i halsen. Till slut gick jag upp och tog hästmedicinen som jag tidigare skrev att jag ska undvika pga. biverkningarna. Vad annat fanns att göra...
Smärtan försvann, taket började röra på sig och jag somnade om, drömmandes om att sortera tvätt.

Är rädd att jag måste stoppa i mig de där grejerna några dagar till men efter att ha läst på FASS om Diklofenak är jag förundrad över att det ens får finnas saker med biverkningar som:
Hjärnhinneinflammation, håravfall, kraftiga hudutslag med blåsor, depression, minnesstörningar, förvirring, störd verklighetsuppfattning, kramper, känselbortfall, blödningar i hud och slemhinnor, inflammation i tungan... osv osv.

Förvisso är de ju sällsynta, typ 1 av 1000 patienter, men om man jämför den risken, med risken att bli smittad av H5N1, så känns den ju överhängande hög.

Det står även att man ska kontakta läkare om det uppstår "halsont och/eller sår i munnen".
Heh, borde jag kanske ringa...?!

Ska försöka att inte skriva så mycket mer om halsproblemen i fortsättningen, men det händer inte så mycket annat i mitt liv just nu.
Men i kväll blir det schlager igen, kanske inte så mycket "lock'n loll", men trevligt ändå ;-)

/Malia

Lite lyteskomik

Jag älskar min sambo, tro inget annat, men man måste få skämta även i svåra stunder. Efter operationen så märks det att Maria blivit ganska misshandlad i halspartiet av kirurgen. Bland annat har de tydligen bänt upp munnen rejält och halvt vridit den ur led, vilket gjort att hon numera har ett litet, men dock, underbett. Dessutom har de ju måst klämma ihop tungan för att hålla undan den under ingreppet, vilket gör att den fortfarande är ganska öm, och svullen. Den är väl närmast att jämföra med en välmatad dansk fläskfilé, eller nå't liknande.

Detta har fått till följd att hon i nuläget, förutom att hon låter lite "burkig" också har lite begränsad rörlighet i tungmuskeln. Vi upptäckte idag att bokstaven R inte är helt lätt att uttala. Uttrycket rock'n roll låter snarare som om det uttalas av en kinesisk (fy Håkan, vad tarvlig och fördomsfull du är) restaurangkypare. Det låter mer som lock'n loll...

Men, hon är vid gott mod, och även om hon ännu inte steppar runt i lägenheten med massor av energi så har hon i alla fall skrattat lite idag. Skönt... :-)

/ Håkan

Hudibudidum...

... så låter jag när jag pratar.
Som den svenske kocken i mupparna.
Hoppas att ljudeffekterna försvinner när svullnaden gått ner.

Det har varit tre ganska annorlunda dagar i mitt liv.
Operationen gick ju bra. Mycket märklig känsla att ha varit med om något, troligtvis ganska slafsigt och otrevligt, utan att minnas ett enda dugg. Hade jag inte varit så blödig skulle jag vilja ha sett hur de gjorde efteråt, på film.

Minns att jag låg och tittade upp i taket på en clown. Jag slöt ögonen och när jag öppnade dem igen var clownen borta... och halsen öm.
Resten av dagen är mest ett suddigt drogtöcken av snälla sköterskor och Ketogansprutor.
Lyssnade på CD-boken jag tog med mig, samma skiva om och om igen eftersom jag somnade ifrån den hela tiden. (Minns fortfarande inte ett dugg av boken) . Håkan kom och satt hos mig en stund och höll mig i handen när jag sov.

Igår fick jag åka hem, det var skönt att få vara hemma igen.
Sov bort i stort sett hela dagen och proppade i mig de preparat doktorn sa att jag skulle behöva för den enorma smärtan.
Jag kan bara be att få tala om att denna enorma smärta som en del skrämt upp mig för (läkare och sköterskor på önh) är aningen värre än vanlig halsinfektion. Visst, det gör ont, men bara när man sväljer eller pratar. Och det gör man ju faktiskt inte hela tiden.
Preparaten däremot, som jag skulle stoppa upp där bak, lindrade förvisso smärtan i halsen, men i gengäld blev jag toktrött, yr och illamående.
Smörgåsen som jag lyckades pressa ner i morse gjorde ganska ont på väg ner men det var ingenting mot vad den kändes när den kom upp igen.
Så nej, hädanefter håller jag mig till Panodil. Hellre ont än illamående.

Idag har jag fördrivit tiden med Jack Bauer, Zelda och en del sömn.
Tack för alla gästboksinlägg och kommentarer.
Känns jätteskönt att ni tänker på mig. :,-) *snyft*

Kram!
/Maria

Inte än

Om det är någon som har förväntat sig ett inlägg av Maria så måste jag göra er besvikna. Det blir inget idag iallafall. Hon är alldeles för trött för att orka med något annat än att dricka vatten/nyponsoppa och sova. Så en närmare rapport från huvudpersonen om hur det var att ligga under kniven får vänta till senare.
På återläsande.
/ Håkan